”Vi flyger drake – för vi har inget annat kvar”

Tel Aviv vaknade till en oviss morgon dagen efter Israels parlamentsval. Rösträkningen pågår fortfarande och de två stora politiska blocken ligger så jämnt att resultatet kan dröja. För många väljare finns varken anledning att jubla eller ge upp.

David var en av dem som hade hoppats på en annan utveckling. Han berättar att han vaknade, läste nyheterna och kom att tänka på Mary Poppins-låten ”Let’s go fly a kite”. Han ville fira med att flyga drake tillsammans med Ana, den ryska flickvän han träffade på ett flygplan. Draken har formen av ett flygplan och är för paret en symbol för hur de möttes. Men valresultatet bjöd inte på något firande. – Det är deprimerande, säger han.

I Jaffa, den blandade stadsdelen i Tel Aviv där många arabisk-israeliska väljare bor, är stämningen dämpad. Flera kvinnor avböjer att prata politik. Ett par män säger att valet är en privatsak och att det kan uppfattas som farligt för en arab att öppet tala om sina sympatier. En man som vill vara anonym berättar att han för första gången inte röstade. – Min familj och mina vänner blev arga på mig, men jag känner att det inte finns någon mening, säger han.

De arabiska partierna såg trots det ut att bli valets stora vinnare. De väntades nästan fördubbla sitt stöd jämfört med förra valet, sannolikt tack vare ett högt valdeltagande bland israeliska araber.

Enligt preliminära siffror ser premiärminister Benjamin Netanyahus högerblock ut att bli störst, men utan egen majoritet. Hans utmanare, den tidigare militärchefen Gadi Eisenkot, når inte heller de 61 mandat som krävs i Knesset. Nu diskuteras tre huvudscenarier: att oppositionen söker stöd hos de arabiska partierna, att Eisenkot går samman med Netanyahu, eller att Israel tvingas till nyval. Få bedömare tror på det andra alternativet, eftersom Eisenkots väljare skulle uppfatta det som ett svek.

Tre kvinnor som är på utflykt i Jaffas marknadsgränder vill gärna prata om sin besvikelse. Lea hade hoppats på en betydligt större förändring. – Jag trodde vi skulle vinna stort, säger hon. Hennes kompis Or undrar om inte Eisenkot vore ett bättre alternativ. – Det vore något annat! Men det är inte avgjort än, vi har fortfarande hopp, svarar hon.

Ghassan står i sin kombinerade restaurang och grönsakshandel på Carmel-marknaden, en av Tel Avivs mest kända saluhallar. Han är arabisk medborgare i Israel och röstade för första gången i år. Det var valkampanjernas intensitet som fick honom att gå till valurnan. – De ringde hem till mig tre gånger och sedan kom valarbetare och knackade på dörren. Jag tänkte: okej då, säger han. Ghassan är stolt över arabpartiernas framgång. – Vi visade vår styrka. Vi är less, vi vill ha förändring, säger han.

Han bor i Ramle, en stad som fram till 1948 var palestinsk och där det i dag finns en palestinsk minoritet kvar. Hans förhoppning är att valresultatet ska ge den arabiska minoriteten bättre representation. – Vi diskrimineras för att vi är araber. Alla är värda ett bättre liv, säger han.

Splittringen i Israel syns också på gatan. Längre in på marknaden väser en man ”Rak Bibi!” – ”Bara Bibi” – när reportrarna passerar. Moshe, som säljer skinnjackor i en trång gång, säger att bara Netanyahu kan ge judarna ”det utlovade landet”. Han växte upp i Iran och avfärdar tanken på en palestinsk stat. – Araber kan få bo här, men det blir ingen palestinsk stat. Israel ska utökas hela vägen till Syrien, säger han. På frågan om kristna palestinier svarar han att de inte kräver något land.

Vid en busshållplats i närheten står 18-åriga Rina med en enkel mobiltelefon i handen. Hon tillhör den ultraortodoxa judiska gruppen haredim, som vanligtvis inte deltar i val. Men i år röstade hon för första gången. – Vi brukar inte rösta. Men den här gången gjorde jag det ändå, för det måste bli bättre för vår grupp, säger hon. Samtidigt är hon orolig för att en ny regering ska formas kring ett motstånd mot ultraortodoxa. – Israel är bra, men politiken är inte bra. Nu kan det bli så att politiker bildar regering enbart till följd av hat mot oss. Det är skrämmande, säger hon.

Valets slutresultat är ännu inte klart, och vägen framåt är oviss. En utdragen regeringsbildning skulle kunna förlama israelisk politik och skapa ekonomisk osäkerhet. Samtidigt har detta val visat på två tydliga tendenser: arabiska väljare har mobiliserat sig i en utsträckning som saknar motstycke, och en yngre generation tar plats i politiken. Båda faktorerna kan komma att prägla Israels framtid oavsett vem som till slut bildar regering.