SD:s Richard Jomshof säger till fredliga muslimer att de kan sluta vara muslimer

Richard Jomshof (SD), tidigare ordförande i riksdagens justitieutskott, hamnar åter i blåsväder efter uttalanden om muslimer i Sverige. I en intervju med Dagens Nyheter fick han frågan hur Sverigedemokraternas retorik påverkar muslimer som lever i landet. Jomshof svarade att han vill vända på frågan och i stället fråga hur den stora invandringen från den muslimska världen påverkar Sverige. Han hänvisade bland annat till terrorhandlingar och hederskultur.

När intervjuaren följde upp med att fråga om han har något budskap till muslimer i Sverige som lever fredligt och inte känner igen sig i det han beskriver, blev svaret:

– De kan sluta vara muslimer, för det första.

Uttalandet har snabbt väckt reaktioner. Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist skriver på X att det är ett angrepp på den religionsfrihet som gäller i Sverige. Hon framhåller att religionsfriheten omfattar alla – kristna, judar, muslimer och den som inte tror alls. Islamism och religiös extremism ska bekämpas med kraft, men det är något helt annat än att misstänkliggöra människor för deras tro, skriver hon.

Jomshof var ordförande i justitieutskottet fram till sin avgång i fjol. Han sitter kvar som riksdagsledamot och är fortfarande en av Sverigedemokraternas mest profilerade politiker i frågor som rör islam, migration och kriminalitet. Under åren har han flera gånger hamnat i blåsväder för sina uttalanden om religion och invandring, men han har också fortsatt ha starkt stöd inom partiet.

Sverigedemokraterna är i dag ett av Sveriges största partier. Efter valet 2022 är de näst störst i riksdagen. Partiet sitter inte i regeringen, men har genom Tidöavtalet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stort inflytande över regeringens politik, särskilt inom migrations- och rättspolitiken. Partiet bildades 1988 och har sina rötter i rasistiska och nazistiska miljöer, men har under Jimmie Åkessons ledning försökt bli ett mer etablerat konservativt parti. Frågorna om islam och migration har hela tiden varit centrala.

Det senaste uttalandet sätter åter fokus på gränsen mellan politisk kritik av religion och misstänkliggörande av en hel grupp människor. Religionsfriheten i Sverige skyddas av både regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Det innebär att var och en har rätt att tro på vad man vill, men också att ingen ska behöva välja mellan sin tro och fullt deltagande i samhällslivet. Att säga till muslimer att de kan sluta vara muslimer uppfattas därför av många som ett ifrågasättande av rätten att vara både svensk och muslim på samma gång.

Hederskultur och hedersrelaterat våld är frågor som länge har varit högt upp på den politiska agendan i Sverige. Flera partier vill se skärpta straff och fler åtgärder mot hedersförtryck. Samtidigt brukar forskare och civilsamhällesorganisationer betona att hedersrelaterat våld är ett allvarligt samhällsproblem, men att det inte ska kopplas till islam som religion eller till muslimska grupper i allmänhet. Att ställa invandring från den muslimska världen mot terrorhandlingar och hederskultur riskerar att förstärka fördomar snarare än att lösa problemen, menar kritiker.

Reaktionen från Centerpartiet är betydelsefull eftersom partiet under lång tid varit en tydlig motvikt till Sverigedemokraterna i frågor om mångfald och medborgerliga rättigheter. Elisabeth Thand Ringqvist har markerat att Centerpartiet inte vill se ett politiskt samarbete med SD. Hennes uttalande kan därmed ses som ett sätt att sätta gränser i en pågående politisk debatt om religion och integration.

Frågan är hur mycket uttalanden som detta påverkar Sverigedemokraterna i opinionen. Hittills har partiet stått starkt i opinionsmätningarna trots flera uppmärksammade kontroverser. Enligt flera mätningar ligger SD kvar på omkring 20 procent av väljarstödet. Det gör partiet till en av de viktigaste aktörerna inför kommande val och en svårhanterlig kraft för övriga partier.

Jomshofs svar i Dagens Nyheter lär därför fortsätta att diskuteras. Det sätter åter ljuset på hur politiska partier talar om religion, identitet och integration – och var gränsen går mellan en hård debatt och ett ifrågasättande av människors grundläggande rättigheter.