Varning för ny invasiv sjöpung – har nått svenska vatten

Ett nytt larm har utfärdats efter att en DNA-analys bekräftat att en invasiv, främmande marin art har hittats i ett nytt område. Arten, som är en släkting till filtsjöpungen, ser ut som en gulaktig, bubblig smet. Enligt forskarna kan den växa snabbt och bilda täta, sammanhängande mattor på havsbottnen. Därmed riskerar den att tränga undan inhemska arter och förändra lokala ekosystem.

Filtsjöpungen tillhör gruppen kolonibildande manteldjur. Flera arter i den gruppen är kända för att fästa sig på hårda underlag och växa över allt som kommer i deras väg. Den nu aktuella släktingen är särskilt svår att upptäcka eftersom den ser ut som en formlös, geléartad massa. Först genom DNA-analys har den kunnat artbestämmas och klassas som en främmande invasiv art.

Under senare år har antalet etableringar av främmande arter i haven ökat. Den främsta orsaken är den globala sjöfarten. Djur och växter förs med i barlasttankar, på skrov och i utrustning som flyttas mellan vattenområden. I en ny miljö saknar de ofta naturliga fiender, vilket gör att de kan sprida sig okontrollerat.

Kolonierna av den nyfunna sjöpungen kan täcka stora bottnar och kväva musslor, sjöborrar och andra bottenlevande organismer. Även tång och ålgräs kan slås ut. När bottenmiljön förändras drabbas också fiskar som söker föda där, och hela näringskedjan kan störas. Forskare ser därför etableringen som ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden.

Hoten är inte bara ekologiska. Vattenbruket är en av de näringar som kan få kännbara ekonomiska konsekvenser. Musselodlingar, fiskodlingar och hamnanläggningar erbjuder hårda ytor där sjöpungar trivs. Invasiva arter av det här slaget kan sätta igen nät och burar, slå ut produktion och öka kostnaderna för underhåll. För kustsamhällen som är beroende av fiske och vattenbruk kan ett utbrott få långvariga effekter.

Den art som nu hittats är närbesläktad med filtsjöpungen, en art som redan orsakat stora skador i tempererade vatten runt om i världen. Filtsjöpungen har bland annat etablerat sig i Nya Zeeland, Nordamerika och delar av Europa. Där har den visat hur snabbt en sådan organism kan sprida sig när förutsättningarna är rätt. Den nya släktingen bedöms ha liknande egenskaper.

Något enkelt sätt att utrota en etablerad population finns i praktiken inte. Åtgärderna handlar därför framför allt om att förhindra vidare spridning. Båtar bör rengöras, barlastvatten behandlas och fiskeriutrustning torkas innan den förflyttas mellan områden. Den internationella sjöfartsorganisationen IMO har infört krav på att fartyg ska rena sitt barlastvatten, men risken kvarstår eftersom organismer också kan färdas på skrov och i utrustning.

Tidig upptäckt är avgörande. Forskare uppmanar alla som rör sig till havs att rapportera misstänkta fynd. En gulaktig, bubblig beläggning på båtskrov, i hamnar eller på utrustning kan vara en signal om en etablering. Ju tidigare en ny art upptäcks, desto större möjlighet att begränsa skadorna innan den hinner sprida sig till nya områden.

Det nya larmet illustrerar en bredare utveckling där invasiva marina arter dyker upp på allt fler platser. Klimatförändringar med varmare hav gör det dessutom lättare för arter från sydligare vatten att överleva längre norrut. Övervakning och internationellt samarbete blir därmed allt viktigare för att skydda både havsmiljön och de näringar som är beroende av den.