Framsteg under FN:s miljötoppmöte – vid sidan av de kärva förhandlingarna

FN:s toppmöte om biologisk mångfald i Jerevan har gått in i sitt slutskede, men de geopolitiska spänningarna vägrar lämna rummet. På tisdagen höjde den ryske representanten rösten efter att Moldavien kritiserat föroreningarna i floden Dnestr, som delas med den Rysslandsstödda utbrytarregionen Transnistrien. Svaret lät inte vänta på sig: Ryssland kommer att ”svara snabbt och adekvat” mot länder som riktar ogrundad kritik mot landets miljöpolitik.

Liknande markeringar har präglat mötet och gjort det svårare att komma framåt i huvudfrågan – att ta fram en färdplan för genomförandet av den internationella räddningsplanen för naturen. Alla beslut fattas med konsensus, vilket innebär att ett enda land kan blockera hela processen. Med två dagar kvar av mötet finns en oro i korridorerna för att slutdokumentet ska bli urvattnat.

Samtidigt har flera framsteg gjorts vid sidan av förhandlingarna. Ett av de mest uppmärksammade är att en koalition av finansministrar har träffat miljöministrar på plats i Jerevan. Mötet beskrivs som positivt, och parterna har beslutat att fortsätta dialogen i stor skala i samband med Världsbankens vårmöte nästa år. Guido Broekhoven, policychef på WWF International, säger att naturfrågor länge har betraktats som nischade – något som han menar är ett stort problem.

– Det är helt avgörande att de integreras i ekonomin. Dagens finansiella flöden bidrar till att förstöra miljön, samtidigt som marknaden är beroende av en levande natur. Det här kan ge en helt annan tyngd åt arbetet, säger han.

Ett andra genombrott rör de statliga subventioner som går till miljöskadlig verksamhet. Enligt uppgifter som lyfts fram under mötet spenderar världens länder på en enda månad mer pengar på stöd till exempelvis ohållbart jordbruk och skogsbruk än vad de satsar på naturskydd under ett helt år. Astrid Schomaker, chef för sekretariatet vid FN:s konvention för biologisk mångfald, liknar det vid att försöka laga sitt hus samtidigt som man betalar en massa människor för att förstöra det. Enligt bedömare är omställningen av subventioner en av de viktigaste – och svåraste – delarna av ramverket, eftersom den berör mäktiga jordbruks- och skogsintressen.

För att öka takten har Finland och Colombia tagit initiativ till en grupp som kallas Friends of Target 18 – en referens till mål 18 i det globala ramverket, som handlar om att stegvis fasa ut eller omdirigera skadliga subventioner. Flera länder har anslutit sig. Guido Broekhoven säger att initiativet fortfarande behöver få mer kött på benen, men att frågan kan skapa en snöbollseffekt i miljöarbetet.

– Man får bort skadliga verksamheter samtidigt som man frigör pengar åt att gynna miljöarbetet, säger han.

Det tredje initiativet gäller ett nätverk för så kallade OECM – other effective area-based conservation measures, eller andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder. Tanken är att hjälpa länder att skydda naturområden utan att nödvändigtvis stänga all verksamhet. Det anses vara en nyckel för att klara målet om att skydda 30 procent av jordens land- och havsområden till 2030. Expertorganisationer som internationella naturvårdsunionen IUCN och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO ska bidra med kunskap om hur sådana områden kan utformas.

Det är avgörande för att urfolk och lokalsamhällen inte ska hamna i kläm, och för att nå konventionens långsiktiga mål om att människan ska leva i harmoni med naturen till 2050. Broekhoven betonar att sidoinitiativen inte kan ersätta de formella förhandlingarna, men att de förhoppningsvis kan ge ringar på vattnet och sippra in i förhandlingsrummen.

Toppmötet, COP17, pågår i Armeniens huvudstad Jerevan från 19 till 30 oktober. Huvudmålet är att följa upp det globala ramverket för biologisk mångfald, KMGBF, som antogs vid COP15 i Montreal 2022, och att enas om en aktionsplan för det fortsatta arbetet. En av de tyngsta knäckfrågorna är resursmobilisering, det vill säga hur rika länder ska stödja utvecklingsländers miljöarbete med pengar, kunskap och teknik. Konventionen, som ingicks 1992, är ett av de centrala internationella avtalen för att skydda ekosystem. Sverige deltar med en delegation på cirka 20 delegater och förhandlar genom EU. Eftersom landet fortfarande har en övergångsregering är ingen svensk minister på plats.