Sparpsykologen om unga idrottare: ”En cocktail som gjord för dåliga finansiella beslut”

Sveriges vanliga arbetstagare följer ofta en förutsägbar inkomstkurva: lönerna stiger successivt under karriären och når en topp i slutet av arbetslivet. För elitidrottare ser verkligheten dramatiskt annorlunda ut. Många unga talanger får sina första stora lönekuvert redan innan de fyllt 20, för att sedan se inkomsterna sina i 30-årsåldern. Det väcker frågor om hur unga människor hanterar ett tidigt och snabbt penninginflöde – och vilka fallgropar som väntar.

Niklas Laninge, sparpsykolog på spartjänsten Opti, har under flera år studerat hur människor förhåller sig till pengar. Hans intresse väcktes när han hörde intervjuer med NFL-spelare i USA, som kan tjäna extrema summor under korta karriärer.

– Även för många svenska idrottare är inkomstkurvan upp som en sol och ner som en pannkaka, säger han.

Hjärnan inte färdigutvecklad

En av de största utmaningarna för unga idrottare är att hjärnans förmåga till långsiktigt tänkande inte är fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder. Prefrontala cortex, den del av hjärnan som styr planering och impulskontroll, mognar sent.

– När man är ung är man impulsiv. Kombinationen av ung ålder, mycket pengar och begränsat stöd är en cocktail gjord för dåliga finansiella beslut, säger Laninge.

Han pekar på ett allmänmänskligt fenomen: människor är systematiskt dåliga på att tänka på sitt framtida jag. Inom psykologisk forskning beskrivs det som att man ser den framtida versionen av sig själv som en främling. Det gör det svårt att motivera sig att spara pengar för framtiden.

Till det kommer det som kallas optimistisk partiskhet, eller optimism bias – en tendens att se för ljust på framtiden med en ”det löser sig”-attityd.

– För genomsnittssvensken med en lång karriär är det inte ett stort problem. Men tar intäkterna slut vid 32 års ålder kan det vara ett riktigt ekonomiskt misstag, konstaterar Laninge.

SHL-spelare tjänar tidigt

I ishockeyns högstaliga SHL har lönekostnaderna ökat markant de senaste åren. Inför säsongen 2024–25 hade Färjestad den högsta personalkostnaden med 139,4 miljoner kronor, enligt revisionsbolaget EY:s rapport. Flera spelare i ligan tjänade över 300 000 kronor i månaden under förra säsongen.

Men det är inte bara veteranerna som drar in höga summor. Även tonåringar och nyss fyllda 20-åringar återfinns i lönespannen 30 000–49 999 kronor eller 50 000–69 999 kronor i månaden.

Enligt Laninge är en av de största riskerna att unga idrottare anpassar sin livsstil efter sina nya inkomster – och de människor de omger sig med.

– Det är väldigt lätt att gå upp i konsumtionsvanor men jättesvårt att gå ner, säger han.

Han varnar också för sociala mekanismer som kan urholka ekonomin, som att alltid vara den som bjuder eller att försöka hålla jämna steg med dem som tjänar ännu mer.

– Hur vi spenderar handlar ofta om att vi vill bli omtyckta eller passa in. Vi använder pengar för att må bättre, genom att vara generösa eller köpa dyra saker.

Risk för oseriösa aktörer

En annan fara är att unga idrottare blir måltavlor för oseriösa rådgivningsfirmor som vill åt deras pengar. Laninge berättar att Optis mer förmögna kunder regelbundet blir nerringda av aktörer som vill förvalta deras tillgångar. Unga offentliga idrottare lär vara minst lika utsatta, tror han.

– Det är väldigt svårt att tjäna pengar på investeringar. Man bör fråga sig: har jag förmågan att välja ut vinnarna, eller är jag som de flesta andra? Många bör komma fram till att de ska undvika de mest riskfyllda investeringarna.

42,5-procentsregeln

För att uppskatta hur mycket en ung idrottare behöver spara har Laninge och en kollega räknat på vad de kallar 42,5-procentsregeln.

– Oavsett om idrottaren har en lön på 50 000, 100 000 eller 150 000 kronor i månaden, är det den andelen som måste sparas för att behålla samma levnadsstandard efter karriären. Vi har räknat på en yrkeskarriär från 20 till 35 års ålder, säger han.

– Med Excel framför mig blir det tydligt att man först måste vara övermänsklig i sin idrottsprestation, sedan måste man vara övermänsklig i sin sparpsykologiska prestation.

Laninge understryker att debatten om idrottares ekonomi är tudelad. Medan många OS-idrottare lever på existensminimum, har de som verkar inom de mer penningstinna sporterna ett annat problem: att förvalta en förmögenhet under en kort period.

– De här beteendemisstagen kan verkligen kosta dem en väldigt bra framtid. Därför vore det värdefullt att nå fler unga idrottare med råd innan pengarna hinner ta slut, säger han.