Sverige skrotar betalsystem – nästan 200 miljoner kronor spenderade – väcker kritik mot skattepengar

Regeringen har beslutat att stoppa arbetet med att samla statens utbetalningar i en ny myndighet. Enligt uppgifter har projektet hittills kostat uppemot 200 miljoner kronor. De rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – riktar nu skarp kritik mot regeringen och kallar satsningen för ett ”enormt slöseri med skattebetalarnas pengar”.

Planen var att skapa en gemensam betalningsorganisation för i stort sett alla statliga utbetalningar. I dag administreras exempelvis pensioner, barnbidrag, sjukpenning, studiestöd och andra bidrag av flera olika myndigheter, var och en med egna it-system och betalningsflöden. Det leder till dubbelarbete, ger sämre överblick och ökar enligt utredare risken för felaktiga utbetalningar. Genom att centralisera all hantering hoppades man kunna skapa en effektivare, säkrare och mer kontrollerad betalningsstruktur för hela staten.

Projektet har dock haft problem nästan från start. Kritik har framförts mot såväl projektstyrningen som den beräknade nyttan. Flera bedömare har ifrågasatt om en ny myndighet verkligen är rätt väg att gå, i stället för att utveckla det samarbete som redan finns mellan befintliga myndigheter. Även tidsplanen har varit en återkommande källa till oro, med risk att projektet skulle dra ut på tiden och kosta betydligt mer än vad som från början var tänkt.

Regeringen hänvisar i beslutet till att projektet inte längre är försvarbart i förhållande till kostnaderna. Man pekar på att det finns andra, mer angelägna reformer inom statsförvaltningen och att ett fortsatt genomförande skulle binda upp stora resurser under lång tid framöver. Beslutet innebär att arbetet avvecklas i stället för att pausas.

För oppositionen räcker dock inte det som skäl. De rödgröna partierna menar att regeringen bär ansvaret för att projektet över huvud taget fick fortsätta så länge. De kräver nu en fullständig redovisning av hur de 200 miljonerna använts, vilka konsulter och leverantörer som anlitats och vilka slutsatser som dras inför framtida digitaliseringsprojekt.

Det här är inte ett isolerat problem i offentlig sektor. Stora it-projekt har under lång tid varit en svår utmaning för svenska myndigheter. Flera satsningar har under åren blivit både försenade och dyrare än planerat, och det finns flera exempel på system som lagts ned efter att kostnaderna skenat i väg. Digitaliseringen av välfärden har samtidigt blivit ett allt viktigare politiskt område, där kravet på kontroll och effektivitet ständigt ökar.

För konsultmarknaden innebär beslutet ett märkbart bakslag. Under utredningens gång har flera konsultbolag och systemleverantörer sett en ny stor offentlig kund ta form. Med projektets död försvinner de planerade upphandlingarna och de framtida intäkter som var kopplade till uppbyggnaden av den nya myndigheten. I stället väntar nu en avveckling, där avtal måste avslutas och erfarenhet dokumenteras.

Vad som händer med de analyser, upphandlingsunderlag och eventuella it-lösningar som tagits fram är ännu oklart. Delar av arbetet kan sannolikt återanvändas hos de myndigheter som fortsätter att ansvara för utbetalningar, men regeringen har ännu inte gett besked.

Sverige är inte ensamt om att brottas med komplexa statliga betalningsreformer. I flera andra europeiska länder har liknande centraliseringsförsök både lyckats och misslyckats. Det svenska exemplet visar hur svårt det kan vara att genomföra reformer som kräver samordning mellan ett stort antal myndigheter, samtidigt som de ska vara robusta, rättssäkra och kostnadseffektiva.

Frågan om hur statens betalningar hanteras kommer dock inte att försvinna. Med en åldrande befolkning, fler bidragssystem och ökade krav på digitala tjänster är behovet av samordning större än någonsin. Men efter det här avbrutna projektet krävs troligen en ny och mer realistisk ansats – en där kostnaderna är kända, nyttan tydlig och styrningen stark nog att bära ett så omfattande reformarbete.