Kolliderande kometer inte bakom livet på jorden

Frågan om livet på jorden kommer från rymden är en av de mest omdiskuterade inom både astronomi och biologi. Under senare år har forskare hittat allt fler organiska molekyler i kometer, vilket stärkt hypotesen att dessa himlakroppar kan ha levererat livets byggstenar till den unga jorden. Men en ny studie från University of Cambridge pekar nu i en annan riktning.

Kometer har visat sig innehålla inte bara de grundläggande byggstenarna kol, väte, kväve, syre och fosfor, utan också mer komplexa organiska föreningar som alkohol, socker och aminosyran glycin. När Europeiska rymdorganisationen Esas rymdsond Rosetta studerade kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko bekräftades flera av dessa ämnen i kometens omgivning. Fynden har gett näring åt idén att kometer ”matade” den unga jorden med livets molekyler, och att kollisionerna kan ha varit en förutsättning för att livet skulle uppstå. Utan kometer, inget liv, lyder en ofta citerad hypotes.

Tanken på liv från rymden är inte ny. Redan på 500-talet före vår tideräkning spekulerade grekiska filosofer om livsfrön, så kallade spermata, som föll ner på jorden och slog rot. Under det tidiga 1900-talet förde den svenske kemisten, astronomen och klimatpionjären Svante Arrhenius fram liknande tankar i boken ”Världarnas utveckling”. Han föreslog att mikroorganismer kan ha kommit till jorden från rymden. Idén, som ibland kallas panspermi, har sedan dess dykt upp i olika former inom både vetenskap och populärkultur.

Den nya studien, som letts av forskare vid University of Cambridge, utmanar dock den här bilden. Efter att ha genomfört avancerade datorsimuleringar drar forskarna slutsatsen att kometer rör sig alldeles för snabbt och träffar jordens atmosfär i en alltför snäv vinkel för att prebiotiska molekyler ska ha en chans att överleva. När en komet möter atmosfären blir temperaturen så hög att molekylerna förångas. Även om några komplexa molekyler skulle klara sig skulle koncentrationen vara så låg att betydelsen i praktiken skulle vara försumbar. Resultaten publiceras i tidskriften Scientific Reports.

Forskarna pekar i stället på asteroider som en mer trolig källa till livets byggstenar. Asteroider bär på många av de molekyler som finns i livet, inklusive de fem kvävebaser som bygger upp DNA och RNA. Dessutom var det betydligt vanligare att asteroider kolliderade med jorden under planetens ungdom än vad det var med kometer. En annan möjlighet är att molekylerna bildades på jorden själv, utan hjälp utifrån.

Att asteroider har en särskild plats i forskningen om livets uppkomst är inte nytt. Meteoriter som hittats på jorden har visat sig innehålla aminosyror, och Murchison-meteoriten som slog ner i Australien 1969 innehöll flera av livets byggstenar. Under senare år har både den japanska rymdsonden Hayabusa2 och Nasa:s rymdsond Osiris-Rex hämtat prover från asteroider och sänt dem till jorden för analys. Proverna har bland annat innehållit kol och organiskt material, vilket ytterligare stärkt intresset för asteroider som tänkbara källor till livets råmaterial.

Studien kan också få betydelse för hur forskare ser på möjligheten till liv på andra planeter. Om kometer inte kan leverera livets byggstenar till en planet med en atmosfär som jordens, måste andra förklaringar undersökas. Det gör frågan om asteroidernas roll central, inte bara för jordens historia utan också för sökandet efter liv i solsystemet och bortom det.

För att förstå resonemanget är det värt att hålla isär de olika himlakropparna. Enligt Nasa och Rymdstyrelsen är asteroider små steniga himlakroppar som kretsar runt solen. De kan vara allt från någon meter till många mil i diameter. Kometer består i stället av is, stoft och stenpartiklar och varierar i storlek från några kilometer till många mil. Meteoroider är himlakroppar som är under en meter i diameter. När en meteoroid kommer in i jordens atmosfär och börjar glöda kallas den för en meteor, och de stenar som faktiskt når marken kallas meteoriter.

Även om den nya studien inte ger något slutgiltigt svar på var livets byggstenar kom ifrån, flyttar den fokus från kometer till asteroider. Det är en skillnad med stor betydelse för hur forskare tolkar fynden av organiska molekyler i rymden. Kometerna kan fortfarande berätta mycket om solsystemets tidiga historia, men som livets budbärare framstår de nu som betydligt mindre trovärdiga.