Med röda mattan, militärband och vajande flaggor välkomnade USA:s president Donald Trump Kinas ledare Xi Jinping till Washington på onsdagskvällen. Xi anlände tillsammans med sin hustru Peng Liyuan till flygbasen Joint Base Andrews, där Trump personligen tog emot honom. Det är första gången sedan 1962 som en sittande amerikansk president möter en utländsk ledare på flygplatsen; då var det John F Kennedy som tog emot Storbritanniens premiärminister Harold Macmillan.
Den ovanliga gesten ses som ett försök att ge mötet en vänskaplig inramning och markera att relationen är viktig. Redan innan samtalen i Vita huset inleddes hade parterna kommit överens om att förlänga vapenvilan i handelskriget, enligt uppgifter.
Frågorna som ligger på bordet är dock flera och komplexa.
En av de mest centrala är Kinas export av sällsynta jordartsmetaller. Dessa ämnen är avgörande för nästan all högteknologisk tillverkning, från elbilar, mobiltelefoner och vindkraftverk till avancerade vapensystem. Kina kontrollerar en dominerande andel av både utvinning och förädling, vilket ger landet ett starkt påverkansmedel i handelsdiplomatin. USA och andra västländer har under flera år försökt bygga upp alternativa leveranskedjor, bland annat genom nya gruvprojekt i Australien, Kanada och USA. Processen är dock långsam, och Kina har fortfarande ett starkt grepp om marknaden.
Sällsynta jordartsmetaller har dessutom tidigare använts som ett politiskt verktyg. Under en dispyt med Japan 2010 införde Kina exportrestriktioner, vilket fick priserna att skjuta i höjden och blev en väckarklocka för många industriländer. En överenskommelse om ökad export till USA skulle få omedelbara effekter på både marknader och priser, och inte minst på den amerikanska försvarsindustrin.
För Kinas del är Taiwanfrågan en annan avgörande punkt. USA:s kongress har redan godkänt en betydande vapenleverans till Taiwan. Kina betraktar varje sådan leverans som ett hot mot sin suveränitet och Xi väntas kräva att den skjuts upp. För Trump vore en sådan eftergift politiskt känslig, eftersom han under sin tid i Vita huset profilerat sig som stödjande gentemot Taiwan.
Bakom kulisserna finns också Kinas relation till Ryssland och Iran. Försvarsminister Pete Hegseth har tidigare varnat för att Kina och Ryssland bidrar till Irans krigföring. Trump har tonat ner uppgifterna och sagt att han litar på Xi Jinping.
Wall Street Journal publicerade nästan samtidigt som Xi landade i Washington en granskning som bygger på uppgifter från den iranska tullen. Enligt tidningen har Kina vid tusentals tillfällen det senaste året exporterat komponenter som kan användas för tillverkning av missiler och drönare till Iran.
Granskningen ska visa att flygplan lastade med elektroniska delar har landat i Teheran samtidigt som Kina officiellt sagt sig stödja fredsarbetet i Mellanöstern. Enligt Wall Street Journal framstår det som ett dubbelspel: samma dag som Kina välkomnade vapenavtalet mellan USA och Iran i somras landade ett plan med komponenter till den iranska vapenindustrin.
Kina förnekar all inblandning och uppger att landet stöder alla ansträngningar för fred. Men uppgifterna ställer Trump inför en svår avvägning. Konfronterar han Xi kan det äventyra de handelsframsteg han vill visa upp. Låter han det passera kan han anklagas för att blunda för kinesiskt stöd till Irans krigsmaskin.
Det finns också inrikespolitiska skäl att hålla tonen vänlig. Den brutna vapenvilan i Mellanöstern har bidragit till stigande olje- och bensinpriser, något som slår direkt mot amerikanska hushåll. Inför mellanårsvalet är just bränslepriserna en känslig fråga för Republikanerna. Ett fredligt och konstruktivt toppmöte skulle kunna stärka bilden av Trump som statsman, medan en öppen konflikt med Kina riskerar att förvärra den ekonomiska oron.
Utöver handel, råvaror och Taiwan väntas också teknik- och AI-frågor finnas med i bakgrunden. Kina och USA tävlar om ledarskapet inom flera av framtidens teknologier, och frågan om exportkontroller av avancerade halvledare har redan blivit en het potatis. Mötet i Washington blir därmed en balansgång mellan ekonomiska intressen och geopolitiska spänningar – med konsekvenser för allt från råvarumarknader och teknikindustri till säkerhetsläget i Asien och Mellanöstern.
