Är Mohamed Ali Centerpartiets bästa vän?

Vänsterpartiets agerande i Dalarna har gett nytt liv åt en av de mest omdiskuterade frågorna i svensk politik: finns det en regeringsduglig mitten? Det som av flera bedömare beskrivs som ett politiskt självmål för Vänsterpartiet har framför allt gynnat Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist, som länge drivit linjen att en ny politisk mitt ska bryta det gamla blockmönstret.

Frågan är om händelsen i Dalarna verkligen kan bli startskottet för en ny politisk kraftsamling. För Centerpartiet handlar det inte om en tillfällig taktisk manöver, utan om en långsiktig strategi. Thand Ringqvist har under sin tid som partiledare argumenterat för att svensk politik är låst i en höger–vänsterskala som inte längre speglar väljarnas verklighet. I stället vill hon samla partier och väljare i en mittenposition som kan utmana både en socialdemokratiskt ledd vänster och en moderatledd höger.

Dalarna är i det sammanhanget en viktig region. Centern har historiskt starka fästen i länet, med djupa rötter i landsbygdsfrågor, småföretagande och lokal samverkan. Regionen har också under flera mandatperioder präglats av blocköverskridande lösningar och politiska uppgörelser över partigränserna. Att just Dalarna nu blir scen för en konflikt som väcker nationell uppmärksamhet är därför ingen slump.

Vänsterpartiet ville markera avstånd mot den politik som regionen höll på att formas kring. Men manövern fick motsatt effekt och stärkte i stället Centerpartiets berättelse om att mitten kan bli en självständig politisk kraft. I stället för att visa på ett tydligt vänsteralternativ, öppnade Vänsterpartiet för en diskussion om vad som händer när de gamla blocken inte längre räcker till. För Thand Ringqvist och Centerpartiet blev det ett kvitto på att mittenprojektet inte bara är en teoretisk konstruktion.

Samtidigt möter projektet hårt motstånd. Liberalernas partiledare och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har avfärdat hela idén som en dröm om enhörningar. Hennes kritik är tydlig: det finns inte tillräckligt många partier i mitten för att det ska bli en trovärdig regeringsbas. Enligt henne tvingas partierna i praktiken förr eller senare välja sida – antingen en regering som leds av Socialdemokraterna eller en som leds av Moderaterna. Mitten, menar hon, är en illusion som låter vacker men saknar politiskt innehåll.

Den kritiken är central för att förstå Centerpartiets dilemma. Även om partiet vill framstå som en självständig kraft, är riksdagens matematik obönhörlig. Centerpartiet har i dag inte tillräckligt många mandat för att ensamt utgöra en vågmästarroll, och frågan är vilka andra partier som skulle kunna ingå i en mittenkonstellation. Liberalerna har valt att samarbeta högerut i Tidösamarbetet. Kristdemokraterna är djupt förankrade i den borgerliga sidan. Socialdemokraterna har sin traditionella vänsterflank att hantera. Kvar står Centerpartiet i en position som både kan vara en möjlighet och en fälla.

Det som talar för Centerpartiet är att den politiska kartan har rört på sig. Väljare i dag är mindre bundna till traditionella block än tidigare. Frågor som klimat, energi, landsbygd och företagande går inte längre att enkelt placera in i en höger–vänsterskala. I en sådan verklighet kan ett parti som positionerar sig i mitten framstå som ett lockande alternativ för väljare som tröttnat på konflikterna mellan regeringen och oppositionen.

Men för att mitten ska bli verklighet krävs mer än en partiledares önskan. Det krävs en koalition av partier som är beredda att formulera ett gemensamt projekt och ta ansvar för politiken på både nationell och regional nivå. I Dalarna har Centerpartiet visat att det finns ett utrymme för sådana lösningar. Frågan är om det går att översätta till rikspolitiken.

Vänsterpartiets självmål i Dalarna är ännu bara en episod i en längre politisk process. Men den har satt fingret på något väsentligt: blockpolitiken är inte längre självklar, och mitten kan vara mer än en dröm. Samtidigt påminner Liberalernas kritik om att det är lång väg kvar innan en sådan mittenrörelse kan leda till en egen regering. För Elisabeth Thand Ringqvist handlar det nu om att översätta de lokala framgångarna till en nationell strategi som håller. Och där, inte i Dalarna, avgörs frågan om mitten till slut är värd att ta på allvar.