USA misstänks samarbeta med separatister i kanadensiska Alberta

På måndag går invånarna i Alberta till valurnorna i en folkomröstning om provinsens framtid. Formellt handlar frågan bara om huruvida en framtida, bindande folkomröstning om självständighet ska hållas. Men för de flesta kanadensare uppfattas saken som betydligt mer konkret: Ska den oljerika västprovinsen lämna landet eller stanna kvar?

Alberta är Kanadas energihjärta. Provinsen har knappt fem miljoner invånare och rymmer några av världens största oljesandstillgångar, koncentrerade till Athabasca-regionen i norr. Oljesanden utvinns dels genom dagbrottsverksamhet, dels genom ångbaserade in-situ-metoder, och domineras av stora aktörer som Suncor och Canadian Natural Resources. Med tolv procent av landets befolkning står Alberta för omkring 15 procent av Kanadas BNP. Exporten, som till 70 procent består av olja och gas, går huvudsakligen till USA, där kanadensisk råolja försörjer raffinaderier i Mellanvästern. Kanada är USA:s största utländska oljeleverantör, men vägen till marknaden är politiskt komplicerad: utbyggnaden av Trans Mountain-pipelinen till Stillahavskusten har under lång tid varit en stridsfråga mellan Alberta och Ottawa.

Provinsen saknar kust och ligger på slättlandet i västra Kanada, med Klippiga bergen i väster. Huvudstaden är Edmonton, medan Calgary är den största staden; mer än hälften av invånarna bor i de två städerna. Alberta gränsar till British Columbia, Saskatchewan och Nordvästra territoriet, samt i söder till den amerikanska delstaten Montana.

Alberta kallas ibland för Kanadas Texas – inte bara för de konservativa värderingarna och det ändlösa prärielandskapet utan också för misstron mot Ottawa och storstäderna i öster. Den misstron är gammal. Sedan olje- och gasexporten tog fart har Alberta varit en nettobidragsgivare till den federala budgeten, och kritiker menar att utjämningssystemet straffar framgång. Redan under 1980-talet införde Pierre Trudeaus regering ett nationellt energiprogram som väckte ilska i hela västra Kanada.

Självständighetsrörelsen, som ibland kallats Wexit, växte fram under covidpandemin, då protester mot restriktioner och vaccinkrav samlade stora grupper. Retoriken har tydliga likheter med Donald Trumps Maga-rörelse. På ett möte i höstas kallade separatistledaren Mitch Sylvestre regeringen i Ottawa för ”en kommunistisk trojansk häst” och hävdade att kinesiska soldater var stationerade i Kanada.

Folkomröstningen kommer i ett spänt geopolitiskt läge. Trump har inlett ett tullkrig mot Kanada och upprepat att landet borde bli USA:s 51:a delstat – senast vid ett valmöte i Arizona i veckan. Traditionellt har USA varit Kanadas närmaste allierade och största handelspartner. Tullhoten har dock lett till att kanadensare slutit samman över partigränserna. För Alberta, vars oljeexport är direkt beroende av tillgång till den amerikanska marknaden, är sårbarheten särskilt tydlig.

Premiärminister Mark Carney växte själv upp i Alberta. På torsdagen talade han inför 5 000 åhörare i Calgary under rubriken ”Alltid Kanada”. Han sade att folkomröstningen kommer vid värsta tänkbara tidpunkt. ”Världen har blivit farligare och mer splittrad. Vissa utanför våra gränser försöker splittra oss så att de kan äga oss”, sade Carney. Han nämnde varken USA eller Trump, men budskapet var tydligt. Hans hårda hållning mot Washington har fått opinionssiffrorna att stiga kraftigt.

Ur Trumps synvinkel vore en splittring av Kanada välkommen, och många misstänker att hans medarbetare försöker påverka valet. Förra veckan avslöjade tidningen Globe and Mail att separatistledare samordnar sig med Trumpadministrationen. En grupp utbrytare har rest till Washington och erbjudit USA olja och färskvatten i utbyte mot stöd. Republikanska konsulter ska ha gett taktiska råd på plats i Alberta. Vissa separatister har sagt att ett självständigt Alberta borde införa amerikanska dollar som valuta – ett scenario som skulle skapa djup osäkerhet på den nordamerikanska energimarknaden.

Carney vill ha ett tydligt nej. Han oroar sig för att vissa väljare ska använda omröstningen för att ”sända ett budskap till Ottawa”. Hans varning var skarp: ”Detta är inte poker. En röst mot Kanada är en farlig bluff som leder till åratal av splittring och osäkerhet.”

Opinionsläget pekar mot att nej-sidan vinner. Men själva omröstningen har redan rört upp starka känslor i hela Kanada, och i ett land som pressas av handelskrig och hot om annektering står mer än Albertas framtid på spel.