”Biblioteket tar stort socialt ansvar, men kan inte lösa allt”

På Vallentuna bibliotek börjar många besök med en fråga om en blankett. Eller med en besökare som kommer tidigt, sitter länge och återvänder dag efter dag. För personalen har mötet med människor som behöver mer än en bok blivit en allt viktigare del av vardagen.

– Det är fantastiskt att människor känner att de alltid kan gå till biblioteket och fråga om allting. Sedan betyder inte det att vi alltid behöver lösa det själva, säger Hanna Hellsten, bibliotekschef i Vallentuna.

Biblioteket fyller en särskild funktion i det offentliga rummet. Det är öppet för alla, utan krav på motprestation. Här finns datorer, toaletter, sittplatser och en möjlighet att ingå i ett sammanhang utan att behöva delta aktivt.

– Man känner sig som en del i ett socialt flöde, även om man kan vara själv. Man är här på samma villkor på något sätt. Den enes orsak till att vara här är inte bättre eller sämre än någon annans, säger Hanna Hellsten.

Samtidigt är biblioteket en plats där sociala behov ofta blir synliga. Besökare kan behöva hjälp att hitta rätt bland myndigheter, förstå vart de ska vända sig eller komma i kontakt med vården. Barn kan söka sig dit för att de behöver en trygg plats att vara på. I dag ingår frågor om psykisk ohälsa, ensamhet och ekonomisk utsatthet i vardagen för många bibliotekarier, även om det sällan står i någon arbetsbeskrivning.

När en besökare mår dåligt eller befinner sig i en akut situation försöker personalen på Vallentuna bibliotek först prata med personen och bedöma vad som behövs. Ibland kontaktas socialförvaltningen; i akuta lägen ringer personalen 112.

– Vi tar ett stort socialt ansvar. Det handlar om allt ifrån psykisk ohälsa till människor som kanske ännu inte har kommit i kontakt med socialtjänsten. Samtidigt försöker vi vara ganska duktiga på att inte lösa allt själva. Det finns personer som har större kompetens. Vi behöver också tänka på vår egen och andras säkerhet, säger Hanna Hellsten.

Den utvecklade rollen blev tydlig i samband med flyktingvågen 2015. Många nyanlända sökte sig till biblioteket för hjälp med migrationsfrågor, blanketter och läkarkontakter. Personalen gjorde vad den kunde, men hänvisade också vidare till socialtjänsten och andra kommunala funktioner. Under åren som följde uppstod dessutom fler stökiga situationer bland unga på biblioteket.

– Då upplevde vi att vi stod ganska ensamma. I dag finns en bättre organisering där skola, socialförvaltning, fritidsverksamhet och fältarbetare snabbare kan samlas kring problem som uppstår, säger Hanna Hellsten.

Att biblioteken har fått ett bredare uppdrag syns också i hur personalen arbetar. Vardagen handlar inte längre bara om mediebestånd och litteratur, utan också om bemötande av människor i kris och samverkan med socialtjänst, skola och polis.

De senaste årens digitalisering har ytterligare skärpt rollen. I takt med att myndigheter, banker och vårdgivare flyttar sina tjänster till nätet blir biblioteken ofta den enda plats där människor kan få hjälp med allt från BankID till att boka läkartid. Enligt den svenska bibliotekslagen ska folkbiblioteken verka för det demokratiska samhällets utveckling, men i praktiken handlar arbetet allt oftare om att överbrygga digitala och sociala klyftor.

En stor statistisk kartläggning av Götabiblioteken i Region Östergötland, ett samarbete mellan folkbiblioteken i Östergötlands kommuner, visar att biblioteken når flera grupper som annars ofta hamnar utanför samhällets gemensamma rum. Det gäller exempelvis personer med utländsk bakgrund, arbetslösa och människor med ekonomiskt bistånd. Däremot är män, personer med kort utbildning och människor inom praktiska yrken tydligt underrepresenterade. Även politiker och verkställande direktörer använder biblioteken i låg utsträckning.

Siffrorna säger något om hur bibliotekens roll har förändrats. Från att ha varit en institution primärt för böcker och bildning är de i dag en av samhällets få kvarvarande arenor där människor kan vara tillsammans utan att behöva vara något för varandra. För Hanna Hellsten handlar det om en balansgång mellan tillgänglighet och ansvar.

– Biblioteket är fantastiskt på det sättet att människor känner att de alltid kan komma hit. Men vi måste också veta var vårt uppdrag slutar och när någon annan behöver ta vid, säger hon.