Johan Esk: Den nye svenske kungen i New York – Andreas Den Andre

Det var upplagt för en rysare. Andreas Almgrens maratondebut hade utvecklats till en slutstrid med tre löpare i New York. Men de två sista kilometerna förvandlade dramat till en uppvisning i metodisk löpning.

Fjolårssegraren Kipruto från Kenya tappade kontakten först. Sedan var italienaren Crippa chanslös. Kvar var Almgren, som flöt fram i de avslutande uppförsbackarna i Central Park utan att se det minsta trött ut. Efteråt sade han att han ”hade benen i dag”. Leendet och de svävande stegen på de sista metrarna talade sitt tydliga språk.

Segern i New York Marathon är hans största hittills och kom i debutloppet över distansen. New York är ett av de sex loppen i World Marathon Majors, tillsammans med bland annat Boston, London och Berlin. Banan är en av de tuffaste i världen, känd för sina världsberömda broar, mytomspunna avenyer och den krävande avslutningen i Central Park. Betongunderlaget och backarna gör loppet fruktat bland eliten. Miljontals åskådare kantade gatorna när Almgren skrev historia.

Att slå en kenyan på maraton är ingen liten bedrift. Kenya och grannlandet Etiopien har dominerat distanslöpningen i decennier, och östafrikanska löpare brukar betraktas som ohotade på de längsta sträckorna. Kipruto, som vann loppet förra året, var en av favoriterna även den här gången. Att Almgren kunde avgöra mot både honom och Europas främsta utmanare i Crippa sänder en signal om att svensk löpning åter är internationellt konkurrenskraftig på högsta nivå.

Almgren var en av huvudpersonerna från start. Han höll sig väl positionerad i klungan utan att själv dra, täppte till luckor när konkurrenter testade med ryck och valde sitt avgörande när han själv var redo. Sista biten var, som man säger i hans gamla fotbollssport, spel mot ett mål.

Bakgrunden till segern är en berättelse om talang, skador och en avgörande förändring. Almgren lade ner fotbollen trots stor talang och satsade på medeldistans i friidrotten. Där var han en ännu större talang – men skadade sig alldeles för ofta. Först när han gick upp på längre distanser minskade skadeproblemen.

Ändå var han fortsatt för het på gröten sommaren 2024. För mycket tävlande gjorde att han missade OS i Paris, en missräkning som blev en väckarklocka. Sedan dess har han lärt sig att lita på sin träning och dra ner på tävlandet, en strategi som påminner om skidkungen Johan Olssons upplägg inför den legendariska femmilen i VM 2013. Den gången skapade Olsson gåshud hos en hel nation. Almgrens leende på mållinjen i Central Park gav samma känsla.

Resultaten talar för sig själva: VM-brons förra året, EM-guld och VM-guld på halvmaraton i år, och nu segern i New York Marathon. Frågan som redan ställs i löparkretsar är om han kan dubblera på OS 2028 – både 10 000 meter och maraton. Med sin metodiska framtoning och förmåga att leverera när det gäller framstår ingenting som omöjligt.

Hemma i Sverige har framgångarna fått ett bredare genomslag än idrottssidorna. En motions- och löparvåg sveper över landet, och Almgren surfar högst upp på den. Marathonlöpning har vuxit i popularitet under senare år, både i Sverige och internationellt. Stora lopp lockar tiotusentals motionärer, och elitlöpare har blivit kommersiellt gångbara profiler. Hans löpstil och utseende har fått jämförelser med Gunder Hägg, den svenske löparikonen som dominerade medeldistanserna på 1940-talet. Men Almgren är framför allt rätt stjärna i rätt tid. Många motionärer har koll på sina egna kilometertider och kan jämföra med svenskens – och konstatera att det är helt galet hur han kutar.

Till sist: när juryn för SvD:s Bragdguld ska utse årets pristagare lär mötet bli rekordkort. Med ett EM-guld, ett VM-guld på halvmaraton och en seger i New York Marathon på meritlistan har Almgren gett juryn lite att diskutera.