Tomas Ramberg: Trots lockbetet skulle C tvingas anpassa politiken till SD

Centerpartiet framstår i dag som det sista allianspartiet. Alliansen, som styrde Sverige 2006–2014 under Fredrik Reinfeldt, byggde på samarbete mellan de fyra borgerliga partierna och hade under flera år egen majoritet i riksdagen. Sedan dess har den politiska kartan ritats om. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har gått skilda vägar, medan Centerpartiet i flera avseenden står kvar i Reinfeldt-eran. Partiets ihärdiga krav på en mittenregering över blockgränsen är ett tydligt uttryck för detta.

Efter att alliansen sprack i samband med regeringskrisen 2018 har de andra partierna sökt nya samarbeten. Centerpartiet har däremot hållit fast vid bilden av sig självt som ett borgerligt mittenparti. Nu har både Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson öppnat dörren för Centerpartiet att återvända till en borgerlig konstellation. Mandatfördelningen efter valet 2022 ger M, KD och L 103 mandat, SD 73 och Centerpartiet 24. S, V och MP har 149. Om målet är en regering utan SD i regeringsställning blir Centerpartiets mandat därmed avgörande.

Med den mandatfördelning som valet gav framstår en alliansliknande lösning som högersidans mest rimliga väg för att bredda regeringsunderlaget. En fyrpartiregering med M, KD, L och C skulle dock vara en minoritetsregering. Utan Sverigedemokraternas stöd skulle den ha svårt att få igenom sin politik. Den skulle samla 127 mandat, medan S, V och MP tillsammans har 149, vilket innebär att SD skulle bli avgörande i praktiskt taget varje viktig fråga.

Det är här Centerpartiets dilemma ligger. Partiet har under senare år konsekvent vägrat att göra sig beroende av SD. Redan i regeringskrisen 2018 sa Centerpartiet nej till en moderatledd minoritetsregering som skulle tolereras av SD. Då lovade Kristersson att aldrig förhandla med Åkessons parti. Det räckte inte. Nu handlar erbjudandet i stället om ett ständigt förhandlande med SD, inte minst om statsbudgeten. Och i praktiken skulle regeringen behöva anpassa sig till SD även utan formella förhandlingar, eftersom den annars riskerar att förlora omröstningar.

Åkesson har varit tydlig med vad han vill uppnå. Han har sagt att SD:s inflytande skulle vara större med en borgerlig regering och att en sådan regering vore bättre på att förvalta de reformer SD fått på plats. En S-ledd regering skulle enligt honom innebära att SD:s inflytande är helt obefintligt. Han har också markerat att SD förbehåller sig rätten att när som helst fälla en borgerlig regering. Därmed skulle Centern, om man accepterade en plats i regeringen, sitta i en regering som lever under ett ständigt hot från SD.

Utspelet kan trots det få politiska konsekvenser. Inom Centerpartiet finns aktivister som känner sig pressade av Vänsterpartiets hållning i regeringsfrågan. Vänsterpartiet har intagit en stursk linje och markerat att man inte är berett att ge Centerpartiet inflytande över en S-ledd regering. Den frustrationen kan M och SD försöka utnyttja. Samtidigt kan Socialdemokraterna använda utspelet för att pressa Vänsterpartiet att släppa sitt krav. Om S kan peka på att en hård vänsterlinje riskerar att driva Centern i händerna på högersidan, ökar trycket på V att mjukna.

Det stökar med andra ord till diskussionen både inom vänsterblocket och inom Centerpartiet. Utspelet gör också att frågan om regeringsbildningen fortsätter att kompliceras. För M och SD är sannolikt just detta en del av avsikten: att ytterligare försvåra för Magdalena Andersson att bilda regering. Även om Vänsterpartiets ledning sannolikt håller fast vid kursen kan utspelet göra partimedlemmar ute i landet nervösa.

Ur Åkessons synpunkt är den nya linjen rationell. Inom SD-ledningen är analysen att partiet förlorade valet 2022 genom att vara för likt Moderaterna. Partiet behöver därför markera skillnad. En lösning där SD tolererar en borgerlig regering utan att själv sitta i den ger både inflytande och frihet att kritisera från utsidan. Budskapet till Kristersson är i praktiken att han kan bli statsminister, men att M-ledaren sedan får klara sig själv. ”You are on your own”, som Åkesson uttryckte det.