Kulturdebatt. Fanny Nilsson: Det räcker inte med proteinhets – Sverige behöver en folkhälsopolitik

Svenska småbarn äter i dag för mycket protein – och dessutom av fel sort. Majoriteten av de yngsta barnen får i sig mer rött kött och chark än vad som är maxrekommendationen för vuxna, samtidigt som nio av tio äter för lite frukt och grönt. Det går stick i stäv med Livsmedelsverkets kostråd, som i decennier har pekat mot ett mer växtbaserat ätande med mindre kött och mer fibrer.

Trots det fortsätter proteinhetsen att prägla både barnmatsbordet och vuxenmarknaden. Kvarg försvinner från butikshyllorna, proteinpulver med smaker som chokladboll och jordgubbsglass säljs i ökande mängder och många föräldrar oroar sig för att barnen inte får i sig tillräckligt. En oro som alltså saknar stöd i myndigheternas bedömningar. I själva verket äter vuxna allt mindre frukt och grönt, och Sverige hamnar lågt i OECD:s jämförelser.

Medan kosten har blivit en fråga om trender har den svenska matpolitiken stått i stort sett stilla sedan Nyckelhålet introducerades på 1980-talet. Danmark har gått en annan väg. Där har socker- och fettskatter införts och avskaffats, men det så kallade fuldkornspartnerskabet har bestått. Genom ett samarbete mellan myndigheter, patientorganisationer och livsmedelsproducenter har danskarna fått in fullkorn i en lång rad produkter, vilket ökat befolkningens intag markant och bestående. Nu planerar grannlandet dessutom att helt slopa momsen på frukt och grönt.

Även andra länder använder ekonomiska styrmedel för att påverka matvanorna. När Storbritannien två år i förväg aviserade en skatt på sötade drycker hann branschen sänka sockerhalten i sina produkter. Skatteintäkterna blev en besvikelse för finansdepartementet, men folkhälsovinsten var desto större: både barnfetma och sjukhusinläggningar för karies bland barn minskade. Tyskland har nyligen beslutat att följa exemplet och ansluter därmed till fler än hundra länder som använder liknande styrmedel.

I Sverige har läskkonsumtionen i stället ökat från 30 liter per person och år 1980 till 104 liter 2023. Hälften av befolkningen är överviktig och barnfetman ökar. Svenska ungdomar dricker mest energidryck i Norden – 75 procent av 15–19-åringarna gör det varje vecka – och de svenska produkterna har högre koffeinhalt än många andra länders. De flesta unga överskrider därmed maxrekommendationen.

Sverige har lyckats minska rökningen genom förbud, regleringar och kampanjer. Däremot har nikotinanvändningen hittat nya kanaler. Vitt snus har vuxit till en snabb marknad bland unga och kvinnor. Länge var marknadsföringen helt oreglerad och gratisprover kunde delas ut till 16-åringar. I dag använder en av fyra unga svenskar vitt snus. Produkten kallas tobaksfri, men nikotinet påverkar puls och blodtryck och kan på sikt ge ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Flera andra EU-länder har förbjudit produkterna och ser med viss förvåning på den svenska hållningen.

Kombinationen av nikotin och koffein oroar forskare. Båda är psykoaktiva substanser som kan ge koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter. Förskrivningen av sömnläkemedel till barn och unga har femdubblats på tio år, och psykiatriska diagnoser kopplade till koncentration och sömn ökar kraftigt.

Det allvarligaste hotet mot folkhälsan är ändå den växande ojämlikheten, enligt Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Skillnaden i förväntad livslängd mellan olika grupper har tredubblats sedan 1960-talet. Redan för tio år sedan kunde en högutbildad i Danderyd vänta sig att leva 18 år längre än en lågutbildad i Vårby, och klyftorna har fortsatt att växa. Riksdagens mål om att sluta de påverkbara hälsoskillnaderna till 2048 ser därmed ut att vara långt borta.

Folkhälsopolitiken har under senare decennier allt mer kommit att handla om individens eget ansvar: ät rätt, träna och skyll dig själv om du blir sjuk. Men folkhälsan är inte individuell, utan formas i hög grad av samhällsförändringar och politiska beslut. Vården kan inte stoppa barnfetma, förändra matvanor eller bekämpa fattigdom. Utan styrmedel som ändrar livsmedelsutbudet och minskar de ekonomiska klyftorna riskerar Sverige att tappa det som tidigare generationer byggde upp – en stadigt ökande medellivslängd och en god folkhälsa för alla.