Josephine Bornebusch ville göra en modern fars med Netflix-komedin The Storm.

Josephine Bornebusch har i sina senaste arbeten rört sig i mörka och existentiella landskap. Med nya Netflix-komedin The Storm gör hon en tydlig kursändring. Regissören beskriver filmen som ren slapstick och säger att hon kände ett behov av att göra en riktigt rolig film.

– Jag ville göra en modern fars, säger Bornebusch.

Slapstick är en komisk tradition som bygger på överdriven fysisk humor, snabba händelseförlopp och situationer där logik får stå tillbaka för tempo och förvecklingar. Genren är vanligare i internationella sammanhang, exempelvis inom brittisk komedi och tidig stumfilm, men har inte alltid fått stort utrymme i svensk film. Att en av Sveriges mest välkända regissörer nu gör en uttalad satsning på fars väcker därför uppmärksamhet.

Bornebusch är ett namn som vuxit från skådespeleri till att bli en allt mer tongivande röst i den svenska film- och tv-världen. Hennes senaste produktioner har kretsat kring psykologiskt allvar, med relationer, sorg och existentiella frågor i fokus. Med The Storm vill hon visa en annan sida, både som regissör och berättare. En modern fars, menar hon, kan vara lika precis i sitt hantverk som ett drama, men kräver istället tajming, rytm och en tillit till det fysiska uttrycket.

Att The Storm görs på Netflix är ingen slump. Strömningsjätten har under flera år byggt upp en nordisk katalog med allt från kriminaldramer och romantiska serier till reality och komedi. Sverige har blivit en allt viktigare marknad för plattformen, som investerar i lokalt producerat innehåll för att stärka sin position bland svenska tittare. Genom att placera en film som The Storm direkt på Netflix får den en betydligt större internationell spridning än en traditionell biopremiär. Det innebär att svensk humor kan nå publik långt utanför landets gränser.

Här finns också en större branschtrend. Konkurrensen mellan strömningstjänsterna om nordiskt originalmaterial har skärpts märkbart. Flera globala aktörer producerar nu lokalt innehåll i Norden, samtidigt som inhemska aktörer tvingas skärpa sitt utbud för att behålla tittare. För regissörer som Bornebusch öppnar det nya möjligheter, men det ställer också krav på att berättelser fungerar i ett internationellt klimat. En film som The Storm hamnar i ett sammanhang där algoritmer och data i allt högre grad styr vilka produktioner som når ut.

Farsen i sig är en gammal genre med rötter i teater och stumfilm. Bornebuschs förhoppning är att göra den relevant för en nutida publik. Hon vill använda de verktyg som modern filmproduktion erbjuder – klippning, ljud och visuella effekter – men låta kärnan vara klassisk: människor som hamnar i allt mer bisarra situationer.

The Storm kan också ses som ytterligare ett tecken på att gränsen mellan film och tv suddas ut. Netflix kallar den för en film, men distributionen sker via strömning. Det är en modell som blir allt vanligare och som förändrar sättet vi ser på både komedi och konstfilm. För svensk del innebär det att fler filmer kan göras med publik i hela världen, snarare än att enbart premiärsättas på ett fåtal biografer.

Exakt hur The Storm tas emot återstår att se, men redan nu är det tydligt att filmen fyller en lucka i den svenska produktionen. Det finns gott om svenska dramer och deckare, men rena farser med fysisk humor är betydligt ovanligare. Med en etablerad regissör och en global plattform har filmen goda förutsättningar att nå både publik och kritiker.

Josephine Bornebusch själv är inne på samma linje. Efter flera tunga och allvarliga projekt kände hon att det var dags att skratta – på allvar. Med The Storm hoppas hon kunna ge den svenska publiken en påminnelse om att även det löjliga och överdrivna kan vara precis lika angeläget som det mörka.