Laddinfrastruktur i Sverige: Utbyggnad utan tillräckligt användande

Vårsolen får Vättern att glittra, och Vadstena slotts skarpa skuggor faller över parkeringsplatsen. Trots det centrala läget står tre av fyra laddplatser för elbilar tomma. Stefan och Ulrika Montán har just parkerat på den fjärde platsen och försöker lista ut hur deras hyrda hybridbil ska laddas.

”Det är jättebra och viktigt att det finns laddstolpar. Vi visste inte att de fanns här innan, men eftersom de gjorde det så tänkte vi att vi kunde ladda,” säger Stefan Montán.

Den svenska infrastrukturen för elbilsladdning har genomgått en remarkabel utveckling under det senaste decenniet. År 2016 fanns endast 600 laddstationer med totalt 2 000 laddpunkter i hela landet – ett relativt exotiskt inslag i stadsbilden. Tio år senare har dessa siffror ökat dramatiskt till 9 100 stationer med 61 000 laddpunkter.

”Det har blivit bra täckning över landet,” konstaterar David Mowitz vid intresseorganisationen Power Circle. Han påpekar dock att problemet snarare är den stagnerade försäljningen av laddbara fordon. ”Just nu ligger laddinfrastrukturen före fordonen.”

Denna obalans märks tydligt när det gäller användningen av snabbladdare. Enligt data från Energimyndigheten har snabbladdare i hela 120 svenska kommuner stått oanvända mer än 90 procent av tiden. Av de 11 000 snabbladdare som finns i landet används fler än var fjärde – cirka 2 900 – mindre än 10 procent av tiden.

”Det är för få elbilar som laddar på de här publika snabbladdningsstationerna,” förklarar Gustaf Länn på Energimyndigheten. ”Vissa är säkert dåliga etableringar. Det kan vara en dålig tjänst, för högt pris – någonting som gör att de inte har kundunderlag.”

Det finns en naturlig paradox i situationen: laddare måste finnas tillgängliga för att människor ska våga köpa elbilar, men utan tillräckligt många elbilar blir affärsmodellen ohållbar. ”Om det till slut inte kommer några kunder på de mer perifera ställena, då kommer det heller inte gå runt att driva laddstationer där,” tillägger Länn.

Problematiken förstärks ytterligare av att nästan alla snabbladdstationer har finansierats med skattemedel. Om stationerna läggs ned går dessa investeringar förlorade, samtidigt som Sverige kan tvingas finansiera nya stationer för att uppfylla EU:s regelverk – en situation som skapar oro hos myndigheterna.

Thomas Schölin på branschorganisationen Drivkraft Sverige bekräftar bilden av att många laddstationer används för lite. Han varnar för att operatörerna kan komma att bromsa sina utbyggnadsplaner när de ser att kundunderlaget inte finns. ”När vi pratar med de laddoperatörer som finns knutna till oss så säger de att det här är ett av de absolut största problemen. Ett av de mest prioriterade områdena är att få ut fler bilar på vägarna. De behöver fler kunder.”

På andra platser i landet är situationen den motsatta. I Upplands Väsby är de 30 snabbladdarna upptagna 30 procent av dygnet, vilket kan leda till köbildning under högtrafik. Anna Atterlöf, strategisk samhällsplaneringschef i kommunen, menar att det höga nyttjandet beror på den strategiska placeringen längs med E4, nära både Stockholm och Arlanda.

”Vi ser det höga nyttjandet i grunden som positivt då det visar att infrastrukturen används,” skriver hon i ett mejl.

Jesper Ekström, kommunikationschef på OKQ8 som driver ett av landets största nätverk av publika laddstolpar, förklarar att välbesökta laddstationer hjälper till att finansiera dem som inte bär sig ekonomiskt.

”När vi har byggt vårt laddnätverk har vi även etablerat på platser där elbilarna inte finns ännu, som till exempel i Vittangi i Kiruna kommun. Vi tror ju att om folk ska våga välja elbil så behöver stationsnätverket vara tillräckligt utbyggt,” säger han och tillägger: ”Men vi ser ju också att takten på elbilsutrullningen inte är den vi kanske räknade med för en fyra-fem år sedan.”

Trots utmaningarna förblir Ekström optimistisk: ”Jag tror att det ändå kommer finnas tillräckligt kundunderlag i takt med att det flytande drivmedlet fasas ut mer och mer. Jag är inte det minsta oroad.”

Hans-Petter Bjørkli Tryggvason, kommunikationschef på konkurrenten Recharge, delar denna syn och påpekar att de ”bygger i praktiken en infrastruktur för en efterfrågan som ännu inte fullt ut har materialiserats.” Han ser även fördelar med den nuvarande situationen: ”Låg nyttjandegrad på kort sikt innebär god tillgänglighet, i princip inga köer och i många fall också lägre priser.”

I turiststaden Vadstena berättar mark- och exploateringsingenjör Per Hallin att kommunen installerade flera normalladdare 2016, inklusive de vid slottet. Men efterfrågan har varit lägre än förväntat.

”Det sticker i ögonen att det finns fyra centrala parkeringsplatser som kunde utnyttjas när det är trångt i stan på sommaren. De står oftast tomma,” säger han, men tillägger samtidigt: ”Vi underlättar för laddinfrastrukturföretag att bygga här, så vi vill absolut inte ta bort något.”