Tomas Ramberg: Andersson fruktar Centerns inre strid

Sedan valet har trycket på Centerpartiet växt. Både högerpartier och företrädare för näringslivet har uppmanat partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist att ompröva den hårda linjen mot Sverigedemokraterna. Själv kommer hon från en miljö där misstron mot Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är djupt rotad. Centerpartiet har länge försökt hålla en position som liberalt mittenparti, men den positionen har blivit allt svårare att försvara efter Tidöavtalets tillkomst.

Vänsterpartiets ovilja att stödja en regering som partiet inte självt sitter i har blivit ett tungt argument för de centerpartister som vill ta till sig Jimmie Åkessons öppning. Magdalena Andersson hoppas nu att hennes nej till V i en socialdemokratisk regering ska stärka de krafter inom Centern som vill fortsätta hålla SD utanför inflytande. Hennes besked är en invit till Thand Ringqvist: en S-ledd regering behöver inte innebära vänsterstyre.

Frågan är akut. Nästa statsministeromröstning väntas sannolikt handla om Ulf Kristersson, och om Centern vill undvika ett extraval genom att byta till Kristerssons sida måste det ske nu. Faller Kristersson återstår bara en fjärde omröstning där valet står mellan en socialdemokratisk regering – möjligen med V – och ett extraval. Centern vill helst inte ha något av alternativen, och partiet befinner sig därför i ett politiskt pressat läge.

För Vänsterpartiet kom Anderssons besked som en motgång. Tidigare under söndagen kunde V-ledningen glädja sig åt att S-ledaren brännmärkte det borgerliga fyrpartialternativet som en ny Tidöregering och lovade att inte hjälpa det. Bara timmar senare kom beskedet att Nooshi Dadgostar inte kan räkna med ministerposter. Anderssons budskap till V är tudelat: ett löfte om verkligt inflytande om partiet går med på ett samarbete utanför regeringen, och ett politiskt hot om det säger nej.

Andersson försäkrade att V skulle kunna få igenom mycket av sin politik genom ett samarbetsavtal, med V-tjänstemän i Regeringskansliet och inflytande över beredningen av nya lagar. ”Självklart ska V:s väljare få genomslag”, sade hon. Om V ändå nobbar förslaget väntar en politisk storm mot Dadgostar. Socialdemokraternas partiapparat, delar av fackföreningsrörelsen och socialdemokratiska debattörer lär anklaga V-ledningen för att släppa fram en ny Tidöregering och därmed svika sjuka, låginkomsttagare och invandrare.

Ingenting tyder ännu på att Vänsterpartiets ledning låter sig påverkas. Strategin är långsiktig och handlar om att bryta partiets historiska utanförskap. Att sitta i en regering skulle ge politisk legitimitet och göra det möjligt för V att konkurrera med Socialdemokraterna och Miljöpartiet på lika villkor – inte bara om väljare, utan också om inflytande över fackföreningsrörelsen och de vänsteranhängare som i dag väljer att rösta på S för att få makt. V-ledningen räknar med att Centern även i fortsättningen skulle använda sin vågmästarställning för att tvinga V att driva centerpolitik. Därför är slutsatsen runt Dadgostar att det är bättre att säga nej nu och komma igen i ett nyval.

Svårast kan framtiden bli för Centerpartiet. Om partiet går in i en fyrpartiregering som är beroende av Jimmie Åkessons välvilja väntar svekdebatt och väljarflykt. Andersson satte tonen när hon på söndagen kallade ett sådant agerande för det värsta sveket i modern politisk historia. Risken är att Centern hamnar i en liknande situation som Liberalerna, som efter samarbetet med SD har sett förtroendet urholkas och stödet rasa.

Väljer Centern i stället att medverka i en regering där V ingår blir trycket från höger mycket hårt. Partiet skulle då anklagas för att ha övergett sina borgerliga rötter. De kommande årens politiska utveckling avgörs i hög grad av hur Centerpartiet hanterar sitt dilemma.