Olagliga produkter från Kina väller in i Europa

Vid lastflygplatsen i Liège i Belgien landar flygplan efter flygplan med kinesiska varor. I genomsnitt görs 3,6 miljoner tulldeklarationer varje dag – ibland uppemot åtta miljoner. Innehållet varierar från billiga kläder och prylar från e-handelsjättar som Shein och Temu till större leveranser av vitvaror och sjukvårdsutrustning. Sedan pandemin har svenskarnas privatimport från Kina ökat dramatiskt; grå plastpåsar från Temu är i dag en vanlig syn hos paketombud runt om i landet.

På flygplatsen arbetar 80 tulltjänstemän. Av nästan 17 000 paket är det i genomsnitt ett som öppnas. Generaldirektören för Belgiens tullverk, Kristian Vanderwaeren, säger till Dagens Nyheter att personalen gör riskanalyser och väljer ut vilka försändelser som ska inspekteras. Men kvantiteten är problematisk.

– Det mitt folk kan göra är väldigt begränsat, säger han.

Av den bråkdel varor som faktiskt granskas är det ungefär en tredjedel som bryter mot EU:s regler. Ofta rör det sig om ofarliga fel som felaktiga deklarationer, men också om mediciner och vejpar med otillåtna kemikalier, leksaker som inte uppfyller säkerhetskraven och förfalskningar av allt från Gucciväskor till fotbolls-VM-tröjor.

Enligt Vanderwaeren är problemet tydligt kopplat till Kina.

– De varor som vi har problem med kommer nästan alltid från Kina. Inte Brasilien, Sydafrika eller Egypten. Utan Kina, säger han.

Särskilt utmärker sig kosmetika. Medan 30–40 procent av alla kontrollerade varor har något fel, ligger siffran för smink och hudvård på 90–100 procent. Tullen gör ingen egen kemisk analys; ett ”problem” innebär att deklarationen är felaktig eller att innehållsförteckning och certifikat inte uppfyller EU:s krav.

I praktiken innebär det att en svensk tonåring som köper läppstift eller hudkräm från ett kinesiskt lågprisbolag med stor sannolikhet får varor som innehåller otillåtna – möjligen farliga – ämnen. Vanderwaeren framhåller att tullen stoppar mycket, men att flödena är så stora att han inte kan försäkra medborgarna att alla olagliga varor fastnar.

Inom Europa tolkas situationen som att många kinesiska tillverkare struntar i att anpassa produktionslinjerna till EU:s regelverk. Det kostar pengar, och risken att åka fast upplevs som liten.

Vanderwaeren anser att EU-länderna borde stoppa importen av kinesisk kosmetika, men påpekar att det är ett politiskt beslut. EU borde enligt honom tydligt kräva att kinesiska fabriker följer EU:s lagar. Han har också fört vidare den oro och kritik som andra länders tullmyndigheter uttrycker. Han har nu utlovats ytterligare ett hundratal tjänstemän – myndigheten har totalt 3 300 anställda, knappt fler än Tullverket i Sverige. Det är dock en droppe i havet.

– Själva konstruktionen är problemet: att ett litet land med begränsade resurser är inkörsporten till den gigantiska europeiska marknaden, säger han.

Liège är därmed en viktig port in i EU:s inre marknad. När varorna väl har passerat tullen kan de säljas fritt inom hela unionen.

Varför går så mycket av Kinas export just via Belgien? Dels handlar det om geografi och historia. Belgien har länge varit öppet för handel. Dels är det en slump. För några år sedan valde den kinesiska e-handelsplattformen Alibaba Liège som europeisk hubb, vilket lockade fler företag. Under pandemin kom dagliga flyg med sjukvårdsutrustning och munskydd. Därefter exploderade e-handeln med lågprisaktörer som Shein och Temu.

I Bryssel, tio mil bort, oroar sig EU-politiker över varuflödet. Det skadar europeiska företag och slår ut butikshandeln på kontinenten. I somras införde EU en tull på 3 euro – cirka 33 kronor – på alla småpaket som importeras till unionen. Målet var att bromsa kinesiska nätbutiker som enligt EU missbrukat den tidigare skattefriheten för varor under 150 euro.

– EU:s e-handelsmarknad förblir öppen – men får inte vara på bekostnad av europeiska konsumenter och företag, sade EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič när avgiften infördes.

Tullavgiften har lett till minskade flöden i Liège, men andelen felaktiga eller olagliga varor är lika hög som tidigare. I slutet av veckan reste Šefčovič till Peking för att förhandla om det EU beskriver som en ohållbar handelsbalans och orättvis handelsrelation.

Kristian Vanderwaeren tror att Kina skulle lyssna om EU höjde rösten.

– Jag kan ha fel, men mitt intryck av kontakterna med kinesiska myndigheter är att det finns en vilja. Kineserna gillar inte bilden att de producerar skit, säger han.