Angèle visar hitpotential på sin mest dynamiska skiva hittills

Den belgiska popartisten Angèle är tillbaka med ett nytt album. I ”Instinct” rör hon sig mellan avancerade poputtryck och mer lättillgängliga tongångar, konstaterar Dagens Nyheters recensent Gabriel Zetterström. Han skriver att skivan har både själ och hjärta, men att den saknar något som verkligen griper tag.

Angèle Van Laeken, född 1995 i Bryssel, växte upp i en familj där musik och scenkonst var en naturlig del av vardagen. Hennes far är sångaren Marka och hennes mor skådespelaren Laurence Bibot. I tonåren började hon skriva egna låtar, och 2018 kom debutalbumet ”Brol”. Skivan blev en framgång i hela den franskspråkiga världen. Låtar som ”Balance ton quoi” och ”Tout oublier”, den senare en duett med brodern och rapparen Roméo Elvis, etablerade henne som en artist som kombinerar popmelodi med skarpare texter.

”Balance ton quoi” blev något av en hymn i samband med MeToo-rörelsen och handlade om sexism i vardagen. Låten gav Angèle en plats i en bredare samhällsdebatt, inte bara i Belgien och Frankrike utan också i övriga Europa. Hon har sedan dess fortsatt att växla mellan personliga berättelser och politiska ämnen, ofta med en självmedveten ton som skiljer henne från många andra popartister.

Uppföljaren ”Nonante-Cinq” kom 2021 och innehöll bland annat samarbetet ”Fever” med Dua Lipa. Även den skivan togs emot väl och befäste Angèles ställning som en av de mest framgångsrika belgiska artisterna på den internationella popscenen. Hennes musik har strömmats i miljardtals gånger, och hon har varit en av de tydligaste rösterna i den nya vågen av franskspråkig pop som nått bortom de traditionella franska marknaderna.

Med ”Instinct” återvänder hon nu med en skiva som enligt recensenten visar prov på både själ och hjärta. Zetterström beskriver henne som bäst i det lågmälda. Samtidigt som albumet rör sig mellan avancerade poputtryck och det gångbara, saknar han något som verkligen fäster. Det kan handla om att skivan är genomarbetad och jämn, men att den inte riktigt innehåller de ögonblick som lyfter en artist från bra till oförglömlig.

Releasen sker i en tid av stora förändringar inom musikindustrin. Streaming har gjort det möjligt för artister att nå en global publik utan traditionella skivbolagsstrukturer, men har samtidigt bidragit till att uppmärksamheten ofta riktas mot enskilda låtar snarare än album som helheter. Under de senaste åren har fysiska utgåvor som vinyl fått ett uppsving, och många artister försöker återigen skapa verk som fungerar i albumformat. ”Instinct” blir därmed en del av en bredare trend där etablerade artister använder albumet för att fördjupa sitt uttryck, i stället för att bara släppa singlar.

I ett medielandskap där musik i allt högre grad upptäcks via spellistor och sociala medier har recensioner fått en ny funktion. De avgör sällan en kommersiell framgång, men de bidrar till att sätta in ett album i ett större sammanhang. Att Gabriel Zetterström i DN lyfter fram både styrkor och svagheter med ”Instinct” ger lyssnarna en utgångspunkt innan de bildar sig en egen uppfattning.

För Belgien är Angèles framgångar betydelsefulla. Landet har länge haft en stark men ofta förbisedd musikscen. Med internationella namn som Stromae och Angèle har Bryssel vuxit fram som en nod för franskspråkig pop. Att de båda sjunger på franska har visat att språk inte nödvändigtvis är ett hinder för att nå en bred publik, i synnerhet när texterna uppfattas som relevanta och personliga.

Hur ”Instinct” tas emot i Sverige återstår att se. Gabriel Zetterströms recension i DN ger en bild av en artist som fortfarande har mycket att säga, men som kanske inte alltid släpper fram det mest angelägna. För lyssnarna innebär skivan ändå en möjlighet att ta del av en av Europas mest intressanta popartister i ett nytt skede av hennes karriär.