Vrak upptäckta på sjöbotten: ”Okänd historia”

För första gången har sjön Runns botten systematiskt börjat kartläggas – och redan i ett tidigt skede har sju vrak påträffats på cirka sex meters djup. Fynden bedöms vara omkring 400 år gamla och kopplas till den gruvindustri som en gång gjorde Dalarna till ett av Sveriges viktigaste ekonomiska områden.

Det är Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, som lett den inledande inventeringen. Bakom projektet står Länsstyrelsen i Dalarna, som vill få en samlad bild av de maritima lämningar som göms i sjön. Enligt Rönnby är det första gången som Runns undervattensmiljö undersöks på detta sätt.

Det unika med projektet är inte de enskilda vraken i sig utan sammanhanget. Fartygslämningar studeras annars ofta isolerat, men här kan de berätta en historia som sträcker sig långt bortom själva sjön.

– Historien på land är mer utforskad, medan undervattenslämningarna är ganska bortglömda. Det jag gillar med detta är att det är samma historia vi berättar under ytan som man utforskar på land, säger Rönnby till SVT Nyheter Dalarna.

De sju vraken tros härröra från 1600- till 1800-talet – en period då Falu koppargruva var en av världens mest produktiva gruvor. Under 1600-talet var den Sveriges största arbetsplats med över tusen anställda, och koppar utgjorde en av landets viktigaste exportvaror. Runn var då en livsviktig transportled: ved, malm, kol och råkoppar fraktades i enorma mängder över sjön för att hålla gruvnäringen i gång.

Falu gruva hade under stormaktstiden en avgörande betydelse för den svenska staten. Avkastningen från kopparproduktionen bidrog till att finansiera både krigföring och förvaltning, och gruvan gjorde Sverige till en central aktör på den europeiska marknaden. I dag är gruvområdet upptaget på Unescos världsarvslista – men en stor del av den historien har legat oupptäckt på Runns botten.

Sjön, som ligger mellan Falun och Borlänge, är Dalarnas näst största sjö och som djupast 32 meter. Med sitt båtliv, sina många öar och populära skridskobanor är den sedan länge ett välkänt rekreationsområde. Men under ytan har kunskapsluckorna varit stora. Rönnby menar att de mörka, kalla sedimenten kan dölja betydligt äldre lämningar än 1600-talets vrak.

– I de här mörka, kalla sedimenten finns det ingen gräns för hur gamla arkeologiska lämningar kan finnas välbevarade. Man kan mycket väl hitta medeltida båtar, säger han.

Att vraken ligger så grunt som sex meter under ytan gör dem lättillgängliga för forskare, men samtidigt utsatta för risker. Båttrafik, ankring och muddring kan skada lämningar som legat orörda i århundraden. En systematisk kartläggning handlar därför inte bara om forskning, utan också om att skydda en kulturmiljö som hittills hamnat i skymundan.

Kunskapen om hur tidigare tiders fraktfartyg såg ut och byggdes är begränsad. Få skriftliga källor har överlevt, och välbevarade vrak från den här typen av inlandssjöfart är sällsynta. Runnfynden kan därmed ge ny kunskap om en epok då vattenvägarna var ryggraden i svensk industri. För marinarkeologin innebär projektet också ett ökat fokus på inre vattenvägar, som länge hamnat i skuggan av vrakfynden i haven.

För Länsstyrelsen kan pilotprojektet bli början på ett mer långsiktigt arbete med att dokumentera och bevara Dalarnas undervattensarv. Rönnby ser i förlängningen en möjlighet att berätta industrihistorien ur ett annat perspektiv – de vanliga människornas.

– Det här är en slags industrihistoria med väldigt mycket vanliga människor vi kan berätta om. Det är unikt, säger han till SVT.