Dagen efter det svenska valet är den politiska kartan ritad på nytt. I en ledare i Dagens Nyheter skriver Amanda Sokolnicki att Ulf Kristersson har förlorat valet – men att han ändå sitter med den viktigaste makten i sina händer. Statsministern och Moderaternas ledare har alltså inte längre väljarnas stöd i ryggen, men kan ändå avgöra hur nästa regering ska se ut. Den situationen, menar Sokolnicki, kräver att näringslivet nu går fram med tydliga krav.
Det är ingen självklar uppmaning. Svenska företag och arbetsgivare har traditionellt hållit en låg profil i de första timmarna efter ett val. Men ledarens poäng är att Sverige inte har råd med en utdragen maktkamp när ekonomin är pressad. Exportindustrin, byggsektorn och de stora energikrävande industrierna behöver besked om elpriser, skatter, infrastruktur och kompetensförsörjning. Utan sådana besked vågar företag varken anställa eller investera.
Bakgrunden är den globala konkurrens som Sverige befinner sig i. Samtidigt som den svenska valrörelsen pågått har omvärlden rört sig snabbt. USA har lockat till sig miljardinvesteringar genom subventioner, EU försöker bygga upp en egen industripolitik och Kina satsar hårt på teknik och råvaror. Den gröna omställningen har dessutom skapat en kamp om kritiska mineral, batterimetaller och fossilfri energi. Här har Sverige goda förutsättningar: gruvnäringen i Norrbotten, skogsindustrin och stålproduktionen är internationellt konkurrenskraftiga. Men det förutsätter politisk stabilitet och långsiktiga spelregler.
Sokolnicki pekar på att det är i detta läge som Kristerssons val blir avgörande. Om han använder sitt inflytande för att skapa en ansvarsfull regering kan Sverige snabbt komma tillbaka till en normal politisk situation. Väljer han däremot att hålla fast vid makten genom att göra sig beroende av partier som näringslivet betraktar som oförutsägbara, kan priset bli högt. Institutioner som Riksbanken, Konjunkturinstitutet och internationella bedömare har länge varnat för att svensk ekonomi behöver ordning i de offentliga finanserna. En regering som förhandlar bort reformer för att sitta kvar riskerar att undergräva förtroendet.
Den ekonomiska marknaden brukar reagera snabbt på politisk oreda. Kronan försvagas, räntepåslaget på svenska statsobligationer ökar och företag skjuter upp investeringsbeslut. Redan i dag finns det varningssignaler. Flera tunga industribranscher har under mandatperioden klagat på långa tillståndsprocesser, nätkapacitetsbrist och svårigheter att hitta rätt arbetskraft. En utdragen regeringsbildning skulle förvärra dessa problem. Samtidigt kan en snabb och trovärdig lösning ge motsatt effekt: lugn på marknaderna, en starkare krona och ökat investeringsintresse.
Det är mot den bakgrunden som skribenten vänder sig direkt till företagarna. Hon konstaterar att ägare och vd:ar i Sverige ofta värjer sig för att kommentera pågående regeringsförhandlingar. Men i det här läget är tystnaden en risk i sig. Ju längre ovissheten tillåts pågå, desto mer hinner hända med ekonomin. Riskerna är särskilt tydliga i bygg- och handelssektorn, där många företag arbetar med små marginaler. Småföretagare har svårt att planera när räntor, energipriser och efterfrågan svänger.
Amanda Sokolnickis ledare är således inte bara en maktanalys. Det är en direkt uppmaning till näringslivet att sluta vara passivt. Företagen måste tala med en röst och sätta press på Kristersson innan regeringsförhandlingarna låser sig. De behöver inte ta ställning till vilka partier som ska samarbeta, men de måste tydligt markera vilka ekonomiska och industriella villkor som krävs. Annars är risken att politiken formas av interna maktbehov snarare än av Sveriges behov.
Nu väntar en period av politiska uppgörelser. Ulf Kristersson har formellt sett förlorat valet, men han har fortfarande möjligheten att påverka landets riktning. Den makten, menar DN:s ledarskribent, måste han använda med ansvar. Näringslivets roll blir att se till att han gör det. En sak är säker: tiden för tyst diplomati är över. Det är nu företagen måste göra sina röster hörda.
