Friade vid prispallen – dopningskontrollanten tog ringen

När Nora Hanfelt försökte lämna urinprov efter att ha vunnit SM-guld i mixed par kunde hon inte. Adrenalinet i kroppen var för högt. Dopningskontrollanten stod och väntade, tittade genom den öppna toalettdörren – medan hon samtidigt försiktigt höll i Noras nya förlovningsring.

Scenen i Baltiska hallen i Malmö var minst sagt ovanlig. Kontrollanten hade inte bara bevittnat det historiska SM-guldet, utan också det romantiska frieri som följde direkt efter tävlingen. När Nora sedan skulle lämna sitt dopningsprov fick kontrollanten hålla i den nyfunna ringen, diamanten vinklad uppåt som i ett frieri.

”Jag var utvald att göra dopningskontroll precis efter tävlingen. Så kontrollanten var ju tvungen att stå och titta på hela frieriet också. Och sen då hålla i ringen när jag försökte kissa. Hon sa att hon borde bli bjuden på bröllopet”, berättar Nora Hanfelt.

## En nervös friare i kostym under overallen

Redan under prisceremonin hade Nora märkt att hennes sambo Joakim Lénberg betedde sig konstigt. Normalt brukar han visa sig på prispallen i sin träningsoverall, men nu stod han stelt snett bakom henne utan att ens röra vid henne – trots att de just hade tagit det första mixed par-guldet någonsin i SM.

”Jag vågade ju för fan inte röra mig, jag hade ju på mig kostym under overallen så jag var ju livrädd att Nora skulle känna den om jag kramade henne. Plus att det var svinvarmt därunder”, förklarar Joakim.

Nervositeten för frieriet överträffade allt han känt tidigare. ”Ingenting för själva tävlingen. Jag var liksom inte där i huvudet. Jag vet i fan hur vi vann ens. Men inför frieriet … jo, tack. Jag har aldrig varit så nervös”, säger han och betonar ”aldrig”.

Efter prisceremonin knastrade det till i ljudsystemet. Parets gemensamma tränare Fredrik Philqvist, som också är Joakims chef på tandläkarmottagningen där han jobbar deltid, meddelade att Joakim ville säga några ord. När Nora såg honom komma i kostym trodde hon först att han skulle ”showa” som vanligt. Några bakom henne viskade ”Ska han dansa nu?”.

Men när Joakim tog hennes hand och ledde henne till mattan, och hon såg sin mamma på läktaren filma storgråtandes, fattade hon. Hon hörde bara de första orden: ”Vi träffades första gången för sju år sedan…”. Sen blev det lock i huvudet och alla ljud försvann, tills hon kramade om honom och viskade ”Ja”. Glädjetjut, hopp och applåder fyllde hallen.

## Vardagen på 33 kvadratmeter

Paret planerar nu ett litet bröllop nästa år för familj och vänner. ”Vi har ju inte så mycket inkomst direkt”, konstaterar Nora. Vardagen för två elitgymnaster är trång, särskilt när man bor på 33 kvadratmeter i Slottsstaden i Malmö.

Schemat är monotont: Vakna. Äta matlåda. Träningshallen. Värma upp inför uppvärmning. Uppvärmning. Träning. Äta matlåda. Sova. Träning. Laga matlåda. Softa. Sova. Nora lägger 37 timmar i veckan på sin gymnastik, Joakim ”bara” 17 timmar.

”Jag tror man måste vara med någon som förstår det här livet. Och ser jag att du är helt slut så tar jag maten och allt den kvällen. Sen kan man ju vara borta ifrån varandra i flera veckor”, säger Joakim.

Nora skrattar när hon minns hur hon bestämt sig för att aldrig bli ihop med en gymnast, ”speciellt inte med nån som var i samma klubb”. Men till slut gav hon efter. ”Du var alltid där för mig och till slut blev det vi. Men jag höll mig stark ett bra tag.”

## Lillebrors hjärta och tatueringarnas betydelse

Nora kliar på EKG-tatueringen som slingrar sig längs hennes underarm. På den andra armen har hon ett anatomiskt hjärta med en blomma växande ur det. Tatueringarna handlar inte om Joakim, utan om hennes lillebror.

”Min brors hjärta var jättedåligt när han var mindre. Läkarna trodde inte att han skulle överleva mer än tolv år. Så länge skulle hjärtat fungera”, berättar hon.

Allt förändrades julen året innan brodern skulle fylla tolv. På uppesittarkvällen frågade föräldrarna vad han önskade sig i julklapp. Han svarade ”att bli frisk”. Samma natt ringde sjukhuset – det fanns ett nytt hjärta. Han opererades på julafton.

Familjen vet inte vilket barns hjärta som nu pumpar i broderns kropp. De skulle gärna vilja tacka den drabbade familjen personligen, men på grund av sekretess är det omöjligt om inte den andra familjen själv vill träda fram. I dag mår brodern utmärkt. Han tog studenten i somras och ska flytta in i parets lägenhet i Slottsstaden, medan Nora och Joakim tar över Joakims brors lägenhet på Limhamn – tio kvadratmeter större.

## Världens sämsta timlön

Med tanke på de tiotusentals timmar som Nora och Joakim lagt på sin idrott kontra inkomsten måste det närma sig världens sämsta timlön. Skillnaden märktes redan på gymnasiet, när klasskamrater som fotbollsspelarna Hugo Bolin och Tim Prica i Malmö FF fick färdiglagad frukost eller kunde prata om bilköp, medan gymnasterna själva funderade på hur de skulle få i sig 7 000 kalorier per dag.

”En stor del av budgeten går ju till mat. Sen får vi hjälp med grejer, som att få försäkring av Malmö Idrottsakademi eller om det finns något litet samarbete. Därutöver jobbar jag extra med att vara tränare eller på reception på tandläkarmottagningen”, förklarar Joakim.

”Vi har ju fått massor av hjälp från familj och vänner. Det vet vi om och är enormt tacksamma för. Det finns många som inte har den hjälpen och därför inte har råd att göra en elitsatsning”, tillägger han.

I princip varje morgon vaknar de med ömma kroppar. Ändå kommer de inte att hålla sig borta från mattan ens när karriärerna är över. Joakim kommer bokstavligen aldrig ifrån sin bygelhäst – han har koordinaterna till den tatuerade på armen: 55°35’15.6″N 13°01’11.9″E.

”Gymnastiken har alltid kommit först ända sen jag var liten. Det har gjort att jag kanske inte har umgåtts med alla kompisar som jag vill, eller hittat på bus. Men att jag alltid var tvungen att komma tillbaka hit. Därför ville jag ha koordinaterna till det – en plats som verkligen har betytt nåt”, säger han.

När de tillfrågas om framtiden, barn och familj, svarar Joakim direkt att han är redo och ler brett mot Nora. Hon funderar: ”Jag får se hur länge jag håller på. Kanske till 30. Men sen vill jag bli mamma. Det har alltid varit min största dröm i livet.”

”Då har man fått uppleva allt det här”, säger Joakim och ser sig omkring i hallen. ”Sen kan man börja längta efter det vanliga livet.”

Nora satsar nu på att bli uttagen till EM-truppen som ska till Kroatien i augusti. Joakim siktar på OS 2028, men känner sig annars nöjd med karriären efter flera VM-turneringar med landslaget.