”Vernon Subutex” handlar om att bejaka sin livskraft efter skivbutiksdöden

Virginie Despentes romansvit om Vernon Subutex har nu nått teaterscenen. I en uppsättning i Paris har Dagens Nyheters Jacob Lundström sett en föreställning som han beskriver som dissonant, men med en punkig överlevare i centrum. Vernon är ingen klassisk hjälte. Han är en man som glidit genom livet på musik, vänskap och tur, och som tvingas hitta ett sätt att fortsätta när allt faller samman.

Första delen av Despentes romansvit kom 2015 och blev snabbt en litterär händelse i Frankrike. Berättelsen följer Vernon Subutex, en före detta skivbutiksägare i Paris, vars butik under 1990-talet var en samlingspunkt för musiker, konstnärer och människor i stadens kreativa utkanter. Men digitaliseringen förändrar musikbranschen, butiken dör och Vernon mister både sitt levebröd och sitt sociala sammanhang. När han vräks från sin lägenhet tvingas han ut i ett Paris som han knappt känner igen. Han sover hos gamla bekanta, på soffor och i korridorer, och försöker överleva på ett allt tunnare kontaktnät.

Skivbutiksdöden är i Despentes berättelse inte bara en fråga om förlorad försäljning. Den blir en symbol för en bredare samhällsförändring, där gamla mötesplatser försvinner och människor lämnas utan de sammanhang som tidigare höll samman deras liv. Vernon är inte den enda som fallit offer för den utvecklingen. Runt omkring honom finns en hel skara människor som kämpar med arbetslöshet, missbruk, psykisk ohälsa och en växande känsla av meningslöshet. Ändå är romanen ingen ren katastrofskildring. Despentes skriver med en rå humor och en stark tilltro till människans förmåga att resa sig, även när utgångsläget är nästintill hopplöst.

I teateruppsättningen blir den berättelsen konkret på scen. Jacob Lundström lyfter fram att föreställningen inte försöker jämna ut romanens spretighet. Tvärtom låter den konflikterna och motsättningarna finnas kvar. Resultatet är en teaterkväll som vägrar vara prydlig, men som bärs av en intensiv närvaro. Vernon framstår som en osannolik överlevare, en man som inte har några tydliga mål men som ändå fortsätter att röra sig framåt. Livskraften finns där, även när allt runt omkring honom rasar samman.

Virginie Despentes är sedan tidigare känd som en av de mest obekväma rösterna i fransk litteratur. Hon slog igenom med romanen “Baise-moi” och har därefter utmanat föreställningar om kön, våld och makt i verk som “King Kong Theory”. Med Vernon Subutex vände hon blicken mot männen, mot deras sårbarhet och deras oförmåga att anpassa sig till en ny tid. Romanen skildrar ett Frankrike där gamla hierarkier upplöses och där ingen riktigt kan svara på vad som ska ersätta dem. Det är en berättelse om samtiden, men också om ett land i förändring.

Paris spelar en central roll i berättelsen. Det är inte turiststaden med monument och kaféer som skildras, utan ett Paris av tomma lägenheter, förortsbanor och gator där människor rör sig utan att egentligen höra hemma någonstans. Staden blir på så sätt en spegel av Vernons inre tillstånd. Den är full av historia, men den tycks inte längre ha en plats för honom. Samma sak gäller för många av de andra gestalterna i romanen, som på olika sätt försöker hitta mening i en värld som har slutat lyssna på dem.

Att en roman av det här slaget görs som teater är inte förvånande. Despentes berättelser är fyllda av dialog, starka scener och många röster, vilket passar scenkonsten väl. Under senare år har teaterscener i Europa allt oftare vänt sig till samtida litteratur för att hitta nya berättelser. Ofta handlar det om verk som skildrar samhällsförändring och människor i kris, och som kan bearbetas utan att förlora sin politiska udd. Vernon Subutex passar in i det mönstret, även om bokens musikaliska och filmiska referenser gör bearbetningen komplicerad.

Recensenten Jacob Lundström noterar att föreställningen är dissonant, men att det finns en styrka i just det. Vernon Subutex är ingen berättelse om en människa som löser sina problem på ett prydligt sätt. Den handlar om någon som lär sig leva med kaoset, om att bejaka sin livskraft även när tillvaron har fallit sönder. Teaterformen kan inte återskapa skivbutikens doft eller känslan av att stå framför en skivback och leta efter en okänd låt. Men den kan förmedla något annat: närvaron av människor som vägrar försvinna.

Föreställningen blir därmed en påminnelse om att skivbutiksdöden inte bara handlar om musik. Den handlar om en hel värld av sociala relationer, identiteter och drömmar som har fått stå tillbaka i den digitala eran. Vernon Subutex överlever, men till ett pris. Och i teaterns ljus blir hans kamp både konkret och allmängiltig. Det är en historia om en stad, en tid och en människa som vägrar ge upp.