Johanna Frändén: PSG–Barça blev precis vad vi behövde för att orka med oktobermörkret

Paris har förstås annat att tänka på just nu, men på Parc des Princes handlade kvällen om fotboll. Paris Saint-Germain besegrade Barcelona med 4–2 i Champions League och bjöd samtidigt på en påminnelse om varför just de här två lagen har blivit en av Europas mest sevärda uppgörelser.

PSG–Barcelona kallas med viss rätt för Europas eget Clásico. Genom åren har lagen bjudit på allt från PSG:s 4–0-uppvisning till Barcelonas osannolika vändning 2017. De senaste årens möten har varit jämna, målrika och underhållande. Inför tisdagskvällen gick det att argumentera för att det var två av Europas bästa lag just nu som stod på planen. Ingen av de 15 tidigare matcherna hade slutat med mindre än två mål, och den här gången dröjde det inte heller länge innan målkontot öppnades.

PSG inledde i högt tempo med Luis Enriques rörliga spel, där positionerna är utbytbara och Kvicha Kvaratskhelia ständigt uppmuntras att avsluta. Barcelona svarade med uppspel på en touch och långa passningssekvenser. Det var två sätt att spela fotboll som båda byggde på självförtroende. Varken hemmalaget eller gästerna valde att krympa matchen – tvärtom fortsatte båda lagen att söka framåt. Det handlar inte bara om teknisk skicklighet, utan också om en grundmurad övertygelse om att alla spelare är lika viktiga.

Målprotokollet inleddes av Désiré Doué, som gav PSG ledningen strax före paus. Tio minuter in i andra halvlek kvitterade Barcelona, men PSG svarade omgående. Sedan klev Lamine Yamal in i handlingen. Efter ett misstag av Warren Zaïre-Emery petade Barcelona-tonåringen in 2–2 med en tåfjutt från en till synes omöjlig vinkel. PSG reste sig igen. Vitinha gjorde 3–2 och Fabián Ruiz avgjorde med 4–2. Achraf Hakimi var inblandad i nästan allt framåt.

Runt själva matchen fanns också ett taktiskt samtalsämne. Hansi Flick valde att bänka Rodri inför avspark. Den spanske landslagsmittfältaren har fått mycket speltid sedan debuten i Barcelona i höstas. ”Vi måste se efter våra spelare”, förklarade Flick. Beslutet visar att Barcelona har en trupp att rulla med, men också att säsongen redan är lång.

För Barcelona väntar nu ett av säsongens viktigaste prov: El Clásico mot Real Madrid på Camp Nou i helgen. Seger där skulle ge en nio poängs ledning redan i slutet av oktober, något som aldrig hänt i modern tid. Det sätter också in tisdagens förlust i ett sammanhang – matchen i Paris var tuff, men ligan fortsätter direkt.

PSG har en annan utgångspunkt. Laget brukar i praktiken vinna Ligue 1 utan att behöva ta ut sig. Det ger Luis Enrique en lyx som få andra toppklubbar i Europa har: han kan rotera i tid och hushålla med nyckelspelare. Kanske är det också det bästa argumentet för att tro på PSG längre fram i turneringen.

Att PSG ändå lyckades vinna var långt ifrån självklart. Ousmane Dembélé, Kvicha Kvaratskhelia och Marquinhos tvingades alla avbryta på grund av skador under den första timmen. Ändå fortsatte hemmalaget att skapa chanser och göra mål. Ersättarna höll i stort sett samma nivå, vilket säger en hel del om bredden i truppen. Den typen av trygghet brukar vara avgörande när turneringen ska avgöras i vår.

Vincent Duluc, krönikör på franska L’Équipe, skrev inför matchen att sådana här kvällar kanske inte berättar hur man vinner fotboll i maj, men hur man spelar fotboll i oktober. Det var en träffsäker sammanfattning. PSG och Barcelona är just nu de lag i Europa som tydligast påminner om att underhållning och resultat kan gå hand i hand.