Rödgröna röstar ned snabbare straffskärpningar

Kriminalvården går emot Sverigedemokraternas förslag om att införa de återstående delarna av straffrättsreformen 2029. Myndighetens generaldirektör Rikard Jermsten var tydlig när han kallats till riksdagens justitieutskott: det behövs fem år från politiskt besked till dess att lagen träder i kraft.

Bakgrunden är det straffrättsliga reformpaket som vuxit fram ur Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Flera delar är redan beslutade, men en del saknar fortfarande tidplan. SD vill att regeringen nu bestämmer att de införs 2029. Det handlar bland annat om att slopa mängdrabatten, den strafflindring som i dag innebär att den som döms för flera brott samtidigt får ett lägre totalstraff än om brotten prövats var för sig.

Mängdrabatten har länge varit en omdiskuterad fråga i svensk kriminalpolitik. Systemet innebär att straffet för flera brott inte blir en rak summa av varje brotts straffvärde. För anhängare av ett slopande handlar det om att den som döms ska få ett straff som speglar samtliga brott. Kritiker varnar för att reformen, om den genomförs fullt ut, leder till mycket långa straff och en kraftigt ökad belastning på hela rättskedjan.

Kriminalvården är den statliga myndighet som ansvarar för att verkställa fängelsestraff, häktningar och frivård. Myndigheten är sedan flera år under hårt tryck, med en kraftigt växande klientgrupp och en ansträngd anstaltskapacitet. Redan i dag finns cirka 13 000 fängelse- och häktesplatser i Sverige. Den nuvarande utbyggnadsplanen siktar mot 20 000 platser till 2035.

Om de tidsobestämda delarna av reformen införs beräknas behovet öka med ytterligare 24 000 fängelseklienter. Därtill vill man utöka de skärpta reglerna för villkorlig frigivning till att omfatta även straff på kortare tid än sex år. Genomförs även det, bedömer Kriminalvården att behovet av anstaltsplatser uppgår till 45 000 år 2045.

För att illustrera vad det innebär har myndigheten räknat på att det skulle krävas fem nya anstalter i samma storleksklass som Kumlaanstalten varje år under den period då expansionstrycket är som störst. Kumla är en av landets mest kända hög säkerhetsklassade anstalter och används ofta som måttstock när nya fängelser diskuteras. En sådan utbyggnad skulle också innebära minskad personaltäthet, enligt Kriminalvården.

Jermsten varnade dessutom för att mycket stora anstalter med tusentals intagna förändrar förutsättningarna för vård, skola och sysselsättning. Den avvägningen, menade han, bör vara en diskussion i samhället i stort, inte en fråga som enbart hanteras inom kriminalvården.

SD:s förslag röstades ned av den rödgröna majoriteten i justitieutskottet. Utskottsordföranden Teresa Carvalho (S) sade att generaldirektören var extremt tydlig: konsekvenserna är inte möjliga att hantera. S vill i stället prioritera att avskaffa mängdrabatten för grova våldsbrott och börja med sexualbrott redan 2027.

SD:s rättspolitiske talesperson Adam Marttinen svarade att S letar efter ursäkter för en lägre ambitionsnivå. Både SD och Moderaterna står fast vid att hela reformen kan införas 2029, om Kriminalvårdens kapacitetsutbyggnad påskyndas med nya åtgärder. De anser också att myndigheten överskattar behovet av fängelseplatser.

Fredrik Kärrholm (M) pekade på att prognoserna inte räknat med att brottsligheten minskar när gärningspersoner sitter inlåsta under längre tid. Han pekade också på de skärpta regler för utvisning av dömda utlänningar som nyligen införts. Inflödet till Kriminalvården kommer därmed inte att bli så stort som myndigheten räknat med, menade han.

Debatten handlar i förlängningen om hur snabbt en statlig myndighet kan bygga ut en samhällsfunktion av detta slag. Kriminalvården befinner sig redan i en historiskt stor expansionsfas med nybyggnationer, ombyggnationer och rekrytering av ny personal. Att kapa ledtiderna ytterligare handlar inte bara om pengar, utan också om planprocesser, byggkapacitet, säkerhetsanpassningar och tillgången på utbildad personal. Redan i dag har myndigheten svårt att rekrytera och behålla personal på vissa håll. En ytterligare fördubbling av antalet platser skulle förstärka den utmaningen.

Utgången får betydelse för hela rättskedjan. Fängelseplatser är en förutsättning för att domstolarnas beslut ska kunna verkställas, och bristande kapacitet kan i förlängningen påverka allt från häktningstider till förtida frigivningar. Med en fortsatt högt uppskruvad kriminalpolitisk debatt lär frågan om reformens tidtabell och omfattning dröja kvar på den politiska dagordningen.