”Dödshjälparen” Wangen om sina misstänkta brott: ”En gråzon”

Den norske medborgaren Steinar Wangen befinner sig i centrum för en omfattande brottsutredning som sträcker sig över både Norge och Sverige. Mannen, som hösten 2024 väntade på dom för sin medverkan i ett norskt dödshjälpsfall, reste under denna period till Sverige där han anklagas för att ha deltagit i en kvinnas död i Trollhättan samt uppmanat ytterligare fyra personer att begå självmord.

Enligt den svenska förundersökningen visar Wangens agerande en systematisk metod. Under sin resa till Sverige hade han fyra aktiva dödshjälpskontakter i sin mobiltelefon. Samma dag som han anlände till den svenska västkusten skickade han en dödlig dos mediciner till en kvinna i Västerås. Kuvertet och frimärkena till denna försändelse hade han fått av kvinnan i Trollhättan, vilken själv ordnat detta innan hon avled i Wangens närvaro efter att ha intagit mediciner.

Rättegången mot Wangen inleds nästa vecka i Norge, där han åtalas för mord på kvinnan i Trollhättan. Vad som inledningsvis såg ut som ett självmord beskriver Wangen själv i förhör som en form av dödshjälp. Den norske åklagaren menar dock att det rör sig om mord och hävdar att Wangen inte enbart tillhandahöll mediciner, utan också placerade en kudde över kvinnans ansikte för att avsluta hennes liv.

Utöver fallet i Trollhättan finns det fyra målsägande i Sverige. Wangen åtalades förra veckan för att ha uppmanat dessa personer att begå självmord. Nu har de första förhören från förundersökningen offentliggjorts, vilket ger en inblick i mannens arbetssätt.

En av de utsatta personerna, kvinnan i Västerås, beskriver sin kontakt med norrmannen i förhören. Hon uppger att hon visserligen hade tankar om att avsluta sitt liv och därför deltog i grupper där detta diskuterades, men att hon aldrig ville gå från tanke till handling. Trots detta fortsatte Wangen att kontakta henne, vilket hon upplevde som obehagligt och påstridigt.

”Så att jag tänkte, gud, bara han inte kommer till Sverige och kommer hit och mördar mig”, berättar kvinnan i förhöret. Ändå avbröt hon inte kontakten med Wangen och mottog så småningom mediciner per post. På en av medicinskartorna stod ”AK”, vilket står för ”anti-kräk”. Kartan var så hårt intejpad att kvinnan knappt kunde öppna den. Paketet kom att ligga kvar hos henne tills polisen kontaktade henne i december 2024.

Vid tidpunkten för polisens kontakt hade Wangen redan gripits. I utredningen återfanns konversationer mellan honom och kvinnan, och hon är nu kallad som vittne mot norrmannen i rättegången.

Under förhören erkänner Wangen alla faktiska handlingar som han konfronterats med, men nekar till skuld. Han beskriver sitt agerande som att ha verkat i ”en gråzon” och menar att denna gråzon inte nödvändigtvis utgör ett lagbrott. ”Så jag menar att det jag gjort det ligger ungefär innanför lagen”, säger han i förhöret.

När polisen frågar hur mycket han reflekterat över lagligheten i sitt handlande svarar Wangen ärligt: ”Där måste jag vara ärlig och säga att det tänkte jag inte så mycket på i det hela taget.”

Enligt Wangens egna uppgifter i förhören har han haft kontakt med minst åtta personer som antingen är döda eller har uttryckt önskemål om att dö. I samtliga fall har han varit drivande i att skicka instruktioner och dödliga mediciner till personerna i fråga.

Vad som framstår som slående i förhörsmaterialet är kontrasten mellan Wangens höga ambitionsnivå när det gäller att tillhandahålla praktisk hjälp för att genomföra självmord, och hans närmast obefintliga intresse för att undersöka de bakomliggande motiven hos de personer han hjälpte. När polisen frågar om han brukade undersöka varför personerna inte ville leva mer svarar Wangen kort: ”Nej, jag gjorde inte det.”

Fallet väcker frågor om gränsdragningen mellan dödshjälp och brottslig medverkan till självmord, särskilt i länder där dödshjälp inte är legaliserad. Det belyser också problematiken kring internetbaserade grupper där självmordstankar diskuteras och hur enskilda aktörer kan utnyttja sårbara personer. Rättegången i Norge väntas ge mer klarhet i hur rättsväsendet bedömer Wangens agerande.