Johan Esk: Sverige är ett LAG som går att tro på och tycka om

Sverige tog en poäng borta mot Bosnien-Hercegovina i Uefa Nations League, men 1–1 kändes ändå som en förlust. Hemmalagets sena kvittering, ett avslut som inte ens var ett skott, gick i stolpen och in. Med tanke på det massiva manfallet fanns det ändå mycket mer än poängen att ta med från kvällen.

Matchen kallades på förhand unik. För Bosnien-Hercegovina handlade den om ett historiskt farväl. Edin Dzeko, landets store nationalsymbol och bäste målskytt genom tiderna, gjorde sin 152:a och sista landskamp. För Sverige var den unik av en helt annan anledning: skade- och sjukdomsproblemen hade nått en nivå där nästan hela startelvan var borta.

När förbundskapten Graham Potter presenterade sin trupp den 16 september fanns 25 namn med. Flera givna spelare var redan skadade, men han fick i alla fall ihop en tillräckligt stor grupp. Sedan följde bortfallen i en strid ström. Tolv spelare – Ekdal, Holm, Lagerbielke, Mellberg, Stroud, Ali, Ayari, Isak, Nilsson, Nygren, Wålemark och Svanberg – försvann innan avspark. Det är mer än en hel startelva.

Innan ens en halvtimme var spelad skadade sig Carl Starfelt i en nickduell. Han försökte nå bollen, men lämnade sedan planen med en skada i högerlåret. Sveriges stabila mittbackspar sprack, och Eric Smith, som ringdes in för bara några dagar sedan, kastades in. Han klarade den svåra uppgiften.

Det blev en symbol för något större. Graham Potter har byggt något som saknats i svensk fotboll under lång tid: ett lag, ett kollektiv där alla sliter för varandra. Spelare lägger undan individuella besvikelser. Under samlingen har det pratats mycket om den goda stämningen i truppen. Mot Bosnien-Hercegovina visades det i praktiken.

Hugo Larsson och Jesper Karlström, båda petade tidigare under samlingen, klev in på det centrala mittfältet och gjorde det bra. Sebastian Nanasi åkte in och ut i startelvan och var nu viktig i presspelet och svårfångad i anfallsspelet. Hampus Skoglund, som gjorde sin första landskamp, spelade med ett mod som hos en rutinerad veteran.

Ovanför bredden fanns Viktor Gyökeres. Han slet i närkamperna, höll i bollen och gjorde mål. I landslaget får han ofta de ytor som han saknar i Arsenal. Ett tidigare mål hade vinkats av efter en VAR-granskning där en lätt fingertouch upptäcktes. Det såg ut att bli en av de där kvällarna igen. Efter drygt en timme löpte Gyökeres med bollen, tittade knappt upp och dunkade in 1–0. Det var hans tredje mål på tre matcher under landslagsveckan.

Sverige hade kontroll och var på väg mot en seger. Men laget har släppt in mål i 18 raka matcher. Den här gången kom kvitteringen med en chipp som inte ens var ett skott. Den gick i stolpen och in. 1–1 smakade förlust, men poängen innebär att Sverige fortfarande leder sin Nations League-grupp.

Nästa match är mot Rumänien på måndag. Då kan en gruppseger säkras. Frågan är vilket lag Potter har tillgång till. Tolv spelare föll bort inför Bosnien-matchen, en skadade sig tidigt. Ändå stod laget upp. Mot Rumänien lär det behövas samma kollektiva styrka.

Sverige har inte bara en stjärna i Gyökeres. Laget har också en bredd och en trygghet i gruppen som gör att spelare kan komma in och prestera direkt. Mot Bosnien-Hercegovina fanns flera sådana exempel. Det är det viktigaste beskedet från en match som på pappret borde ha slutat med förlust, men som i slutändan gav hopp.