Utredning av Liam Nebels psykiska mående stoppades

Barn- och ungdomspsykiatrin i Fagersta valde att stoppa en utredning av Liam Nebels psykiska ohälsa. Det skedde trots upprepade larm från både socialtjänsten och familjehemmet, senast i somras. Nu säger verksamhetschefen vid socialtjänsten i Sundsvall att man kunde ha agerat hårdare.

– Vi kanske borde ha tryckt på ännu hårdare, säger Eva Leijon, verksamhetschef vid socialtjänsten i Sundsvall.

Liam Nebel är placerad i ett familjehem i Fagersta. Familjehemmet har under en längre tid rapporterat att hans psykiska mående försämrats. Även socialtjänsten har fört fram samma oro. Trots det valde BUP att inte genomföra en utredning. Det innebär att det i nuläget inte finns någon klar bild av hans behov och inte heller någon tydlig plan för hur stödet ska se ut.

Fagersta är en mindre kommun i Västmanland med en begränsad BUP-mottagning. Barn som placeras i familjehem hamnar ofta långt från sin hemkommun, och just detta fall visar hur sårbart systemet blir när ansvaret delas mellan olika kommuner och regioner. Sundsvalls socialtjänst har det formella ansvaret för placeringen, men den dagliga verksamheten sker i Fagersta. Avståndet mellan Sundsvall och Fagersta är flera mil, vilket försvårar både möten och uppföljningar.

Socialtjänsten har till uppgift att samordna insatser kring barnet, men den kan inte fatta beslut åt hälso- och sjukvården. När BUP bestämmer sig för att avsluta en utredning saknar socialtjänsten i praktiken möjlighet att tvinga fram en ny. Det gör att barnet hamnar i en gråzon där ingen aktör tar det fulla ansvaret.

Problemen med samverkan kring barn i samhällsvård är väl kända. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och Socialstyrelsen har under flera år pekat på att barn i familjehem och HVB-hem har en betydligt högre förekomst av psykisk ohälsa än andra barn. Samtidigt brister samarbetet mellan kommuner och regioner. Barn som placeras utanför hemmet byter ofta skola, miljö och vuxenkontakter. De kan bära på tidigare trauman och behöver i många fall specialiserat stöd. När det stödet uteblir riskerar situationen att förvärras.

En särskild svårighet är att regionerna har olika ansvarsområden. I detta fall ingår BUP i Fagersta i Region Västmanland, medan socialtjänsten i Sundsvall ligger under Region Västernorrland. Det kan uppstå oklarheter kring vem som ska prioritera ett barn som är skrivet i en kommun men placerat i en annan. Den lokala mottagningen har begränsad kännedom om barnets bakgrund, medan den ansvariga socialtjänsten har svårt att finnas på plats.

Eva Leijon säger att händelsen har fått henne att fundera över hur socialtjänsten arbetar. Hon beskriver det som en balansgång mellan att respektera specialistvårdens bedömningar och att värna den enskilde individens behov.

– Vi vill att BUP ska lyssna på oss, men vi kan inte tvinga dem att göra en utredning. Kanske kunde vi ha varit mer ihärdiga, säger hon.

För Liam Nebel innebär beslutet en fortsatt ovisshet. Utan en specialistutredning är det svårt att veta vilka insatser som behövs i familjehemmet och i skolan. Det handlar också om tid. För ett barn med psykisk ohälsa kan väntan i sig göra att tillståndet förvärras.

Region Västmanland har ännu inte kommenterat det aktuella fallet. Det är därför oklart vad som låg till grund för BUP:s beslut att stoppa utredningen. Frågan är hur många andra barn som befinner sig i liknande situationer – placerade i en kommun, med ansvar i en annan, och med en vårdkedja som brister i övergångarna.

Det här fallet belyser därmed ett strukturellt problem inom svensk barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst. Det räcker inte med att enskilda tjänstemän gör sitt bästa. Det krävs tydligare regler för ansvarsfördelning och en fungerande samverkan över kommungränserna. Annars riskerar de mest utsatta barnen att falla mellan stolarna – inte på grund av bristande engagemang, utan på grund av ett system som är svårt att navigera.

Liam Nebel är ett tydligt exempel på hur det kan gå när vårdbehov och organisatoriska gränser kolliderar. Frågan är vad som krävs för att nästa barn ska slippa vänta.