Silas Aliki: Plötsligt har staten bestämt att vissa människor inte finns

En radikal förändring av det svenska asylsystemet står för dörren när EU:s omstridda asylpakt träder i kraft. Den 9 juni röstade riksdagen igenom det omfattande lagstiftningspaketet, som officiellt börjar gälla inom EU den 12 juni. Sverige har lagt sitt ikraftträdandedatum till den 12 juli, men reglerna ska ändå tillämpas från den 12 juni – trots att de svenska reglerna ännu inte är färdigskrivna.

Förändringarna innebär en massiv omläggning av hur asylprocessen hanteras. Ett centralt inslag är att alla som ansöker om asyl ska genomgå en snabbscreening direkt vid ankomsten. Denna screening delar upp asylsökande i två grupper med helt olika rättigheter och förutsättningar.

De som bedöms ha goda asylskäl hamnar i den ordinarie asylprocessen, som i stora drag liknar nuvarande ordning. Men för dem som i screeningfasen bedöms sakna asylskäl väntar något helt nytt – det så kallade gränsförfarandet.

## En juridisk konstruktion med långtgående konsekvenser

Den mest kontroversiella delen av reformen är införandet av den ”legala fiktionen om icke-inrest”. Detta juridiska begrepp innebär att en person som screenats och hamnat i gränsförfarandet juridiskt anses befinna sig utanför landets territorium, trots att personen fysiskt står på svensk eller europeisk mark.

Denna juridiska konstruktion möjliggör begränsningar som normalt inte skulle vara tillåtna inom Sveriges gränser. Alla som omfattas av gränsförfarandet tvingas att bo på särskilda boenden. Om någon lämnar boendet för länge utan att ”blippa in” sig vid de fastställda tiderna riskerar personen att staten anser att asylansökan återkallats.

Rättssäkerheten försämras ytterligare av att rätten till advokat under hela asylprocessen förväntas tas bort. Dessutom har Sverige valt att inte införa den så kallade övervakningsmekanismen som ska säkerställa att mänskliga rättigheter följs på boendena.

## Oro för mänskliga rättigheter

Kombinationen av avsaknad av extern tillsyn och försvårande av kontakt med omvärlden skapar enligt kritiker en miljö där kränkningar av mänskliga rättigheter riskerar att uppstå. Historiskt har avskiljan­de av oönskade grupper från resten av samhället varit en förutsättning för allvarliga övergrepp.

Det faktum att staten genom en juridisk deklaration kan upphäva grundläggande mänskliga rättigheter genom att hävda att en person ”inte är där” trots att personen fysiskt är närvarande, betraktas av kritiker som ett fundamentalt brott mot samhällskontraktet.

## Migrationsrätten som testområde

Migrationsrätten har länge varit ett område där staten testat gränserna för vad som är acceptabelt. Det är exempelvis endast i migrationsmål rörande personer klassade som säkerhetshot som svenska domstolar accepterar att döma utan att ha fått se underlaget i målet.

Enligt den svenska regeringsformen utgår all offentlig makt från folket. Statens våldsmonopol vilar på principen att folket kan ta ifrån staten dess maktmedel om den börjar vända sig mot medborgarna. Detta grundläggande samhällskontrakt utmanas nu av den nya lagstiftningen.

## Oklart hur tillämpningen ska gå till

Situationen kompliceras av att de svenska reglerna inte är färdigskrivna när tillämpningen ska börja. Detta skapar osäkerhet både för de personer som omfattas och för de myndigheter som ska verkställa lagen. Migrationsverket och andra berörda aktörer måste implementera ett helt nytt system utan att ha alla detaljer klara.

Kritiker varnar för att denna typ av överträdelser av samhällskontraktet riskerar att spridas till andra områden ju mer de normaliseras. Det som i dag tillämpas i migrationsrätten kan i framtiden bli praxis även i andra juridiska sammanhang.

De kommande veckorna kommer att visa hur det nya systemet fungerar i praktiken och vilka konsekvenser det får för asylsökande som hamnar i gränsförfarandet. Rättsexperter och människorättsorganisationer kommer noga att bevaka utvecklingen för att dokumentera eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter.

Frågan som många nu ställer sig är hur långt staten kan gå i att inskränka människors rättigheter under täckmantel av att ”juridiskt” placera dem utanför landets territorium, och var gränsen för det acceptabla går i ett demokratiskt samhälle.