I kemihuset på Chalmers tekniska högskola i Göteborg domineras ett litet laboratorium av en glasbur. Inuti arbetar två robotarmar i hög hastighet, omgivna av mikroskop, spektrometrar och masspektrometrar. ”Akta fingrarna när vi startar den, den har inte läst Asimovs robotlagar, så den vet inte att den inte får skada dig”, säger professor Ross D. King med ett leende.
Det är forskarroboten Eve, ett i stort sett automatiserat laboratorium som kan formulera egna hypoteser, planera och genomföra experiment och dra slutsatser av resultaten. Kings övertygelse är att biologisk och medicinsk forskning kräver långt fler experiment än vad mänskliga forskare hinner med. ”Jag kan inte planera tusentals experiment på en och samma dag, men det kan en forskarrobot”, säger han.
Idén föddes i slutet av 1980-talet, när King arbetade med sin doktorsavhandling om att förutsäga proteiners former med hjälp av artificiell intelligens. När han försökte hitta kemister som kunde utföra den experimentella delen av forskningen nappade ingen. ”Då slog det mig, tänk om en robot kunde göra experimenten?”
Forskningen har sedan dess visat sig vara framsynt. 2024 gick Nobelpriset i kemi till forskarna bakom Alphafold, en AI utvecklad av Google Deepmind som knäckte koden för att förutsäga proteiners former. King konstaterar med ett skratt att han kanske kunde ha fått priset – om han haft tillgång till en miljon gånger mer data och en miljon gånger snabbare datorer.
I stället har han ägnat de senaste två decennierna åt att utveckla forskarrobotar. Den första, Adam, kunde genomföra 1 000 experiment per dag på jästceller och blev den första roboten att göra egna vetenskapliga upptäckter. Det väckte stor uppmärksamhet när resultaten publicerades i tidskriften Science 2009.
Eve arbetar nu med att testa molekyler i jakt på läkemedelskandidater mot försummade tropiska sjukdomar som malaria, snäckfeber och denguefeber. Det är sjukdomar som läkemedelsindustrin ofta ignorerar eftersom de anses olönsamma. ”Där har du ett intressant exempel på hur kapitalismen misslyckats”, säger King.
Det mest uppmärksammade fyndet hittills är en antibakteriell molekyl som heter triclosan. Ämnet är inte exotiskt – det var länge en aktiv ingrediens i Colgates tandkräm – men Eve har visat att det potentiellt kan behandla malaria. Trots det fick forskarna inga anslag för att följa upp resultaten. ”Vi har försökt få läkemedelsbolag att samarbeta, men det är ingen prioriterad sjukdom för dem”, säger King med tydlig irritation.
Hans vision är att robotar och AI ska göra forskning radikalt billigare och snabbare. Han menar att det krävs för att lösa globala problem som svält, sjukdomar och fattigdom. Ett exempel är cancervården, där de vanligaste behandlingarna slår brett och hårt. Den som har pengar kan i dag betala för att få sin individuella tumör analyserad och välja en mer skonsam behandling. ”Forskarrobotar skulle kunna göra den tekniken billig nog att bli tillgänglig för alla, inte bara för miljardärer”, säger King.
Några våningar upp i samma hus står Eves efterträdare, roboten Genesis, i en kompakt svart låda. Den är byggd för att göra extremt precisa experiment på jästceller och har nyligen gett upphov till en första publicering i Journal of the Royal Society Interface. Jäst används inom biologin som modell för mänskliga celler, eftersom cellerna i princip ser likadana ut. Inom biotekniken är jäst dessutom viktig för att producera kemikalier, biobränslen, mediciner och livsmedel.
Forskarkollegan Ievgeniia Tiukova ser roboten som ett svar på en av bioteknikens stora flaskhalsar: att det inte finns tillräckligt många forskare för att utforska alla okända områden inom medicin, kemi och biologi. När systemet är fullt utbyggt ska ett 20-tal svarta lådor kunna köra mängder av simultana experiment utan större inblandning från forskarna.
King är också en av initiativtagarna till The Nobel Turing Challenge, en tävling som går ut på att skapa en robot som kan producera Nobelprisvärdig forskning. När tävlingen instiftades 2020 var målet att nå dit senast 2050 – ett mål King själv var tveksam till. Men efter att OpenAI släppte ChatGPT och världen började satsa stora summor på AI-utveckling kallar han målet ”pessimistiskt”.
”Människor blir inte direkt bättre på forskning, men maskinerna blir det. Så det är bara att extrapolera”, säger han.
Han jämför med schack: en stormästare spelar efter samma regler som en nybörjare, men med djupare förståelse. På samma sätt ser han inga fundamentala skillnader mellan enkel vetenskap och toppforskning. Frågan är bara vem som hinner först.
”Det är svårt att tävla med näringslivet, de har tillgång till många gånger fler pengar. Men jag vill inte heller att OpenAI eller Google ska ta ledartröjan inom vetenskapen”, säger Ross D. King.
