Därför bygger Kina en ringled runt hela landet

Kina bygger en ringled som ska binda samman landets gränsområden och hela östkusten. Megaprojektet, som i kinesiska medier kallas Den gyllene gränskustcirkeln eller Den gyllene yttre ringleden, beräknas stå klart 2030. Leden ska löpa genom landets norra, södra och västra gränstrakter och vidare längs kusten i öster. Planen offentliggjordes i somras av Kinas transportdepartement.

Tre befintliga huvudleder ska fogas samman med nya eller uppgraderade vägar. Den sydvästra sträckan, G219, utgår från Guangxi och Yunnan, går genom Tibet och når norra Xinjiang. Vägen är omkring 10 000 kilometer lång och följer Kinas gräns mot Vietnam, Laos, Myanmar, Indien, Bhutan, Nepal, Pakistan, Afghanistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Ryssland. Ett av de mest komplicerade delprojekten är en 15 kilometer lång tunnel i en bergskedja mellan södra och norra Xinjiang. Tunneln, som öppnas nästa år, borras djupt under en glaciär.

G331 tar vid i norra Xinjiang och går längs gränsen mot Ryssland, Mongoliet och Nordkorea. Sträckan är 9 200 kilometer. G228, som löper längs östkusten, är till stor del redan öppen för trafik. När de tre lederna kopplas ihop skapas en sammanhängande ring runt Kinas periferi.

Enligt transportdepartementet ska ringleden användas för turism, för att utveckla naturresurser och för att stärka säkerheten vid gränserna. Li Meng, biträdande chef vid departementet, har sagt att projektet innebär ekonomisk vitalisering av tidigare isolerade orter och att hundratals utsiktsplatser och historiska minnesmärken blir mer tillgängliga. Dessutom knyts över hundra gränsövergångar och kusthamnar till nätverket.

För gruv- och energisektorn kan vägen få stor betydelse. Gränsregionerna i Xinjiang och Tibet är rika på mineraler, bland annat koppar, litium och sällsynta jordartsmetaller, och det finns även fyndigheter av olja och naturgas. Dålig infrastruktur har länge varit en flaskhals för utvinning och transporter. En fungerande ringled kan sänka kostnaderna för att frakta råvaror till förädlingsindustrin och hamnarna, något som i förlängningen kan stärka Kinas position på världsmarknaden. Efterfrågan på kritiska mineraler har dessutom ökat i takt med omställningen till elbilar och förnybar energi, vilket gör att vägens betydelse sträcker sig långt utanför själva byggprojektet.

Projektet har dock väckt oro i Indien. Flera delar av den södra sträckan passerar nära områden där Kina och Indien haft gränskonflikter. Relationen mellan länderna har varit spänd sedan sammanstötningar vid Galwan 2020. En utbyggd väg gör det lättare för Kina att transportera soldater och militär utrustning till Indiens närhet. Kinesiska experter har inte förnekat att vägen har en dubbel funktion: den som i fredstid används av civila fordon kan i krigstid användas för militära transporter.

Vägens sträckning genom Xinjiang och Tibet har också en politisk dimension. I dessa regioner bor uigurer och tibetaner, och Kinas behandling av minoriteterna har länge kritiserats internationellt. Att binda samman områdena med resten av landet ses därför av många bedömare som ett sätt att öka närvaron och kontrollen i strategiskt känsliga provinser. Samtidigt går leden genom ekologiskt känsliga landskap, vilket väcker frågor om miljökonsekvenserna.

Ringleden är en av flera stora infrastruktursatsningar som Kina genomfört för att integrera sina gränsområden. Landet har redan världens största motorvägsnät, och projektet liknar de korridorer som byggs inom Bälte och väg-initiativet. För lokalbefolkningen kan vägen innebära bättre tillgång till skolor, sjukvård och arbetsmarknader. För omvärlden handlar den samtidigt om geopolitiska ambitioner i en av Asiens mest känsliga regioner.