”Draknästet” ska sälja Skidförbundets budskap: Ge oss mer pengar

Svenska skidförbundet valde en ovanlig metod när säsongen skulle dras i gång. I stället för en traditionell upptakt visades en kampanjfilm där svensk idrott pitchas som en investeringsmöjlighet i tv-formatet ”Draknästet”, där entreprenörer pitchar sina idéer för investerare.

I filmen kliver en person som symboliserar den svenska idrottsrörelsen fram och söker en långsiktig investering. Näringsministern, även han gestaltad av samme person, kräver att produkten ska innehålla AI. Svaret låter inte vänta på sig: ”Inte AI, SI – Svensk idrott.”

Skämtet är medvetet, men budskapet bakom är allvar. Generalsekreterare Pernilla Bonde erkänner att kampanjens tajming inte är optimal – Sverige väntar på en ny regering – men hon hoppas att de nya ministrarna ska lyssna. Kampanjens kärnbudskap: ”Sverige behöver idrotten. Nu behöver idrotten Sverige.”

Det är en verklighet som delas av många idrottsförbund. Skidförbundet uppger att man tvingas vända på varenda krona, och samma sak vittnar enskilda aktiva om. Samtidigt har svensk skidåkning sällan haft en bättre period resultatmässigt. Vid vinter-OS i Milano Cortina tog svenska skidåkare 13 medaljer, vilket förstärkte en positiv Sverigebild och skapade nya förebilder för barn och unga.

Men medaljerna kommer med en prislapp som förbunden har allt svårare att hantera. Bonde konstaterar att alla är jättenöjda när svenska idrottare tar OS-medaljer, men att det måste pratas mycket mer om förutsättningarna – om de fyra åren mellan varje spel.

– Att tillhöra en förening, att tillhöra en gemenskap … jag är inte riktigt säker på att man ser kopplingen mellan vad man har och hur mycket man skulle kunna spara om man satsade mer på idrott i stället för till exempel kriminalvård. Vi vill se en förflyttning av statsfinanserna, säger hon.

Bland de aktiva på plats märks en konkret oro. Snowboardåkaren Novalie Engholm berättar att ekonomin ständigt gnager. Hon tvingas välja mellan ett träningsläger på hösten eller en tävling sent på säsongen – båda nödvändiga för att kunna konkurrera internationellt.

Förra sommaren valde hon bort sommarjobbet. Tack vare stöd från sina föräldrar kunde hon ägna hela sommaren åt träning – och utvecklingen blev den bästa i karriären.

– Min utvecklingskurva har aldrig sett så bra ut som under den perioden. Tänk bara hur annorlunda det hade kunnat se ut om jag varje säsong kunde lägga min energi på att bli bättre och inte tänka på om jag har råd med nästa säsong, säger hon.

Kampanjen är inte den enda påtryckningen mot makthavarna. I februari gick Riksidrottsförbundet (RF) ut med ett krav på mer pengar till eliten, efter en kartläggning som visade att över 200 landslagsaktiva slutat på fyra år av ekonomiska skäl. RF vill se stipendier direkt till toppidrottare och att elitidrottare omfattas av socialförsäkringssystemen.

Pernilla Bonde poängterar att elit och bredd inte är motsatser – de hänger ihop. Utan en stark bredd finns ingen framtida elit. RF uppskattar värdet av det ideella engagemanget i svenskt föreningsliv till omkring 20 miljarder kronor per år.

– Vi kan inte ta föreningslivet för givet. Vi behöver lyfta frågan och verkligen se värdet av alla ideella timmar som föreningslivet bidrar med, säger hon.

Hon välkomnar visserligen regeringens riktade satsningar som Fritidskortet och pengar till idrottsanläggningar, men understryker att den typen av projekt sväljer för mycket administrationsresurser. Huvudproblemet är att de totala volymerna är för små.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: Av statsbudgeten på 1 500 miljarder kronor går endast 2 miljarder till idrott. Internationellt hamnar Sverige i skuggan av de stora skidnationerna. Enligt Skidförbundet är omsättningen på den alpina sidan bara 25 procent jämfört med Schweiz, Österrike, Tyskland, Norge, USA och Kanada.

Vad händer då om ingenting förändras? Bonde pekar på en kedjereaktion: unga som slutar för tidigt, utvecklingslandslag som inte kan ta ut tillräckligt många åkare, tappad motivation – och i förlängningen ett Sverige som inte längre kan leverera OS-medaljer.

– Vi behöver försörjning underifrån. Men om ungdomar inte börjar med en idrott, eller slutar för tidigt för att vi inte har resurser att ta ut tillräckligt många i ett utvecklingslandslag och de tappar motivationen … ytterst skulle det betyda att vi inte skapar tillräckliga förutsättningar för de här OS-medaljerna. Det är en investering för framtiden att satsa på barn och ungdomar, säger hon.