Expert: Gaza har krympt under ett år av vapenvila

För ungefär ett år sedan inleddes vapenvilan i Gaza efter över ett år av intensiv krigföring. Förhoppningarna var stora om en varaktig fred och en politisk lösning på konflikten. Men ett år senare är verkligheten en annan. Framstegen är få, och enligt experter har omvärldens fokus i stället riktats mot nya konflikter i Mellanöstern – inte minst från USA:s sida. Alexander Atarodi, expert på Mellanöstern, sammanfattar läget kärvt: ”Jag skulle inte säga att någonting har blivit bättre.”

Vapenvilan, som förhandlades fram med internationellt stöd, innebar ett tillfälligt stopp på striderna mellan Israel och Hamas. Den möjliggjorde ett visst humanitärt bistånd och ett utbyte av fångar och gisslan. Trots detta har de underliggande politiska frågorna förblivit olösta. Återuppbyggnaden av Gaza går långsamt, och den humanitära situationen är fortsatt kritisk. Enligt FN:s uppskattningar är stora delar av infrastrukturen förstörd, och större delen av befolkningen lever i tillfälliga bostäder utan tillgång till rent vatten och sjukvård.

Samtidigt har det politiska landskapet i regionen förändrats dramatiskt. Nya krig och väpnade konflikter har brutit ut på flera håll, vilket har dragit bort uppmärksamheten från Gaza. I Libanon har spänningarna mellan Hizbollah och Israel trappats upp till öppna strider, med omfattande förluster och flyktingströmmar som följd. Även relationen mellan Iran och Israel har försämrats ytterligare, med direkta militära angrepp som svar på varandra. Dessa händelser har skapat en bredare orolighetszon som sträcker sig från Medelhavet till Röda havet, där Huthirörelsen fortsätter att hota internationell sjöfart.

USA:s roll i Mellanöstern har också förändrats. Under det senaste året har den amerikanska administrationen i allt högre grad prioriterat andra utrikespolitiska frågor, bland annat Rysslands krig i Ukraina och det strategiska samspelet med Kina. Detta har lett till att Washington i praktiken dragit sig tillbaka från en aktiv medlarroll i Gaza-förhandlingarna. Försöken att nå en tvåstatslösning, som länge var central i USA:s Mellanösternpolitik, har hamnat i skuggan av mer akuta kriser. Enligt Atarodi innebär detta att det inte längre finns någon stark extern aktör som kan pressa parterna till en hållbar överenskommelse.

Den geopolitiska oron har också fått ekonomiska konsekvenser. Oljepriset har varit volatilt, särskilt efter attacker mot tankfartyg i Röda havet och olieterminaler i regionen. Även om priserna inte rusat i samma utsträckning som under tidigare konflikter, har osäkerheten påverkat globala leveranskedjor och ökat riskpremierna för försäkringsbolag och fraktbolag. Särskilt sårbara är de europeiska länderna, som är beroende av import från Mellanöstern och som samtidigt brottas med höga energipriser.

Inom regionen i sig har konflikterna lett till en betydande förändring av maktbalansen. Iran och dess allierade nätverk, från Hizbollah till Huthirörelsen, har visat sig vara mer aktiva och offensiva än på många år. Samtidigt har normaliseringsavtalen mellan Israel och flera arabstater, de så kallade Abrahamavtalen, kommit i bakvattnet. Ingen nytt land har anslutit sig under det gångna året, och Saudiarabiens eventuella anslutning, som länge diskuterades, har skjutits på framtiden. Detta har minskat hoppet om en bredare regional integration och ekonomisk samverkan.

För Gaza-borna innebär det fortsatta dödläget en vardag av osäkerhet och bristande framtidstro. Enligt hjälporganisationer är behoven enorma, men finansieringen av återuppbyggnaden är långt ifrån tillräcklig. Många av de löften om bistånd som gavs i samband med vapenvilan har ännu inte infriats. Utan en politisk lösning, varnar analytiker, riskerar Gaza att förbli en krutdurk och en källa till fortsatt regional instabilitet.

Alexander Atarodi betonar att det inte finns några tecken på att parterna på egen hand är beredda att göra de nödvändiga kompromisserna. ”Vapenvilan var ett första steg, men utan en trovärdig politisk process som adresserar grundorsakerna – ockupation, flyktingfrågan och Jerusalems status – kommer den inte att leda till fred”, säger han. Frågan är nu om det internationella samfundet, och då särskilt USA, är berett att åter engagera sig innan det är för sent. För varje månad som går utan framsteg tycks fredsutsikterna bli allt mer avlägsna.