Max Hjelm: Robyn talar nog för många vänsterväljare – lyssnar Nooshi Dadgostar?

Trycket mot Vänsterpartiets ledning ökar efter att Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson presenterat ett regeringsalternativ. På söndagskvällen gick artisten Robyn ut på Instagram och uppmanade partiet att göra det möjligt att få en ny regering. Inlägget kom bara timmar efter att Andersson meddelat att hon vill leda en regering bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, med Vänsterpartiet som samarbetsparti.

Robyn skrev: ”Vi som gillar Vänsterpartiet skulle gärna se att V gör det möjligt för oss att få en ny regering som gör det bästa för Sverige.” Uttalandet uppfattades som en uppmaning till V-ledningen att inte blockera en S-ledd regering. I sociala medier blev det snabbt en symbol för den oro som många vänsterpartistiska väljare känner.

Vänsterpartiets ledning har hittills hållit fast vid en hård linje. Partiledaren Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Ida Gabrielsson har upprepat att partiet hellre ser ett extra val än att agera stödparti. Enligt dem handlar det om trovärdighet: ett parti som säger sig vilja regera kan inte utan vidare nöja sig med en roll som stödparti.

Det politiska priset för en sådan vägran kan dock bli högt. Riksdagen är delad i två block, och ingen sida kan räkna hem regeringsmakten utan stöd från partier som står utanför regeringen. Magdalena Andersson har valt att erbjuda Vänsterpartiet en plats i samarbetet, men inte i regeringen. Det är ett upplägg som påminner om Januariavtalet 2019, då S och MP styrde med hjälp av Centerpartiet och Liberalerna medan V lämnades utanför. Det samarbetet sprack 2021, och misstron mellan S och V har varit djup sedan dess.

Om V säger nej till Anderssons förslag kan situationen snabbt förändras. Centerpartiet, som enligt planen ska ingå i regeringen, kan i stället vända sig mot högerblocket. C har historiskt sin bas i borgerligheten och har länge varit ett vågmästarparti som kan avgöra regeringsfrågan. Skulle C välja den vägen faller Anderssons projekt, och V lämnas med ansvaret.

Ett annat scenario är extra val. I ett sådant läge bedöms Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – ha goda chanser att stärka sina positioner. Sverigedemokraterna, som är riksdagens näst största parti, har redan stort inflytande över den förda politiken inom exempelvis migrations- och rättspolitik. Ett nyval skulle sannolikt befästa den utvecklingen, vilket vore ett hårt slag mot Vänsterpartiets viktigaste krav.

Vänsterpartiet har under lång tid profilerat sig i frågor som att stoppa utvisningar av ensamkommande ungdomar, minska klyftorna och stötta välfärden. Det är frågor som kräver majoritet i riksdagen. Inom ramen för en S-MP-C-regering skulle partiet kunna utkräva eftergifter i dessa frågor – men det kräver kompromisser och en del av den stolthet som partiledningen hittills visat upp.

Frågan som nu ställs är vad som väger tyngst: möjligheten att sitta i regering eller möjligheten att påverka politiken. Robyns inlägg har blivit en påminnelse om att det inte bara handlar om maktspel. Det handlar om vad som händer med människor som påverkas av den politik som förs de kommande åren.

Än så länge har varken Dadgostar eller Gabrielsson visat några tecken på uppmjukning. Men tiden rinner iväg. Om Vänsterpartiet ska kunna utnyttja sitt inflytande i den pågående regeringsfrågan krävs ett besked. Att vänta för länge kan innebära att dörren till förhandlingsbordet stängs – och att partiet möter ett extra val, där insatserna är betydligt högre.