Bo Torbjörn Ek: USA behöver Nato i framtiden – trots allt

En vecka av militära förskjutningar och politiska turbulenser präglades av Helsingborgsmötet, där amerikansk truppnärvaro i Europa hamnade i centrum för en intensiv säkerhetspolitisk debatt. Mötet, som förvandlade ”Sundets pärla” till en storpolitisk arena, kom att belysa den osäkerhet som råder kring USA:s framtida engagemang i den transatlantiska försvarsalliansen.

Veckan inleddes dramatiskt när natoforskaren Magnus Christiansson beskrev Nato som en ”zombie”, en liknelse som kom efter uppgifter om att USA skulle ha stoppat utplaceringen av 4 000 soldater till Polen. Men budskapen från Washington visade sig vara svåra att tyda, och siffrorna började snabbt förändras. Först kom besked om 5 000 färre amerikanska soldater i Europa. Sedan meddelade president Donald Trump att han tvärtom skulle belöna Polen med 5 000 soldater, motiverat med att han uppskattar landets nya president.

Trots den förvirrande matematiken är riktningen relativt tydlig. USA:s president kommer att dra ner på truppnärvaron i Europa. I den debatten framställs det ibland som att USA inte längre behöver sina europeiska allierade i Nato. Men enligt militära experter och USA:s egna strategiska analyser är det en missvisande bild.

## Europeiska allierade avgörande för amerikansk säkerhet

General Alexus G. Grynkewich, Natos överbefälhavare och chef över USA:s europeiska kommando, har tydligt förklarat Europas strategiska värde för amerikansk säkerhet. I våras redogjorde han inför den amerikanska senaten för hur Natoallierade bidrar till försvaret av USA:s ”homeland”, som står högst på Trumpadministrationens agenda.

Det är europeiska Natoländer som bevakar de ryska ubåtar som kan utgöra ett hot mot USA:s östkust om de lyckas ta sig ut i Atlanten. Storbritannien spelar här en viktig roll, men Norge är en absolut nyckelspelare med sina vältrimmade undervattenssensorer, omfattande erfarenhet och långa kust som sträcker sig mot Kolahalvön, där Ryssland har samlat en stor del av landets kärnvapen.

I Grynkewichs analys är Island, Grönland och Norge – Natos ”High North” – nyckelområden för amerikansk säkerhet. Han anser dessutom att Finland och Sverige stärker Nato i Arktis. Europa fungerar, med generalens egna ord, som en plattform för försvaret av USA.

## Baser och militär infrastruktur

Tillgången till militära baser i Europa utgör en annan avgörande faktor för amerikansk maktprojektion i Mellanöstern och Afrika. President Trumps ilska mot länder som Spanien, vars regering stängde luftrum och baser för USA under kriget mot Iran, understryker bara betydelsen av denna infrastruktur.

Försvarsminister Pål Jonson, som deltog i Helsingborgsmötet, lyfter fram ytterligare skäl till Europas strategiska värde. Omkring 1,5 miljoner amerikaner bor i Europa, och tiotusentals amerikanska företag är verksamma här. Över Atlanten löper världens största handelsrelation, vilket gör kontinenten ekonomiskt central för USA.

Carl-Johan Edström, chef för Försvarsstaben, pekade på Östersjön där den svenska försvarsmakten utvecklat teknik som väcker stort amerikanskt intresse. Det handlar särskilt om militära förmågor under vattenytan, inklusive sonarer och sensorer. Edström noterade att USA:s marinkårs närvaro i regionen inte är en tillfällighet, utan ett sätt att ta del av svensk expertis.

## En osäker framtid för alliansen

Trots att alla dessa argument kan verka självklara för redan övertygade européer, kvarstår faktum att USA är den överlägset starkaste parten i Nato. Men inte ens den amerikanska supermakten klarar allt på egen hand, något som general Grynkewich är väl medveten om.

Ingen förväntar sig att Grynkewich kommer att gå emot president Trump. Han kommer troligen att genomföra nedskärningar av USA:s närvaro i Europa, men betraktas i europeiska kretsar som en person med realpolitisk förmåga. Många hoppas att han kan leda USA:s ombalansering från Europa under de ”ordnade former” som statsminister Ulf Kristersson efterlyser.

Bland Natos diplomater finns optimister som ser Trump-eran som ett mellanspel, med förhoppning om att alliansen återgår till något mer normalt efter nästa amerikanska presidentval. Under tiden får europeiska ledare hoppas att general Grynkewichs strategiska insikter når fram till beslutsfattarna i Pentagon och Vita huset.

Hans perspektiv och den realpolitiska förståelsen för det ömsesidiga beroendet mellan USA och Europa kan komma att spela en avgörande roll för den transatlantiska försvarsalliansens framtid. I en tid av geopolitisk omställning och osäkerhet om amerikanskt engagemang står mycket på spel för den säkerhetsarkitektur som byggt upp under decennier av samarbete över Atlanten.