Planerade samtal om Hormuz skjuts upp

Iran söker nu en diplomatisk omstart med grannländerna kring Persiska viken efter mer än ett år av regional oro. Men den planerade dialogen om framtiden för Hormuzsundet – en av världens mest strategiskt viktiga sjövägar – har skjutits upp, enligt uppgifter.

Hormuzsundet, den smala passagen mellan Iran och Oman som förbinder Persiska viken med omvärlden, har länge varit en het punkt i Mellanösterns maktspel. Genom sundet fraktas uppskattningsvis en femtedel av världens råoljeförbrukning, liksom en stor del av den naturgas, främst LNG, som exporteras från Qatar. För oljeländer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Irak är passagen avgörande för att nå världsmarknaderna.

Iran har vid upprepade tillfällen hotat att stänga eller blockera sundet som en motåtgärd vid en militär konflikt eller om landets egna exportvägar hotas. Hoten har aldrig omsatts i praktiken i full skala, men redan en upptrappad retorik har historiskt lett till höjda oljepriser och ökade försäkringspremier för tankerrederier.

Det aktuella mötet skulle ha förts inom ramen för Irans strävan att återknyta kontakten med Gulfstaterna efter det senaste årets krig i Mellanöstern. Konflikten, som inleddes med terrorattacken mot Israel i oktober 2023 och som sedan dess har dragit in flera regionala aktörer, har satt djupa spår i relationerna mellan Teheran och dess grannar. Iran har varit en central aktör genom sitt stöd till Hamas, Hizbollah och Huthirebellerna i Jemen – rörelser som alla ingår i det så kallade motståndsaxeln mot Israel och USA.

Parallellt har Iran och Saudiarabien, de två stormakterna i Gulfregionen, sedan våren 2023 försökt upprätthålla en normalisering av sina relationer. Den historiska dialogen, som förmedlades av Kina, skulle avsluta år av ömsesidig misstro och proxykonflikter i regionen. Men kriget och den ökande spänningen mellan Iran å ena sidan och Israel och USA å den andra har satt den processen på hårda prov.

Att mötet nu skjuts upp kan tolkas som ett tecken på att spänningarna fortfarande är djupa och att förtroendet mellan parterna ännu inte räcker till för att hantera den mest kontroversiella frågan – Hormuzsundets status och säkerhet. Det kan också handla om inrikespolitiska hänsyn i Iran, där konservativa falanger traditionellt är skeptiska till eftergifter gentemot Gulfstaterna, eller om att de övriga länderna kring sundet vill se tydligare garantier från Teheran innan man sätter sig ner vid förhandlingsbordet.

Ur ett marknadsperspektiv har frågan om Hormuzsundet varit en ständigt närvarande riskfaktor. Rederier som trafikerar sundet har under det senaste året fått hantera höjda krigsförsäkringspremier, och flera bolag har valt att omdirigera sina fartyg till längre rutter, exempelvis via Röda havet och Suezkanalen – eller, när det inte varit möjligt, runt Afrikas sydspets. En faktisk stängning av Hormuzsundet skulle få omedelbara konsekvenser för den globala energiförsörjningen och skulle riskera att driva upp råoljepriset till nivåer som världen inte sett sedan oljekriserna på 1970-talet.

Regionens beroende av sundet kan knappast överskattas. Saudiarabien och Irak har visserligen alternativa rörledningar som i begränsad omfattning kan kringgå sundet, men kapaciteten är långt ifrån tillräcklig för att kompensera för ett längre avbrott. Enligt internationella energiorganet IEA passerar omkring 20 miljoner fat olja per dag, motsvarande ungefär 20 procent av den globala efterfrågan, genom den smala farleden.

Det uppskjutna mötet innebär inte nödvändigtvis att den diplomatiska processen är avslutad. Irans signaler om att vilja återställa relationerna med Gulfstaterna ligger i linje med landets bredare ambition att minska sin isolering och stärka sin position gentemot västvärlden. Samtidigt är Hormuzsundet en fråga där Iran har ett starkt förhandlingskort – ingen annan aktör kan ensam avgöra sundets öde, men Iran har förmågan att göra passage avsevärt svårare.

För marknaden återstår att se om uppskjutningen är ett tillfälligt bakslag eller början på en längre frysning av dialogen. Tills vidare är risken för en upptrappning kring Hormuzsundet fortsatt närvarande, och den kommer sannolikt att förbli en av de viktigaste faktorerna att följa för alla som handlar med energi – och för alla som konsumerar den.