Huthierna manövrerar skickligt med medeltida idéer i det moderna Mellanöstern

För bara några år sedan skulle attackerna från Jemens huthier ha skapat världsrubriker. I dag riskerar de att drunkna i bruset från en region som under lång tid producerat en strid ström av kriser. Men det gör dem inte mindre allvarliga. Den rörelse som en gång beskrevs som en obskyr sektmilis har tagit kontroll över en av världshandelns viktigaste passager och har skakat Saudiarabien med en serie precisa robotanfall.

Huthierna, som formellt kallas Ansar Allah, växte fram ur shiamuslimska grupper i norra Jemen och har under det långvariga inbördeskriget etablerat sig som den starkaste militära aktören i landet. Med stöd av Iran har de byggt upp en arsenal som inkluderar ballistiska robotar, kryssningsrobotar och drönare. Det har gjort det möjligt för dem att nå mål långt in på saudiskt territorium och att hota civil sjöfart i Röda havet.

Det strategiska läget kan knappast överskattas. Vid Bab el-Mandeb-sundet, mellan Jemen och Djibouti, möts Röda havet och Adenviken. Genom sundet passerar den snabbaste sjövägen mellan Asien och Europa – samma rutt som via Suezkanalen förbinder världens största produktionsländer med konsumentmarknaderna i väst. En stor del av världshandeln med olja, naturgas, containergods och råvaror går genom denna korridor.

För gruv- och metallindustrin är passagen särskilt viktig. Australiska exportörer av järnmalm och kol använder rutten för att nå europeiska stålverk. Koppar, zink, aluminium och andra industrimetaller fraktas genom området i båda riktningar. När huthierna attackerar fartyg eller avfyrar robotar mot Saudiarabien tvingas rederierna att ta ställning: vänta, betala högre försäkringspremier eller välja den betydligt längre vägen runt Godahoppsudden. Alla alternativ leder till ökade kostnader och försenade leveranser.

Redan nu har flera av världens största rederier valt att omdirigera sina fartyg. Det förlänger resorna med upp till två veckor, ökar bränsleförbrukningen och binder upp kapacitet som annars skulle ha kunnat användas för nya transporter. Fraktpriserna har stigit och krigsriskförsäkringarna för fartyg i regionen har skjutit i höjden. För företag som är beroende av snabba leveranser av råvaror innebär det både högre priser och större osäkerhet i planeringen.

Saudiarabien är en av de länder som drabbats hårdast. Landet är världens största exportör av råolja och har dessutom satsat stort på att bygga ut sin gruvsektor som en del av reformprogrammet Vision 2030. Statliga Ma’aden är en av regionens ledande gruvkoncerner med verksamhet inom guld, fosfat och aluminium. Attackerna mot saudiskt territorium hotar därför inte bara oljeanläggningar och energipriser, utan också en industri som Riyadh hoppas ska bli en av framtidens tillväxtmotorer. Varje gång en robot slår ner nära infrastruktur i Saudiarabien påminns marknaderna om hur sårbar den ekonomiska utvecklingen är.

Hittills har de globala marknaderna reagerat med anmärkningsvärt lugn. Oljepriset har stigit men inte skenat, vilket delvis förklaras av att utbudet av råolja är relativt gott och att efterfrågan är osäker. För metallpriserna har bilden varit blandad. Men risken är att marknaderna underskattar hur långvariga störningarna kan bli. Huthierna har visat att de både har vilja och förmåga att fortsätta, och deras kontroll över Jemens kustremsa ger dem en unik möjlighet att störa internationell sjöfart under lång tid framöver.

Om konflikten fortsätter kan effekterna sprida sig till hela ekonomin. Högre fraktkostnader slår direkt mot priserna på importerade varor och råvaror. Mineraler och metaller som används i batterier, byggmaterial och industriproduktion blir dyrare, vilket i sin tur kan förstärka inflationen och försvåra centralbankernas arbete. Det som en gång betraktades som en avlägsen konflikt i ett av världens fattigaste länder har därmed blivit en central risk för den globala försörjningen av energi och råvaror.

För gruvbolag och industriföretag handlar det inte längre om huruvida leveranskedjorna påverkas, utan om hur länge de kan stå ut med störningarna. Jemenkriget och huthiernas framfart har flyttat in i världsekonomins kärna – och det finns inga tecken på att hotet är på väg att försvinna.