Socialdemokraterna vill öppna regemente mot ÖB:s vilja

Socialdemokraterna föreslår att Lapplands jägarregemente (I22) återupprättas i Kiruna, drygt två decennier efter att det lades ner. Förslaget presenteras mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i norra Sverige och Natos behov av att försvara den nordliga flanken.

Det var vid millennieskiftet som regementet, där bland andra den förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) gjorde sin värnplikt under 1980-talet, avvecklades efter 55 års verksamhet. Nedläggningen var en del av de stora nedskärningar som präglade försvaret under perioden.

Nu vill Socialdemokraterna se en återetablering. Peter Hultqvist (S), försvarspolitisk talesperson, motiverar förslaget med att Kiruna är ett säkerhetspolitiskt prioriterat område.

– Det här är ett område som är säkerhetspolitiskt hett. Därför behövs det en starkare representation av Försvarsmakten uppe i Kiruna. Vi menar att man ska återupprätta regementet, säger han.

Bakgrunden är den hotbild som Försvarsmakten själv beskrivit: ett snabbt ryskt anfall mot Sveriges nordligaste delar med robotattacker, stridsflyg och fallskärmstrupper för att skära av Natos förstärkningsvägar mot Finland. Björn Lundquist, tidigare chef för I22 och bosatt i Kiruna, menar att områdets betydelse är svår att överskatta.

– Om jag vore rysk befälhavare och planerade ett angrepp mot Nato för att säkra den norra flanken, då skulle jag omedelbart ge mig på Kiruna och Gällivare, säger han.

Strategiska intressen i Malmfälten är flera. Malmbanan och E10:an förbinder området med den norska hamnen i Narvik, och både Kiruna och Gällivare har flygplatser. LKAB:s gruvor utgör EU:s viktigaste källa till järnmalm, och från rymdbasen Esrange hoppas Försvarsmakten kunna skjuta upp egna satelliter i framtiden.

Björn Lundquist vill dock inte se en återuppståndelse av det gamla I22, som utbildade Lapplandsjägare. I stället efterfrågar han ett mer anpassat förband.

– Vi behöver ett mycket lättrörligt och bland annat luftvärnsutbildat förband som kan avvärja ett omedelbart inlett anfall här i Malmfälten, säger han.

I dag utgörs Försvarsmaktens ständiga närvaro i Kiruna främst av hemvärnssoldater. Jonas Brobakken, överstelöjtnant och chef för Lapplandsjägargruppen, leder verksamheten i både Kiruna och Kalix med cirka 30 fast anställda och två hemvärnsbataljoner.

– Vi skyddar och bevakar objekt som kan vara viktiga för Försvarsmakten eller andra allierade, säger han.

En utmaning för verksamheten är rekryteringen. Kiruna kommun, som till ytan är Sveriges största och lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans, har drygt 22 000 invånare. Konkurrensen från gruvnäringen är påtaglig, med höga löner och goda förmåner.

För att säkra förbandets övningsverksamhet har man bland annat genomfört det så kallade ”Operation Mälardalen”, där soldater från Stockholmsområdet flygs in till Kiruna för övningar. Fly-in, fly-out-lösningar är annars vanligast bland entreprenörer verksamma i gruvan.

– Tittar man bara i lönekuvertet är det en jättekonkurrens. Men vi har så pass skilda jobb, utveckling och arbetsuppgifter. Jag har anställda soldater som har jobbat i gruvan tidigare och som velat göra annat, säger Jonas Brobakken.

Militär närvaro finns redan på flera håll i norra Sverige: K4 i Arvidsjaur, F21 i Luleå och i Boden dominerar I19 tillsammans med A8. Där är också Natos framskjutna styrka FLF Finland baserad. Nordkalotten är ett prioriterat område för både den svenska armén och Nato, och försvaret av regionen är ett gemensamt uppdrag för Sverige, Norge och Finland.

Socialdemokraternas förslag saknar dock brett politiskt stöd. Försvarsberedningen avvisade 2024 tanken på ett nytt regemente i Kiruna, och varken Centerpartiet, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet har visat intresse. Inom Försvarsmakten är inställningen också negativ; myndigheten har under flera år avrått från nya etableringar och tidigare överbefälhavare har pekat på svårigheterna att rekrytera personal i Kiruna.

Peter Hultqvist avfärdar invändningarna och jämför med debatten om Gotland före 2015, då riksdagen beslutade om en stridsgrupp på ön.

– När vi började diskussionen om Gotland, då var Försvarsmakten emot det också. Där vände det när vi kom in i diskussionen om hur mycket pengar vi var beredda att satsa, säger han och tillägger:

– Om vi för Sveriges säkerhet bedömer att det bör vara större militär närvaro i Kiruna så är ju det ett säkerhetspolitiskt tänkande. Det är inte ett administrativt tänkande som handlar om alla möjliga andra detaljer.