Gina Gustavsson: Idéer om rashygien gör comeback i finrummen – pådrivet av techmogulerna

Höstterminens första dagar brukar annars präglas av förväntan i Sveriges universitetsstäder. Men när Uppsala återvänder till verkligheten efter sommaren ligger en dämpad stämning över staden. Bakgrunden är den uppmärksammade tragedin kring Jason Arday, utbildningssociolog och vid tiden för sin död Cambridges yngste svarte professor.

I slutet av juli anklagades Arday för plagiat och för att ha fabricerat delar av sitt CV, liksom de påstådda barndomsutmaningar han sagt sig ha övervunnit. Anklagelserna spreds snabbt i sociala medier och press, och i början av augusti lämnade han sin tjänst. Drygt en vecka senare hittades han död i sitt hem – enligt uppgift genom självmord.

Dödsfallet har utlöst en bred debatt om vad som ligger bakom tragedin. Inom högern pekar man på identitetspolitik och positiv särbehandling av minoriteter. Inom vänstern riktas blicken mot rasism och en medielogik som premierar lynchstämning. Men det finns ytterligare en dimension som förtjänar uppmärksamhet.

Arday var inte bara svart, utan även autistisk. Han beskrev sig själv som född med en så allvarlig intellektuell funktionsnedsättning att han var ytterst sen med att både tala och läsa. Hans berättelse – oavsett dess sanningshalt – utmanar idén att vårt öde bestäms av vår nedärvda natur, i synnerhet den intelligens som mäts genom IQ-test.

Denna genetiska determinism har fått allt större genomslag inom den nya högern, inte minst i Silicon Valley. Det är mot den bakgrunden inte förvånande att det finns kopplingar mellan techmoguler och den person som först publicerade sommarens anklagelser mot Arday mitt i julinyhetstorkan. Personen i fråga är Nathan Cofnas, filosof och självutnämnd ”rasrealist”.

Cofnas lämnade själv Cambridge för två år sedan efter anklagelser om rasism. Hans ideologiska plattform är dock det centrala. Samma dag som Ardays död offentliggjordes skrev han på X: ”Efter revolutionen kommer jag att vara prefekt för institutionen för eugenik och rasbiologi vid Harvard”.

Cofnas talar återkommande om IQ-skillnader mellan svarta och vita, kombinerat med en stark darwinistisk hållning. I en sann meritokrati, menar han, skulle svarta ”försvinna från nästan alla högprofilerade positioner förutom idrott och underhållning”.

Han står dock inte ensam mot etablissemanget, som näthögern ibland vill ge sken av. Visserligen har han stängts av från sin position vid universitetet i Gent. Men USA:s ambassadör i Belgien, Bill White, som räknar sig som president Trumps gode vän, tog snabbt Cofnas i försvar och hotade med att dra in universitetets amerikanska anslag.

Redan 2019 fick Cofnas det som rapporterande reportrar kallat ”The Thiel Treatment”. Bakgrunden är att den norske rasbiologen Emil Kirkegaard introducerade honom för Peter Thiel, techmagnaten bakom Silicon Valleys högersväng. Sedan dess har Cofnas bland annat lyfts fram i Aporia, en Thielfinansierad plattform som återupplivat idéarvet från den rashygieniska och nazistkopplade Pioneer Fund från 1937. På ett foto som sprids flitigt syns Cofnas tillsammans med Curtis Yarvin, en nyreaktionär guru som vill avskaffa demokratin och återinföra slaveriet – med stöd av evolutionsbiologiska resonemang om påstådda IQ-skillnader mellan svarta och vita.

Poängen är inte att rentvå Arday från de anklagelser om forskningsfusk som lagts fram. Hans historia handlar om mer än en enskild individ eller universitets- och medievärldens agerande. Den belyser hur rashygieniska tankegångar åter börjar få fäste i inflytelserika kretsar, pådrivna av Thiel och andra techmoguler som ser sig själva som en kognitiv elit – evolutionärt lämpade att dominera. En utveckling som skildras i den färska boken ”The Nerd Reich” av Gil Duran.

För Sveriges del finns en mörk historisk parallell. Tvångssteriliseringar av rashygieniska skäl genomfördes här så sent som på 1960-talet, där exempelvis rullstolsbundenhet eller föräldrars nervositet kunde räcka som grund. De som i dag vill återskapa en sådan värld befinner sig inte längre i marginalen. Från Silicon Valley styr de redan våra digitala liv och söker nu även bemäktiga sig forskningen och politiken.