Johan Esk: Den perfekta höften har gjort Andreas Almgren bäst

Andreas Almgren gör på söndag eftermiddag ett av karriärens största val: maratondebut i New York. Lite över klockan fem, svensk tid, väntas han närma sig mållinjen i Central Park på Manhattan, och frågan är om den svenske världsmästaren på halvmaraton kan utmana världseliten över den dubbelt så långa distansen.

Almgren har haft en höst utöver det vanliga. I september spurtade han hem VM-guldet på halvmaraton i Köpenhamn före kenyanske Nicholas Kipkorir, en seger som experter fortfarande pratar om. Själv har han i en intervju med Dagens Nyheter beskrivit sin inställning med en nypa salt: ”80 procent av det jag säger är helt oseriöst.”

Men det finns inget oseriöst i den teknik som nu analyseras. Magnus Bergström, naprapat med 15 års erfarenhet av elitlöpare och i dag verksam i allsvenska hockeyklubben Mora IK, har gått igenom Almgrens lopp i Köpenhamn bild för bild. Hans slutsats är att svensken besitter ett nästintill perfekt löpsätt.

– Det är ganska många saker jag slås av, säger Bergström.

Upprätt stil sparar energi

En av de viktigaste detaljerna är hur Almgren för höften. Där de flesta av världens främsta långlöpare – inte minst kenyanerna – lutar sig något framåt, springer Almgren mer upprätt. Enligt Bergström handlar det bara om någon centimeter, men den gör att foten landar mer direkt under höften.

– Man vinner väldigt mycket energi. Almgren har ett optimalt löpsätt, säger han.

Fenomenet kallas ”ground reactive force”, den kraft som går rakt ner i marken när kroppen möter underlaget. Almgren får på så sätt mer tryck framåt i varje steg än konkurrenterna, samtidigt som han slipper den ”backwash” som uppstår hos mer framåtlutade löpare. De tvingas spendera extra energi på att få fram knät i nästa steg. Bergström noterar också att Almgren har en väldigt fin rörelse med foten bakåt, ytterligare en detalj som minskar energiförlusten.

Armarna avgjorde i Köpenhamn

När Bergström studerar slutdelen av halvmaran fastnar blicken på armarna. På de sista 600 meterna driver Almgren aktivt framåt med armarna på ett sätt som påminner om en sprinter. Armbågarna går rakt bakåt, medan konkurrenternas armbågar svänger något – en skillnad som syns redan när det återstår en kvart av loppet.

– Det kostar massor av energi och det påverkar när man är på en så hög nivå, säger Bergström.

Mest imponerad är han ändå av stabiliteten i Almgrens bål. Att driva på med armarna efter ett hårt lopp utan att tappa höftpositionen kräver extrem styrka.

– Det är otroligt effektivt och otroligt snyggt. Det var ett perfekt upplopp, säger han.

Även motståndarnas svagheter syns i analysen. När Almgren passerade Kipkorir på upploppet i Köpenhamn började kenyanen titta på klockan – han hade gett upp guldstriden. Redan dessförinnan kunde Bergström se hur Kipkorirs vänsterarm reagerade på fotisättningen: foten går i, sedan går armen bakåt. Något sådant händer inte hos Almgren.

Tränat extremt hårt inför debuten

Inför maratondebuten har Almgren laddat i Flagstaff, Arizona, på hög höjd. Under en tvåveckorsperiod avverkade han drygt 44 mil med 3 000 höjdmeter. Siffror som är direkt anpassade för New Yorks backiga banprofil. Loppet ingår i World Marathon Majors, de sex mest prestigefyllda maratonloppen i världen, och lockar årligen över 50 000 löpare. Banan slingrar sig genom stadens fem stadsdelar med flera broar och påfrestande backar – en utmaning som brukar straffa oerfarna maratonlöpare hårt.

Almgrens mål är ändå tydligt: han ska ge sig själv chansen att slåss om segern. Om loppet blir taktiskt har han nytta av sina år som medeldistanslöpare, där snabbhet och förmågan att svara på ryck avgör. Det var just den bakgrunden som bar honom till guldet i Köpenhamn och som kan bli avgörande när loppet ska avgöras på Manhattan.

För svensk löpning vore en stark debut historisk. Aldrig tidigare har en svensk man vunnit New York Marathon, och en pallplats skulle vara ett av de största svenska löpresultaten genom tiderna. Med ett VM-guld i bagaget, en hyllad löpteknik och en träningsmängd som få i världseliten matchar har Almgren gett sig själv förutsättningarna. Nu återstår att se om analysen håller när startskottet går.