USA, Nato och EU diskuterar säkerhetsgarantier för Ukraina vid Miami-samtalen.

USA, Nato och EU höll på fredagen samtal om möjliga lösningar på kriget i Ukraina. Enligt uppgifter från diplomatiska kretsar diskuterades bland annat säkerhetsgarantier för Ukraina, en fråga som länge varit en av de svåraste knutarna i konflikten.

Kriget har pågått sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes i februari 2022.. Diplomatin har gått i vågor. Det har funnits eldupphörsförslag, spannmålsavtal och fångutväxlingar, men ingen av dessa har fört parterna närmare en varaktig fred. De senaste samtalen sker mot bakgrund av en utdragen frontlinje och växande påtryckningar från flera håll att hitta en politisk väg framåt.

Under krigets första år hölls fredssamtal bland annat i Istanbul, men de bröt samman efter upptäckten av massakrer i Butja och anklagelser om krigsbrott. Senare har Kina presenterat ett fredsförslag och Turkiet har vid flera tillfällen försökt medla. Ingen av dessa initiativ har fått fäste. Det som gör fredagssamtalen annorlunda är att de förs direkt mellan de tre aktörer som har mest faktisk makt att påverka utgången: USA, Nato och EU.

USA:s roll i samtalen är central. Landet är Ukrainas största enskilda militära stödgivare, och utan amerikanskt stöd skulle Ukraina ha svårt att upprätthålla sitt försvar på nuvarande nivå. Samtidigt har frågan om hur länge stödet kan fortgå blivit allt mer aktuell, och det gör att diskussionerna om säkerhetsgarantier också handlar om USA:s framtida engagemang i Europa.

Nato har successivt byggt upp sitt försvar på den östra flanken, från Baltikum till Svarta havet. Vid sitt toppmöte i Washington 2024 bekräftade alliansen att Ukrainas väg mot medlemskap är oåterkallelig, men någon formell inbjudan lämnades inte. Ett Natomedlemskap skulle ge Ukraina de starkaste tänkbara säkerhetsgarantierna, men det skulle samtidigt dra in hela alliansen i en direkt konfrontation med Ryssland. Därför är frågan politiskt känslig och splittrar medlemsländerna.

EU:s styrka ligger mindre i militär kapacitet och mer i ekonomisk makt. Unionen har infört flera sanktionspaket mot Ryssland, fryst ryska tillgångar och lovat omfattande stöd till Ukrainas återuppbyggnad. EU har också inlett medlemskapsförhandlingar med Kiev, en process som kan ta år men som sänder en tydlig politisk signal. I samtalen med USA och Nato bidrar EU med den långsiktiga ekonomiska och institutionella dimensionen av en fredsuppgörelse.

Att dessa tre aktörer nu för samtal tillsammans är anmärkningsvärt. De representerar tre olika verktygslådor: militärt stöd, kollektivt försvar och ekonomisk påverkan. En hållbar lösning på kriget lär kräva alla tre, men samordningen är komplicerad och prioriteringarna ser ibland olika ut. Säkerhetsgarantierna blir därför navet kring vilket de övriga frågorna måste lösas.

För Ukrainas del handlar säkerhetsgarantier om bindande löften från väst att avskräcka Ryssland från nya anfall efter ett eventuellt eldupphör. En modell är Natomedlemskap, en annan är bilaterala säkerhetsavtal med enskilda länder, liknande de som Ukraina redan har tecknat med bland annat Storbritannien, Tyskland och Frankrike. En tredje, mer historisk modell är Budapestmemorandumet från 1994, där Ukraina fick garantier från Ryssland, USA och Storbritannien i utbyte mot att landet avstod från sovjettidens kärnvapen– ett avtal som visade sig värdelöst när Ryssland annekterade Krim 2014.

Ryssland har upprepat avvisat alla former av Natomedlemskap för Ukraina och kräver att landet förblir neutralt. Moskva har också ställt krav på att Nato ska dra sig tillbaka från Östeuropa, något som alliansen avfärdat som oacceptabelt. Just därför är säkerhetsgarantier den punkt där parterna står längst ifrån varandra. Utan en lösning på den frågan är en varaktig fred svår att föreställa sig.

För Sverige har kriget inneburit en historisk omsvängning. Efter två sekler av alliansfrihet ansökte landet, tillsammans med Finland, om Natomedlemskap och blev medlem 2024. Det har förändrat Östersjöns strategiska karta och placerat Sverige mitt i de säkerhetspolitiska överväganden som nu görs. Därför följs samtalen om Ukrainas säkerhetsgarantier med extra stort intresse i Stockholm.

Samtalen har också ekonomiska implikationer. Kriget har lett till kraftigt höjda energipriser i Europa, omstrukturering av globala spannmålsflöden och en enorm efterfrågan på försvarsmateriel. Europeiska länder har ökat sina försvarsanslag till nivåer som inte setts sedan kalla kriget. Ett genombrott i samtalen skulle snabbt kunna påverka marknaderna: gaspriser skulle falla och investeringar i försvarsindustrin kunna dämpas. Omvänt skulle en förlängd konflikt hålla uppe de höga priserna och upprätthålla den militära upprustningen.

Om fredagens samtal leder till konkreta beslut återstår att se. Tidigare möten har ofta följts av besvikelse, och avståndet mellan parterna är fortfarande stort. Men att säkerhetsgarantier nu står högt på agendan kan tyda på att väst vill gå från kortsiktig krispolitik till en mer långsiktig säkerhetsarkitektur för Europa. För Ukrainas del, och för stabiliteten i regionen, kan det i så fall bli en vändpunkt.