Anna Hedenmo: Ursäkta, men hur löjliga regeringsutspel tål Sverige?

I en ledarkrönika i Dagens Nyheter, en av Sveriges största dagstidningar, skildras ett möte mellan en svensk ledarskribent och en välkänd ekonomijournalist från Wall Street Journal. Mötet ägde rum två dagar efter riksdagsvalet 2022, när valutgången ännu inte var helt klar. Den amerikanske journalisten var i Stockholm för att följa valet och frågade vad man kunde vänta av en socialdemokratiskt ledd regering.

Ledarskribenten svarade att en lång och komplicerad regeringsbildning troligen väntade, eftersom Magdalena Andersson skulle behöva förena de rödgröna partiernas motstridiga viljor. Det fick journalisten att höja på ögonbrynen. Han hade svårt att förstå varför Socialdemokraternas ledare inte hade formerat ett lag före valet.

Journalisten, som under åren skrivit om den svenska modellen, menade att Sverige tycktes vara ett land där de flesta var överens. Han räknade upp Nato, migrationen, den slopade förmögenhetsskatten, stödet till Ukraina och den stora offentliga sektorn som exempel på frågor där partierna stod enade. För honom framstod Sverige som ett konsensusland.

Bilden av Sverige som konsensusland har en historisk grund. Den svenska modellen med starka fackförbund, kollektivavtal och en stor offentlig sektor har länge väckt internationellt intresse. Efter Rysslands invasion av Ukraina ansökte Sverige och Finland om Natomedlemskap, en omsvängning som samlade en bred majoritet i riksdagen. Migrationspolitiken skärptes efter 2015 års flyktingkris, också den med brett politiskt stöd. Förmögenhetsskatten avskaffades 2007 och har inte återinförts. Alla riksdagspartier stödjer Ukraina, och den offentliga sektorns roll i välfärden ifrågasätts inte på allvar av något parti.

Ledarskribenten hade den hårda valrörelsens ton och röda linjer i färskt minne, men amerikanens bild var inte helt tagen ur luften. Några veckor senare fick dock svensk politik en konfliktnivå som kunde fått journalisten att känna sig som hemma. Ordkriget rasade inte mellan de politiska huvudmotståndarna, utan mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna – två partier som båda tillhör den rödgröna sidan.

Det så kallade talmanskriget gällde vem som skulle bli riksdagens talman, en post som formellt saknar politisk makt. Talmannen har visserligen en nyckelroll i regeringsbildningen: det är talmannen som föreslår en statsministerkandidat och leder riksdagens arbete. Men talmannen deltar inte i riksdagens beslut och kan inte styra politiken. Ändå beskrev ledarskribenten förloppet som en blodtörstig hämndspiral, där parterna låtsades att talmannens partitillhörighet har betydelse för någon utanför riksdagen.

I ett land med ett av världens högsta valdeltaganden, där medborgarna tar demokratin på stort allvar, fick väljarna åse ett politiskt rävspel. Valdeltagandet i riksdagsvalet 2022 uppgick till 84,2 procent, en av de högsta i världen. Enligt ledarskribenten sinkade pseudokonflikten en ny regering och dess budget med närmare en vecka. Just därför framstod striden som svårbegriplig för många.

I samtalet med amerikanen föreslog ledarskribenten de så kallade tonårsutvisningarna som en laddad fråga. Ledarskribenten påminde om när USA:s dåvarande president Donald Trump under sin första mandatperiod utbrast ”Look at what’s happening last night in Sweden” efter ett inslag på den konservativa tv-kanalen Fox News. Uttalandet fick dåvarande statsministern Stefan Löfven att ge Trump en lektion i källkritik.

Frågan om utvisning av ensamkommande ungdomar har under flera år varit en av de mest känsliga i svensk migrationspolitik. Den har engagerat opinionen och skapat spänningar mellan partierna, inte minst inom den rödgröna sidan.

Den amerikanske journalisten hade inget minne av Trumps utfall. Han svarade att Sverige sällan nämns i amerikansk media, och att det borde ses som något positivt: det betyder att Sverige är ett lugnt land med få politiska konflikter. Wall Street Journal är en av världens mest inflytelserika ekonomitidningar, och att en av dess journalister reste till Stockholm för att bevaka valet visar att Sverige väcker intresse. Samtidigt är Sverige sällan föremål för djupgående bevakning i amerikansk media.

Ledarskribenten avslutar med frågan om Sverige verkligen ska ändra på det. DN:s ledarsida beskriver sig som oberoende liberal.