Så vill polisen ta tillbaka internet: ”Kan bli en game changer”

Nästan all brottslighet har i dag en digital komponent. Bedrägerier, narkotikaförsäljning, spridning av barnpornografi och gängens rekrytering av unga skyttar sker i någon form via nätet. Ändå har Polismyndigheten sämre verktyg för att stoppa brott online än offline. Det konstaterade en statlig utredning i somras, och nu ligger ett konkret förslag på bordet: en ny lag om polisiära ingripanden i cybermiljö.

Förslaget innebär att polisen, Tullverket och Säkerhetspolisen ska få ta sig in i telefoner, servrar, databaser och lagringstjänster utan att det räknas som dataintrång. Väl inne ska myndigheterna kunna blockera webbplatser, byta ut lösenord samt kryptera eller radera innehåll. Syftet är att kunna stoppa pågående brottslighet, inte bara utreda den i efterhand.

Niclas Andersson, utredningschef vid polisens nationella operativa avdelning, beskriver lagstiftningen som en game changer i brottsbekämpningen. Han pekar på situationer där polisen i dag ser brottsligt material men saknar lagligt stöd att agera. Ett exempel är en person som sprider nakenbilder på en exflickvän via en molntjänst.

– Vi har ingen laglig möjlighet att radera det eller att genom kryptering göra materialet otillgängligt, säger han.

Även grov organiserad brottslighet skulle träffas. Bedrägerier drivs i dag från callcenter utomlands i närmast industriell skala, och gängens våldsuppdrag annonseras öppet i sociala medier och krypterade meddelandetjänster. Enligt Andersson hade polisen, om lagen funnits när gängvåldet skakade Sverige, kunnat dämpa våldsvågen.

– Vi hade kunnat minska annonseringen av våldsuppdragen och mötena mellan anstiftare och utförare. Vi hade definitivt kunnat förhindra ett stort antal våldsbrott, säger han.

Förslaget har dock mött invändningar. Stockholms universitet varnar för att myndigheterna får långtgående ingripanden utan kontroll utifrån. De flesta åtgärder ska polisen kunna besluta om på egen hand, genom särskilt utsedda befattningshavare. Först när det gäller att radera innehåll krävs ett beslut från åklagare. Någon domstolsprövning i förväg är inte inbyggd i systemet.

Polisen betonar att snabbhet är centralt. Ett ingripande i digital miljö ska hindra att brott hinner fullbordas, och en långdragen beslutsprocess skulle göra åtgärden verkningslös. Niclas Andersson understryker samtidigt att myndigheterna måste vara proportionerliga.

– Det här är insatser som måste gå väldigt fort. Annars blir det också verkningslöst, säger han.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 och vara tidsbegränsad i fem år. Den är nu ute på remiss. Enligt utredningen ska åtgärderna få användas för att stoppa, störa eller kartlägga brottslighet som har minst ett års fängelse i straffskalan och en tydlig koppling till Sverige. Tillsynen ska ligga hos Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Bakgrunden är att den nuvarande lagstiftningen inte har hängt med i den digitala utvecklingen. Krypterade tjänster, molnlagring och anonyma plattformar har blivit standard, inte bara för vanliga användare utan också för kriminella. Det har gjort att en stor del av den brottsliga verksamheten i dag är utom räckhåll för rättsväsendet. Polisen kan ingripa när någon slåss på stan, men saknar motsvarande möjligheter när brott begås i digitala miljöer.

– Allmänheten förväntar sig att vi kliver in och avbryter ett slagsmål på stan. Men när det gäller cyberbrott har vi inte de möjligheterna, konstaterar Niclas Andersson.

Om lagen införs skulle den ge svenska myndigheter en ny typ av operativ förmåga. Men debatten om balansen mellan brottsbekämpning och integritet lär fortsätta. Kritiker menar att risken för övervakning och felaktiga ingripanden är påtaglig, medan polisen pekar på ett akut behov av verktyg mot en brottslighet som till stor del har flyttat in i det digitala rummet.