Jeep Compass tappar sin identitet under Stellantis-ägande

I Jeeps modellutbud har varje bil traditionellt haft sin egen särprägel och identitet. Compass har fungerat som mellanklassens SUV med en kombination av komfort och robusthet. Men med Stellantis-koncernens inflytande börjar varumärkets historia och särart att suddas ut. Frågan är om Compass fortfarande kan betraktas som en äkta Jeep.

Även om det tidigare var svårt att förstå exakt vad Jeep ville med Compass, fanns det åtminstone tydliga kopplingar till varumärkets arv. I dagens version är det svårt att hitta denna koppling. När man sätter sig i förarsätet känns det som vilken annan Stellantis-modell som helst – det skulle lika gärna kunna vara en Citroën C5 Aircross, Peugeot 3008 eller Opel Grandland.

Förarmiljön präglas av en ratt som inte är helt rund och en inredning dominerad av svart plast med vissa inslag av textilier. Visserligen finns en annorlunda växelväljare än Stellantis standardmodell, men i övrigt är känslan helt i linje med koncernens övriga bilar.

Det är dock inte nödvändigtvis en ”billig” känsla. Bilen erbjuder en hel del utrustning som rattvärme, head up-display, ventilerade säten och massagefunktion. Men upplevelsen förblir generisk och anonym. Den långsamma pekskärmen ger dock en viss budgetkänsla, även om användargränssnittet fungerar väl och är lättnavigerat. De fysiska knapparna i förarmiljön fyller sina funktioner på ett bra sätt.

Förarstolen är bekväm och erbjuder god justeringsmöjlighet. Tack vare elektriska reglage – något som inte är självklart i Stellantis-koncernen – är det lätt att hitta en bra körställning.

Mildhybriddrivlinan gör att bilen initialt känns tyst och mjuk, särskilt när den körs på enbart el i låg hastighet. Men så snart farten ökar hörs ett påtagligt vinande ljud från elmotorn, ett ljud som aldrig riktigt försvinner. Systemet prioriterar att hålla det lilla 0,88 kilowattimmars batteriet laddat för att alltid kunna ge extra kraft. Vid bromsning återvinns energi, vilket möjliggör kortare sträckor på enbart el – upp till 70 km/h kan bilen köras elektriskt under korta perioder.

Vid acceleration utanför stadsmiljö tar den skräniga 1,2-liters trecylindriga bensinmotorn över, och den låter betydligt mer än vad den levererar. Totalt 145 hästkrafter känns snålt för en bil i denna storlek, vilket märks tydligt i den tröghet bilen uppvisar. Det krävs ordentligt gaspådrag för att få fart, och då tvingas man lyssna till både bensinmotorns och elmotorns mindre behagliga ljud.

Väl uppe i landsvägs- eller motorvägshastighet är körkänslan däremot helt acceptabel. Bilen är rimligt riktningsstabil med en lagom mjuk fjädring, även om större ojämnheter kan ge en något stötig känsla. Vid blåsigt väder märks ett visst vindbrus och ett dämpat däckbuller.

Det enda som egentligen återstår av Jeeps arv är de så kallade ”påskäggen” i vindrutan – små designdetaljer som föreställer en granskog. Det är en rolig detalj för ett ögonblick, men sedan glömmer man snabbt att man kör en Jeep. Bilen saknar den robusthet och terrängfokus som traditionellt förknippas med märket.

Compass i detta utförande är framhjulsdriven, vilket gör att de olika terrängkörlägena som ”snow” och ”sand/mud” känns märkliga. Dessa lägen verkar snarare avsedda för en fyrhjulsdriven variant med starkare motor – en version som inte längre erbjuds.

Idag finns Compass som mildhybrid, laddhybrid eller som helt elektrisk, där endast den sistnämnda kommer att ha fyrhjulsdrift som alternativ. Det är ännu oklart exakt vilka versioner som kommer att säljas i Sverige. Oavsett vilket står det klart att Compass har svårt att uppfylla både komfort- och terrängambitionerna samtidigt.

För barnfamiljen som söker ytterligare ett alternativ i mellanklassens SUV-segment smälter Compass in i mängden. Baksätet är bekvämt och bagageutrymmet rymligt med praktisk 40/20/40-delning. Trots motorljuden är bilen helt okej att köra. Den väcker få känslor och kan därför passa nästan vem som helst som bara behöver en funktionell bil i denna storleksklass.

Det svenska priset är ännu inte fastställt, men kan förväntas ligga i närheten av Stellantis-kusinerna – Citroën C5 Aircross, Peugeot 3008 eller Opel Grandland. Detta skulle innebära ett pris runt 400 000 kronor för mildhybridversionen, vilket bedöms som både rimligt och prisvärt.