Stockholms skuldberg – ”Slowmotion-krasch” eller goda investeringar?

Stockholms stad är mitt i en ekonomisk strid som lär prägla valrörelsen. Kommunens skuld har nått rekordhöga 83,5 miljarder kronor, och Moderaternas Christofer Fjellner är upprörd över hur stadens ekonomi sköts. ”Åh, nu blev jag arg”, säger han när han läser budgetförutsättningarna, där det konstateras att resurserna är begränsade och prioriteringar nödvändiga. Han räknar med att staden lånar mer än en miljon kronor i timmen och att skulden snart passerar hundra miljarder.

Som landets största kommun får Stockholms ekonomiska vägval konsekvenser långt utanför stadens gränser. Det handlar inte bara om välfärd utan också om bostadsförsörjning, infrastruktur och förtroendet för kommunsektorns förmåga att hantera lån. Trots den höga skulden fick Stockholm i maj högsta kreditbetyg. Men kreditvärderingsinstitutet kopplade betyget till en tydlig förväntan: skulden ska begränsas, bland annat genom försäljning av icke-strategiska tillgångar. Ett högt kreditbetyg håller nere lånekostnaderna, men Fjellner menar att staden inte lever upp till villkoren.

Bakom siffrorna finns en lång uppbyggnad. Enligt stadsledningskontoret har Stockholms externa nettoskuld vuxit från knappt 3 miljarder kronor 2010 till över 81 miljarder 2025. Under 2022 minskade den dock, för första gången på tolv år, och Fjellner pekar på att det går att vända utvecklingen. Då sålde det grönblåa styret en rad kommunala tillgångar – bland annat elva vård- och omsorgsfastigheter, 25 förskolor, fem grundskolor, två gymnasiebyggnader och ett centrum. Försäljningarna kritiserades av oppositionen för att vara kortsiktiga och olönsamma i längden.

Moderaterna beskriver utvecklingen som en ”slowmotion-krasch” och vill införa ett skuldtak. När taket nås ska en skuldbroms aktiveras, vilket tvingar kommunfullmäktige att enas om vilka investeringar som kan skjutas upp och vilka tillgångar som kan säljas. Fjellner betonar att han inte vill sälja fastigheter där staden bedriver egen verksamhet. Däremot pekar han på lokaler som hyrs ut och mark som i dag är avsedd för allmännyttan, vilken han vill sälja till privata byggaktörer eftersom han inte tycker att allmännyttan håller uppe byggtakten. Exakt var taket ska gå vill han inte svara på. ”Det beror på ränteläget och utsikterna framöver. Men en bra princip är: Ju mindre lån vi kan ha, desto bättre.”

Socialdemokraterna ser inte alls lika allvarligt på situationen. Emilia Bjuggren, Socialdemokraternas förstanamn i Stockholms stad, säger att 90 procent av skulden självfinansieras genom hyror och avgifter. Investeringar i vatten, avlopp, bostäder och seniorboenden är enligt henne en god affär för staden. Hon varnar för att en alltför aggressiv försäljningslinje kan bli dyr i längden: ”Det vore som att sälja sin bostadsrätt och checka in på hotell. Det är gött när de första miljonerna finns kvar, men det blir väldigt dyrt i långa loppet.”

Bjuggren lyfter fram att staden redan har sålt tillgångar under mandatperioden, däribland en kulturmärkt industrilokal i Älvsjö, bostadsrätter i Mariehäll och en villa i Bromma som tidigare använts som förskola. Men hon är tveksam till oppositionens favoritobjekt Spybarhuset, som ger goda hyresintäkter. Det bör inte säljas om inte staden får väldigt bra betalt, säger hon. För att finansiera framtida satsningar är det viktigare att staden fortsätter att sälja mark för bostadsbyggande.

Synen på bostadsbyggandet är en annan tvistefråga. Socialdemokraterna har backat från målet om 140 000 bostäder före 2030 – bara 54 procent hade påbörjats 2025 – och vill i stället bygga mellan 4 200 och 5 800 bostäder per år. Moderaterna vill skapa förutsättningar för 4 000 småhus under nästa mandatperiod och menar att dagens styre har byggt för statistiken snarare än för de faktiska behoven. Enligt Bjuggren skulle ett stopp för bostadsbyggandet tvinga staden att sälja betydligt mer för att få ner skulden i samma takt.

Utanför stadshuset är oron ändå dämpad. Emelie Värja, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), säger att det är svårt att jämföra skulder mellan kommuner, men att Stockholm ligger relativt bra till när man tittar på soliditeten. Hög skuldsättning är vanlig i kommuner som vuxit kraftigt, och en låg skuld kan i vissa fall vara ett tecken på att nödvändiga investeringar inte gjorts. Frågan är när skulden blir ett verkligt problem. ”Om man inte kan betala sina räntekostnader. Men än så länge skulle jag säga att jag inte är orolig för skuldsättningen i kommunsektorn”, säger Värja.

SKR:s prognoser pekar på en räntehöjning nästa år, även om den väntas bli låg i ett internationellt perspektiv. Fjellner tycker inte att det finns tid att vänta. ”När jag ser vilka framtida investeringar som ligger i böckerna, ser jag att det inte håller. Att vänta med den diskussionen tills vi redan har kraschat – när finanskontoret säger att det börjar bli svårt att refinansiera lånen i Sverige – är alldeles för sent.”