Hormuzsundet – en central spelplan i konflikten mellan USA, Israel och Iran

Hormuzsundet har utvecklats till en avgörande strategisk knutpunkt i den pågående konflikten mellan USA, Israel och Iran. Före krigets utbrott transporterades en femtedel av världens råolja genom detta smala sund, men sedan den 28 februari har passagen i praktiken varit stängd. Stängningen har resulterat i markanta höjningar av globala energipriser, vilket påverkar ekonomier världen över.

Förra fredagen öppnade Iran tillfälligt sundet, men efter bara ett dygn var passagen åter blockerad. Som svar har USA etablerat en marin blockad samtidigt som den rådande vapenvilan mellan parterna har förlängts. Den nuvarande vapenvilan saknar specifik tidsgräns, och den tillträdande amerikanska presidenten Donald Trump har signalerat att han inte ämnar påskynda processen för att nå ett permanent fredsavtal.

Samtidigt rapporterar CNN, med hänvisning till källor inom amerikanska försvarsmakten, att Pentagon utvecklar strategier för militära insatser mot iranska positioner vid Hormuzsundet. Målet skulle vara att tvinga Iran att återöppna den livsviktiga sjöfartsleden.

Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan, förklarar att en eventuell amerikansk attack skulle behöva riktas mot flera utspridda platser. Han bedömer att det är ”i princip omöjligt” att helt eliminera Irans förmåga att påverka sjöfarten i sundet.

”Iran behöver inte ha någon omfattande militär kapacitet för att fortsätta störa trafiken. De kan uppnå betydande effekt genom att avfyra enstaka drönare eller robotar, eller genom att placera ut minor i farleden,” förklarar Liwång.

Han menar att USA sannolikt skulle inrikta sina attacker mot iranska militärbaser och hamnanläggningar. Problemet är dock att den iranska kapaciteten för operationer i Hormuzsundet troligen är utspridd över ett större geografiskt område och därmed svår att neutralisera genom begränsade anfall.

”Den personal och utrustning som Iran behöver för att kontrollera sundet är med stor sannolikhet utspridd i regionen och därmed svår att oskadliggöra med konventionella attacker,” tillägger Liwång.

Till skillnad från tidigare amerikanska operationer mot Iran, som främst riktats mot välkända militära anläggningar som existerade före konfliktens utbrott den 28 februari, skulle kommande insatser troligen behöva riktas mot nyetablerade positioner.

”Det handlar om platser som kan ha byggts upp under krigets gång. Detta innebär att underrättelseinformationen kan vara bristfällig vad gäller den faktiska verksamheten på dessa platser,” säger Liwång.

En attack baserad på otillräcklig information medför betydande risker. Mål utan militär betydelse kan träffas av misstag, vilket kan resultera i civila förluster utan att uppnå de strategiska målen. Sådana misstag riskerar också att eskalera konflikten ytterligare.

”USA måste analysera all tillgänglig underrättelseinformation för att identifiera vilka platser som är strategiskt viktiga för Iran. Dessa blir prioriterade mål vid en eventuell insats,” förklarar Liwång.

Washington Post rapporterade på onsdagen att minröjningen av Hormuzsundet kan ta upp till sex månader att genomföra. Detta innebär att de globala energipriserna sannolikt kommer att förbli höga även om parterna når ett långsiktigt fredsavtal.

”Vid minröjning spelar det ingen roll om det finns noll eller hundra minor utplacerade. Även om det skulle visa sig vara ett tomt hot måste man genomföra en fullständig röjning av farlederna genom Hormuzsundet,” förtydligar Liwång.

Minröjningsoperationer är tidskrävande, och faktorer som antalet tillgängliga fartyg och storleken på det område som måste genomsökas har avgörande betydelse för tidsåtgången.

”Så länge det finns misstanke om att det kan finnas även en enda mina i området måste hela området genomsökas grundligt,” avslutar Liwång.

Den fortsatta stängningen av Hormuzsundet representerar en betydande risk för den globala energimarknaden och sätter press på internationella diplomatiska ansträngningar att lösa konflikten.