Utvecklingsländerna får bara tio cent för varje dollar de behöver för att skydda sina medborgare mot extremväder. Det säger FN:s generalsekreterare António Guterres i ett videomeddelande där han varnar för att klimatanpassningen hotas av akut brist på finansiering.
Guterres pekar på tre områden som särskilt brådskande: skyddsvallar mot översvämningar, system som står emot stormar och teknik som tryggar dricksvattenförsörjningen. Utan dessa investeringar kommer de fattigaste länderna att drabbas allt hårdare av skyfall, cykloner och torka, trots att de har minst skuld till de stigande utsläppen.
Varningen kommer i ett läge där klimatförändringarna redan syns i vardagen för miljontals människor. Länder i Sydasien och Östafrika har under senare år drabbats av förödande översvämningar, medan delar av Latinamerika och södra Afrika upplever allvarlig torka. FN:s klimatpanel IPCC har slagit fast att extremväder blir allt vanligare och att risken för skador ökar ju mer temperaturen stiger.
Trots detta minskar inte gapet mellan vad som behövs och vad som faktiskt satsas. Enligt FN:s miljöprogram (Unep) krävs årligen flera hundra miljarder dollar för att anpassa utvecklingsländerna till ett varmare klimat. Av de pengar som hittills har utlovats och förmedlats har endast en liten andel gått till anpassning. En stor del av klimatfinansieringen hamnar i stället på projekt som ska minska utsläppen, exempelvis förnybar energi och energieffektivisering.
Bakgrunden är åtagandet i Parisavtalet, där rika länder lovade att mobilisera 100 miljarder dollar per år i klimatfinansiering. Målet nåddes tekniskt sett först 2022, men stora delar av pengarna har getts som lån snarare än bidrag. För många utvecklingsländer innebär det ökad skuldsättning, i en tid då de samtidigt ska investera i vägar, sjukvård och utbildning.
Konsekvensen blir att de länder som är mest sårbara för oväder och stigande havsnivåer står svagast rustade. Särskilt utsatta är små önationer i Stilla havet och Indiska oceanen, där hela samhällen riskerar att behöva flytta i framtiden. Men även i Afrika söder om Sahara och i Sydasien hotar extremvädret livsmedelsproduktionen och tillgången på rent vatten.
Vattenfrågan är central i klimatanpassningen. Översvämningar sköljer bort skördar och förorenar brunnar, medan torka och saltvatteninträngning urholkar dricksvattentillgången i kustområden. Flera länder testar nu nya tekniska lösningar, som avsaltningsverk, återvinning av avloppsvatten och digitala system för att övervaka grundvattennivåer. Efterfrågan på sådan teknik ökar också inom den privata sektorn, där vattenreningsföretag ser en växande marknad.
Samtidigt når dessa lösningar sällan fram till de samhällen som behöver dem mest. Investerare söker gärna projekt med låg risk och tydlig avkastning, medan de mest akuta behoven finns i länder med svaga institutioner och bristfällig infrastruktur. Därför betonar experter vikten av att kombinera privat kapital med offentliga garantier och internationellt bistånd.
Internationella utvecklingsbanker har börjat se anpassning som en egen investeringskategori. Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken har lanserat program för att försäkra jordbrukare mot torka och för att bygga klimatresistenta vägar och vattensystem. Samtidigt kräver flera gröna fonder att projekt ska vara bankabla, vilket kan vara svårt för mindre länder att uppfylla.
Guterres efterlyser i sitt videomeddelande en kraftig upptrappning av stödet. Han vill att rika länder och internationella finansinstitutioner prioriterar om, så att anpassning behandlas som en global investering snarare än välgörenhet. Flera bedömare menar att pengarna också måste bli lättare att söka, eftersom många små stater saknar kapacitet att hantera komplicerade ansökningsprocesser.
En annan väg framåt är naturbaserade lösningar. Återställandet av mangroveskogar, våtmarker och flodstränder kan dämpa översvämningar och stormar till en bråkdel av kostnaden för betongvallar. Sådana åtgärder ger också bättre livsvillkor för fiskbestånd och biologisk mångfald, vilket gör att utvecklingsländer får ut mer av varje investerad krona.
Utan ökad finansiering riskerar arbetet att stanna av. FN har upprepade gånger varnat för att anpassning inte är en framtidsfråga utan en akut nödvändighet. För miljontals människor handlar det om att skydda sina hem, sina skördar och sitt dricksvatten. Guterres budskap är tydligt: varje utebliven dollar i dag kommer att kosta betydligt mer i morgon.
