Det knarrar i golvet när Alina Hosjovska tar sats och rycker upp skivstången till raka armar i en enda rörelse. Träningslokalen i Lviv är sliten, med bilder på ukrainska lyftare på väggarna och pokaler som minner om tiden före Sovjetunionens kollaps. Här har hon förberett sig för att nå den nationella eliten i ryck och stöt – och drömmen har varit att tävla i världsmästerskapen.
Det besked hon och många andra ukrainska lyftare nu fått har dock satt alla planer på paus. Internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) har utsett Ryssland till värd för VM 2030, ett beslut som väckt starka reaktioner i Ukraina.
– Det här är helt oacceptabelt och orättvist gentemot oss. Vi kan inte acceptera att en stat som terroriserar ukrainare och dagligen förstör våra städer ska ha rätt att arrangera tävlingar, säger Alina Hosjovska.
Ukraina är en traditionell stormakt inom tyngdlyftningen, med flera OS-, VM- och EM-medaljörer genom åren. I de flesta större städerna finns aktiva klubbar, och i Lviv är sporten en del av universitetsutbildningen. Idrotten har funnits på programmet sedan 1940-talet, och närmare 100 studenter tränar i dag inom ramen för utbildningen.
Trots att Alina Hosjovska bara satsat på tyngdlyftning på allvar i några år har hon snabbt tagit sig upp mot den nationella eliten. Nu tvivlar hon dock på framtiden.
– Jag frågar mig själv: varför ska jag ens hålla på med det här? När jag tävlar gör jag det i syfte att sätta Ukraina på kartan – för att vi ska synas, för att folk ska höra om vad som pågår här, säger hon.
Hennes tränare Oleksandr Tovstonoh är veteran inom sporten och var själv aktiv under 1990-talet. Han minns tiden då ukrainska och ryska lyftare tränade tillsammans och när kontakten med kollegor i Ryssland fortfarande fanns. Efter den fullskaliga invasionen tog den kontakt slut.
– När kriget började tog den kontakten slut direkt, eftersom de har en helt annan åsikt om invasionen. Det blev tyst mellan oss, säger han.
Ryska och belarusiska tyngdlyftare har sedan krigsutbrottet tävlat under neutral flagg. De har aldrig formellt portats från de stora tävlingarna, även om många länder nekat dem visum. Tovstonoh är kritisk till den behandlingen.
– Lyftarna säger att de är neutrala, sedan ser man att de lagt upp bilder på sociala medier i uniform och med förbandsmärket på axeln, säger han.
För ukrainska idrottare är det smärtsamt att möta ryssar på tävlingar. Flera ukrainska lyftare har anslutit sig till försvaret, och en del har stupat vid fronten. I maj 2024 dödades 30-årige Oleksandr Pjeljesjenko i strid. Han var tvåfaldig Europamästare och hade en fjärdeplats från OS i Rio de Janeiro 2016. Han blev den första olympiern att dödas i kriget.
Beslutet att ge Ryssland VM 2030 får också praktiska konsekvenser för ukrainska lyftare. För att få en OS-biljett krävs deltagande i världsmästerskapen under kvalperioden. Om kvalet sker i Ryssland, riskerar ukrainska idrottare att stå utan möjlighet att ta sig till OS i Brisbane 2032.
– Nu är det som att vi drabbas av sanktioner, i stället för ryssarna, säger Oleksandr Tovstonoh.
Han säger att det funnits varningssignaler på att IWF var på väg att svänga i frågan om Ryssland. Idrottare som vänt bort blicken under ryska nationalsången eller protesterat mot flaggan har fått tillsägelser från förbundsledningen.
Tovstonoh hoppas nu att den ukrainska regeringen ska kunna pressa IWF att ändra beslutet. Idrottsministern Matvij Bidnyj har redan protesterat, och formella överklaganden väntas.
Även inom den näraliggande sporten styrkelyft väcker utvecklingen oro. Adam Skakun, 21, och Ivan Lahno, 18, satsar på styrkelyft där Ryssland är en stor maktfaktor. De befarar att deras internationella förbund ska följa tyngdlyftningens exempel.
– Tyngdlyftningen är som vår sports storebror, det är den mest prestigefulla av lyftarsporterna. Så vad hindrar nu de andra förbunden att fatta samma beslut? säger Ivan Lahno.
På lyftarklubben är idrottarna överens. Att åka till Ryssland för ett världsmästerskap är inte aktuellt – inte ens om kriget skulle vara över till dess.
