Åklagare avfärdar uppgifter om att misstänkta brott på Sigtunaskolan var en del av initiationsritual

Åklagare Lisa dos Santos avfärdar uppgifterna om att de misstänkta allvarliga brotten vid Sigtunaskolan skulle vara en del av en initiationsritual.

– Det är inte något jag känner till, eller som har kommit fram i utredningen, säger hon till Dagens Nyheter.

Uppgifter om att de misstänkta brotten skulle ha ingått i en ritual har förekommit i medier. Åklagaren är tydlig med att det saknar stöd i det material som hittills samlats in. Däremot vill hon inte kommentera vad utredningen faktiskt rör eller vilka personer som är inblandade.

Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, i dagligt tal Sigtunaskolan, är en av Sveriges få gymnasieskolor med internat. Den ligger i Sigtuna, en av landets äldsta städer, strax norr om Stockholm. Skolan har rötter i 1920-talet och lockar i dag både svenska och internationella elever. Internatet är en viktig del av verksamheten: många elever bor på campus under terminerna, ibland långt ifrån sina föräldrar.

Den kombinationen av boende och undervisning gör att händelser på skolan får en särskild karaktär. Eleverna tillbringar stora delar av dygnet tillsammans, och klimatet på en internatskola bygger ofta på nära relationer, förtroende och gemensamma normer. När en förundersökning om allvarliga brott blir känd väcker det därför frågor som går utöver det enskilda ärendet: Har skolan tillräcklig tillsyn under kvällar och helger? Fungerar rutinerna för att ta emot elevernas berättelser? Sådana frågor har tidigare ställts i samband med andra internatskolor både i Sverige och utomlands.

Att uppgiften om en initiationsritual nu avfärdas är betydelsefull. Ritualer och nollningar förekommer i många ungdoms- och studentmiljöer, och gränsen mellan frivillig lek och straffbar handling kan vara svår att dra. Ibland beskrivs övergrepp i efterhand som en del av en tradition, vilket kan få dem att framstå som mindre allvarliga. Genom att slå fast att bilden av en ritual inte återfinns i utredningsmaterialet markerar åklagaren att de misstänkta brotten ska bedömas utifrån vanliga rättsliga måttstockar.

Den rättsliga processen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede. Polisen arbetar med att säkra bevis och hålla förhör med berörda. Åklagarens uttalanden till DN får i detta läge ses som ett sätt att begränsa ryktesspridning och hålla isär fakta och spekulation. Samtidigt innebär förundersökningssekretessen att mycket information inte är offentlig. Det kan dröja innan en heltäckande bild av vad som inträffat presenteras.

En förundersökning av det här slaget kräver ofta noggrannhet. Vittnesuppgifter ska stämmas av mot varandra, teknisk bevisning ska analyseras och de inblandade ska ges möjlighet att lämna sin version av händelserna. Det är inte ovanligt att bilden förändras allt eftersom utredningen fortskrider.

För Sigtunaskolan kan ärendet få långsiktiga konsekvenser. Skolans varumärke bygger på ett gott rykte, och en utredning om allvarliga brott påverkar förtroendet hos både nuvarande och blivande elever och föräldrar. Privata skolor och friskolor är en omdiskuterad fråga i Sverige, och ett fall som detta kan komma att användas i debatten om styrning och kontroll av dessa verksamheter. Internatskolor är dessutom en liten och relativt dyr skolform, där förtroende är en avgörande faktor för att locka elever.

För elever och föräldrar är en pågående förundersökning ofta en påfrestande tid. Tryggheten har satts i gungning, och många vill ha snabba svar. Skolans elevhälsa och ledning har här en viktig uppgift, även om det yttersta ansvaret för utredningen ligger hos polis och åklagare.

Sigtuna är också en ort med stark lokal identitet. Skolan är central för samhället, och många boende har någon form av anknytning till den – antingen genom arbete, familj eller grannskap. Den oro och de frågor som utredningen har väckt är därför inte begränsade till elever och personal, utan berör hela närområdet.

Lisa dos Santos besked till DN ger en tydlig signal: de misstänkta brotten ska inte förklaras bort som en ritual. Det är en viktig avgränsning i en pågående förundersökning, och inte minst för dem som på olika sätt berörs. Tills utredningen är klar kan frågorna om vad som faktiskt hände – och i vilket sammanhang – förväntas kvarstå.