Stor oro i V efter nobben från S-ledaren: ”Har gått helt överstyr”

Den senaste tidens händelseutveckling har skapat djup bitterhet inom Vänsterpartiet. Förra veckans samtal mellan de fyra rödgröna partierna uppfattades som lovande, men efter beskeden från Jimmie Åkesson (SD), Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Magdalena Andersson (S) har stämningen vänt. Ilskan riktas mot både Socialdemokraterna och Centerpartiet, och V-ledningen befarar att relationerna inom den rödgröna sidan ska skadas ytterligare.

Att den interna oron är stor märks inte minst i det mejl som kommunikationschefen Anna Herdy skickat till partiföreträdare. Där uppmanas alla att avstå från medieuttalanden.

– Vi befinner oss i ett mycket känsligt läge i regeringsbildningen. För att vi ska kunna hålla fast vid vår linje och sätta press på Centerpartiet är det viktigt att vi håller ihop och är samordnade i vår kommunikation, står det i mejlet.

En som ändå uttalar sig är Salar Rashid, ordförande för Vänsterpartiet i Skärholmen, där V blev näst största parti i de flesta distrikten. Han säger att många han möter har tröttnat på det politiska spelet.

– Jag tror det har retat upp betydligt mer känslor här i ytterstan hur C har kidnappat hela den här processen. Att vi inte får vara med i en regering är befängt, säger han.

Enligt DN:s källor i partitoppen är frustrationen stor. Slutsatsen är att Centerpartiet måste bestämma sig: gå till höger och bilda en borgerlig regering som behöver stöd av SD, eller söka en lösning tillsammans med S, V och MP. V uppfattar det som utpressning att Centern kräver att både S och M presenterar politiska erbjudanden om hur Sverige ska regeras.

Vänsterpartister fruktar nu att C kan komma att släppa sina röda linjer mot SD. I så fall är regeringsbildningen redan avgjord till Ulf Kristerssons fördel, enligt centrala V-källor. En annan oro är att C pressar S till en uppgörelse som blir ännu mer högerpräglad än januariavtalet, det tidigare samarbetet mellan S, MP, L och C. Inom V finns också en besvikelse över att Socialdemokraterna, som en källa uttrycker det, ”spelar med i det här C-spelet”.

My Kårlycke, ordförande för Ung Vänster, går längre. Hon anser att S rakt går in i en centerpartistisk fälla och avfärdar Magdalena Anderssons regeringsalternativ som verklighetsfrämmande – ”delulu”.

– De måste sluta med det här självskadebeteendet där de gör precis det som Centern vill, säger hon.

Den regeringskonstellation som S-ledaren föreslog på söndagen är enligt Kårlycke en ”högerregering”.

– Det kommer vi aldrig någonsin att acceptera, säger hon.

Trots de höga insatserna finns inga tankar inom V-ledningen på att backa. Kravet på ministerposter ligger fast. Envisheten har snarare förstärkts av det yttre trycket. Inför kongressen i våras skrev Salar Rashids lokalförening en motion om att V inte borde sätta ministerposter före sakpolitik. I dag säger han att han har stort förtroende för partiledningens linje.

– En sak är solklar: Vi vill ju att våra mandat och våra röster ska räknas. Vi kan fortfarande tycka att sakpolitiken ska få avgöra, men det här har gått helt överstyr, säger han.

Även Sara Carlsson Hägglund, ordförande för V i Göteborg, var tidigare kritisk till ultimativa krav på ministerposter. Nu sluter hon och distriktet upp bakom partiledningen.

– Ska Vänsterpartiet stödja en regering ska vi också ingå i den. Nu ligger bollen hos Centerpartiet, som behöver ta ställning till vilken politisk riktning de vill se, skriver hon i en kommentar.

Partiledningen är emellertid bakbunden av beslutet från vårkongressen. För att ändra ministerkravet krävs en extrakongress, som enligt stadgarna måste kallas in två månader i förväg. Den andra möjligheten vore att ledningen kör över kongressen, men det sitter väldigt långt inne, enligt en V-veteran med lång erfarenhet av partiets inre liv. Sakpolitiska målsättningar har visserligen ibland justerats i förhandlingar, men ministerkravet är både specifikt och strategiskt fundamentalt.

Ung Vänsters My Kårlycke har tidigare förespråkat att sakpolitik ska gå före ministerposter. Nu stödjer hon partiledningens linje.

– Uppenbarligen har de verktyg som man har använt tidigare inte fungerat, och då är det bra att man också testar nya. Vi tänker absolut inte nöja oss med någon mesig mittenpolitik, säger hon.

Bakgrunden till det spända läget är flera besked under de senaste dagarna. På fredagen sade Jimmie Åkesson att SD är redo att tolerera Ulf Kristersson som statsminister med en regering bestående av L, KD och C – utan krav på ministerposter eller politiskt avtal. Därefter skulle SD gå i opposition och inte utlova ytterligare stöd. Efter det krävde Centerledaren att både Kristersson och Andersson presenterar varsitt sakpolitiskt ”totalpaket” senast på fredag. På söndagen kom Magdalena Andersson med sitt besked: en regering bestående av C, MP och S, med stöd av V. Hennes motivering var att en sådan regering har störst sannolikhet att kunna tillträda. Men Vänsterpartiet motsätter sig att stötta en regering där partiet inte självt ingår.